Fredagsintervju - Med Magnus Andersson från Fundamentalanalysbloggen

Nytt år och nya fredagar betyder också nya fredagsintervjuer. Först ut blir den för många bekante Magnus Andersson känd från Fundamentalanalysbloggen och från Twitter under namnet @Lou_Mannheim.

Magnus är en investerare jag följt under flera år och tillsammans med Lundaluppen har han senaste veckorna berört något som jag tycker är intressant. Nämligen hur man påverkas som investerare av att offentligt pratat om en aktie vilket ökar risken att bli känsligt engagerad. Magnus berör det här (och Lundaluppen här) vilket gör att jag bara kommer beröra det kort i intervjun nedan, men läs gärna de länkade blogginläggen. Jag tror det kan ligga mycket i det även för dig som inte har en blogg men pratar aktier med vänner eller bekanta. Kanske till och med utan att man pratar med andra utan bara att man i sin egen tanke blir fäst vid en aktie eller idé och sen har svårt att tänka om.

Kul att ha dig med i Fredagsintervjun. Berätta lite kort om dig själv

Jag är 48 år och bor med min familj i Gamla Uppsala och är sedan två år egenföretagare.

Du slutade jobba som anställd ungefär samtidigt som mig. Men betraktar dig själv snarare som investerare och egen företagare än som "utdelningspensionär" eller "ekonomiskt fri" eller något liknande. Hur mycket tid lägger du ner på dina investeringar under en normal vecka?

Jag har helt enkelt bytt från att vara anställd till att vara egenföretagare men lever både på detta och på förräntningen av det kapital jag har efter många år på börsen. På sikt hoppas jag kunna försörja mig helt på företagande. Jag läser, lyssnar på böcker och har kontakt med företag under väldigt många timmar per vecka. Både sånt som är relevant för de företag och branscher som jag är intresserad av och annat som jag tycker är intressant. Jag lägger kanske en halvtid på rent arbete i min firma och det ökar. Det man kan ta del av där är framförallt de krönikor jag skriver på Tradingportalen som publiceras varje fredagsmorgon kl. 9 under ”The Value Investor”.

4% regeln är vanligt förekommande för de som vill spara hårt, leva billigt och sluta jobba i ung ålder. Hade du någon liknande uppskattning av årlig avkastning på portföljen som låg till grund att du vågade ta steget att sluta jobba heltid som anställd?

Nej, jag var less att arbeta med sånt som jag inte längre tyckte var intressant och ville göra någonting annat. Jag har aldrig haft några planer på att bygga upp en portfölj av utdelningsbolag och sedan leva snålt på utdelningarna. Jag tror att det är väldigt olämpligt att som ung drömma om att ”stämpla ut”. Det är bättre att istället drömma om och arbeta för att få ett fint kapital som ger en frihet att byta jobb om man vill, göra saker som man tror på och man utvecklas som av.

Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan arbete, jag tror man måste vara väldigt speciell som person om man får tillräcklig stimulans av att bara ägna sig åt olika intressen. Jag blir stressad om jag inte känner att jag gör nytta i någon form, vilket såklart innefattar tid jag lägger på hus, hem och barnen, men även arbete i form av uppdrag jag utför i min firma.

Nu har du ju berättat att du gör en del uppdrag som egen företagare och portföljen bara är en del av din försörjning, men hur ser din strategi ut för att flytta pengar från portföljen till din privata konsumtion och påverkas din privatekonomi något av dina bolags kursutveckling på 1-3 års sikt?

Jag tar ut pengar från min depå när jag behöver och behöver alltså förränta kapitalet över tid med mer än jag plockar ut. Detta känns såklart mycket bättre när aktierna går bra och uttagen inte märks men börsen går som bekant både upp och ned.

Ja jag som bara följer dig från sidan upplever att du är ganska fokuserad på de kortsiktiga svängningarna i aktiekursen och blir genuint glad för varje ATH i dina portföljbolag. Att leva på aktieutdelning och fokusera på total utdelning per år känns för mig väldigt mycket lugnare för nerverna än fokusera på dagliga aktiekursen. Hur ser du på det?

