Leva extremt billigt
Jag fick ett tips om en artikel i tidningen Land som handlade om en kvinna som lever för 27 000 kr om året. Hon slutade jobba när hon var 51 och bor nu i ett torp ute på landet (med sin man som fortfarande jobbar men de har separat ekonomi). Exakt hur hon får in dessa 27 000 kr framgår inte, men jag får inte känslan av att hon har en aktieportföj på 675 000 kr med 4% direktavkastning.
Jag kan inte låta bli att tänka att hon utan problem hade kunnat leva för det dubbla om hon bara sparat lite under tiden hon jobbade. Hon har säkert inte haft någon jättehög lön då hon jobbat på en loppmarknad och inom omsorgen och har dessutom vuxna barn nu som hon så klart försörjde när hon jobbade och bodde i stan, men det behövs inte många kronor i sparande per månad under 25 år i arbetslivet för att bygga en bra bas. Och för en person som uppenbarligen klarar av att leva på 27 000 kr om året nu borde kunnat stoppa undan rätt mycket med lite framförhållning. Tex levt på 7 000 kr i månaden de sista åren när hon jobbade så hade hon kanske kunnat dubbla sina omkostnader nu resten av livet.
Nu verkar hon själv inte vara det minsta intresserad av pengar och vill enligt artikeln inte tjäna pengar på tex att skriva en bok. Men trots att jag själv levt sparsamt under många år och väl fortfarande lever billigare än de flesta så tycker jag det låter hemskt knapert att ha citroner som den enda lyxen i livet. Det är kanske så att det alltid låter värre när man läser om det utifrån, vilket jag tror många har upplevt i min blogg också. Jag själv har inte upplevt min livsstil som speciellt extrem men utifrån sett har det låtit så för vissa av er läsare. På samma sätt så tycker uppenbarligen Christin det funkar bra, även om jag tycker det låter jättetrist.
De sista tusenlapparna är ju så sjukt mycket svårare än de första att spara in. Hade jag haft som mål att jobba och spendera hela lönen varje månad hela livet hade jag kunnat spendera i genomsnitt drygt 30 000 kr i månaden från 25 till 68. Genom att dra ner konsumtionen till ungefär hälften kunde jag jobba 15 år och vara ledig 28 år och genom att dra ner det till lite mindre än hälften under några sparsamma år kunde jag jobba 13 år och vara ledig 30 år. Det här tycker jag är en ganska bra ekvation då jag hävdar att man har mer nytta av de första 15 000 kr än de sista 15 000 kr och man dessutom tack vare lite avkastning behöver jobba mindre än halva tiden när man sparar halva lönen. Men när man ska dra ner konsumtionen från 7 000 kr i månaden (som är det billigaste jag levt på i vuxen ålder) till 2 300 kr i månaden (som är vad Christin i artikeln lever på) börjar det bli ganska kämpigt. Det är inte längre onödig lyx man stryker utan saker som faktiskt är ganska sköna att ha råd med. Tycker jag alltså. För Christin i artikeln verkar det vara snarast en principsak att leve enkelt och att saker inte ska kretsa kring pengar. Hon kanske inte skulle spendera mer ens om hon hade det.
Vad tycker ni? Är det imponerande att lyckas leva för 2 300 kr i månaden och plocka nässlor och odla groddar eller är det bara onödigt knapert?