Hehe... Jag äger ju bara några få bolag och vi är ju ett antal personer som följer vart och ett av dessa mycket noggrant och att jubla över framgångar i något av dem är lite som att följa ett fotbollslag. Man vet att framgångar leder till fint resultat, om inte just då så i varje fall med tiden. Att jubla över ATH eller ordrar är ju lite på skoj mellan oss som följer bolaget men också något som gör att man då och då kan koppa av eftersom som livet för fokuserade investerare ofta kan vara ganska stressigt.

I grunden är jag också investeraren, inte någon som vill ha utdelningar även om dessa är trevliga. Att investera är väldigt utvecklande och utmanande. Man kan se det som att man går in på en arena med miljoner andra människor och tävlar om företagens avkastning. En hjärnornas och viljornas kamp.

Intressant att du liknar bolagen du äger vid ett fotbollslag som man hejar på och följer tillsammans med andra intresserade. Du har ändå visat historiskt att du lyckas ställa om och sälja ett bolag som tidigare varit en riktig favorit. Har du något tips på hur man lyckas tänka så och inte gifta sig med en aktie bara för att man blir känslomässigt engagerad? Att helt plötsligt säga till sina kompisar som också är Djurgårdare att man numera hejar på Hammarby är ju inte så lätt.

Man måste ha rätt inställning till sina aktier. De vet ju inte att man äger dem och att skiljas är ju inte som att skiljas från en gammal vän. Men visst, det kan vara knepigt ibland när man diskuterat och följt bolaget med flera andra länge. 

Ett exempel: Jag kom in i Kopparbergs sent. Jag beundrade, liksom de som följt bolaget länge, deras företagsbygge och deras hängivenhet. Jag såg deras flaskor på Greklands och Cyperns stränder och i supermerkadons hyllor. 

Dessvärre började jag med tiden märka att bröderna Bronsman troligen hade skyndat långsamt och deras kopior/konkurrenter hade redan fått ett fast grepp om de länder som Kopparberg hade satt siktet mot. Caset kändes då alls inte lika attraktivt. När jag fick ett bud på de aktier jag ägde (KOBR är tunt handlat och svår att bygga en position i) så sålde jag det mesta. Det är inget som jag ångrar efter de senaste 6-7 rapporterna. 

En del av dem som jag brukade diskutera Kopparbergs blev nog besvikna men andra tackade mig efteråt för att jag hade påverkat dem att ändra sig. Lite som det brukar fungera när man byter umgänge men inte lika dramatiskt. 

Du känns väldigt allmänbildad inom exempelvis historia och internationell politik. Hur mycket tid lägger du på att läsa saker som ej är direkt kopplat till börsen eller dina investeringar?

Mycket tid, svårt att uppskatta. Historia, samhällsvetenskap och juridik har alltid intresserat mig, även om jag är ekonom. En del av det jag skriver är nog dessvärre för att jag stört mig på olika saker. Kanske främst när folk för fram falska ekvivalenser, dvs likställer saker som absolut inte är relevanta liknelser.

Jag vet få som så tydligt tagit anstånd från strategin att spara hög procent av lönen, leva billigt och sluta jobba vid 40 års ålder som du. Men även din nuvarande aktieportfölj härstammar väl någonstans från ett sparande som kommer från en lön som anställd? Hur hög sparkvot har egentligen "sparkvotshataren Magnus" själv haft i snitt under åren som anställd?

Sparande är som det mesta andra något som i rimlig mängd är bra men när det går till överdrift är dåligt. Skulle säga att just sparande är extremt bra och extremt dåligt i vardera änden. Att vara sparsam, dvs inte slösa och tänka över sin ekonomi är otroligt viktigt, inte minst när man är ung och har begränsade resurser men har stor hjälp av att få ihop ett kapital som buffert.

Att överdriva sparandet och därför riskera att uppfattas som snål, vilket är en väldigt tråkig egenskap, och att missa att ha roligt och skapa sig minnen är dock helt galet tycker jag. Framförallt om man är ung, dvs under 30. Det är denna tid man har möjlighet att göra saker som man aldrig kan göra sen när man har barn, karriär och överhuvudtaget är för gammal för att det ska kännas bra att kuska runt med livet i en ryggsäck eller jobba på en kiwiplantage i Nya Zeeland och festa på nätterna med 22-åringar. Mina minnen från tågluffningar, festandet som student i Uppsalas nationsvärld och andra ”dyra” nöjen skulle jag aldrig vilja vara utan nu.

När jag flyttade till Tyskland och mitt första jobb fick jag låna av mina föräldrar till möbler, fick låna av min arbetsgivare (vilket man kan göra i Tyskland när man är nyanställd) för att ha råd med bil och annat. Jag var sedan helt beroende av att jobbet skulle gå bra och levde länge på marginalen då hyran var hög och lönen i början var halvdan. Det är inget roligt att vara ”fattig” och oroa sig för plötsliga kostnader som när jag var tvungen att byta däck helt plötsligt och såg alla pengar på kontot försvinna.

Jag bestämde mig sedan för att spara, förde över en bra summa i slutet av månaden, säkert 25 % av lönen, men vi bodde billigt och unnade oss ändå bra semestrar, äta ute varje vecka, bil och annat roligt och bekvämt. Sånt som gör livet utan barn roligt. Två mindre(!) vinster från lägenhetsförsäljning hjälpte upp kapitalet men den största effekten fick bra investeringar.

Mycket lyckade köp i Swedbank och Boliden i efterdyningarna till Finanskrisen hade väldigt stor betydelse, men sedan också att köpa Apple relativt tidigt och många andra bolag som vid köptillfället var lågt värderade. Med tiden blev kapitalet inte bara den eftertraktade krockkudden utan även skattkistan att dryga ut budgeten med vid behov när vi renoverade eller gjorde annat dyrt.

Vad är egentligen problemet med att leva billigt och sluta jobba tidigt? Om man gillar att vara ute i naturen istället för på krogen, tycker det funkar bra att kolla vad klockan på mobilen istället för på en Patek Philippe och tycker en folköl smakar lika bra som en GT på Hernö Gin. Och dessutom ogillar förpliktelserna och det inrutade livet med att jobba som anställd så måste det väl försämra livskvalitén att jobba massa år för att få råd med de där dyra grejerna som man ändå inte uppskattar?

Frågan är inte enkel att besvara, alla måste göra vad de vill så länge de inte ställer till det för andra. Som jag nämnde ovan tror jag att sparandet kan gå till överdrift med dåliga konsekvenser, konsekvenser som man troligen inte inser förrän senare i livet.

På samma sätt som ingen på sin dödsbädd ångrar att han inte tillbringade mer tid på kontoret så är det, bevisligen för detta forskar man om, många som i slutet av livet bittert ångrar saker de aldrig gjorde. Även om detta förstås också kan vara saker som är helt oberoende av ekonomi så är det ju så att det mesta kostar pengar- barn, bra boende, fritid osv. Om sparandet och icke-arbetandet leder till att man prioriterar bort saker när man har chansen så lär man ångra sig. Man har bara en chans till en rolig studietid, (förhoppningsvis) bara ett bröllop/bröllopsresa och barnen är bara små en gång.

Kanske är det för att jag har haft några närstående i olika åldrar som sparat alldeles för mycket som jag reagerat på just detta. De hade sina skäl att göra det, egentligen helt pga att de en gång i tiden verkligen var fattiga även med dåtidens mått, och fortsatte spara i onödan med för dem tråkiga konsekvenser. De unnade sig inte saker som de egentligen ville göra, följde inte med på resor, folk skämtade om att de var snåla i deras frånvaro osv.

Sen ser jag en moralisk dimension av det hela. Vi är alla beroende av att människor arbetar. Samhället skulle ta tvärstopp annars. Vi har därför en skyldighet att efter förmåga bidra till samhället på ett eller annat sätt. Pengar gör oss inte mätta utan de tjänster som folk utför för ens pengar gör en mätt.

En annan aspekt är att om man är förälder så anser jag att man har en absolut skyldighet att ens eventuella icke-jobbande inte går ut över ens barn. Och då menar jag inte bara att de har hela kläder och mat i magen utan att de har en för svenska förhållanden normal uppväxt med sport, fritidsintressen och vettiga aktiviteter på loven. Det är också viktigt att tänka på att barn ser upp till sina föräldrar och lär sig hur man ska vara av dem. Det gäller att inte lära ut fel saker.

Sen kan klockor dessutom bli väldigt bra investeringar. ;-)