Har själv funderat lite på att gå ner i arbetstid när portföljen kommit upp i större storlek och avkastningen är större. Tänker att om man går ner i arbetstid kanske man orkar arbeta 1-2 år extra än planerat på deltid för att låta pengamaskinen rulla på ostört. Detta under förutsättning att den avkastar mer på dessa extra år än vad man förlorar i sparandet på förlorad inkomst. Klart att det bästa vore att köra på 100% tills man är klar. Men tänker att omställningen att gå ner på deltid kanske skulle vara en tillräckligt stor förändring för att orka köra på lite extra. Blir lite som en jobbavvänjning inför kommande exit.
Vad tror du?

Det där med att dö ung (vad betyder det egentligen? innan 60?) är ju knappast något man räknar med.
Visst är det så att vi alla både hoppas och tror att vi skall få bli gamla? Leva nu, visst, men vore märkligt och till och med dumt om man inte redan som 25+ åring funderade lite på hur man vill ha det när man blir lite äldre, som 40+ funderar jag både på "idag" och "imorgon".

Om jag idag skulle få ett besked av doktorn att jag har 6mån kvar... inte fan börjar jag gräma mig över att jag inte spenderat mer pengar. Tankarna far genast till nära och kära, relationerna i livet....

mvh

Var kommer siffran 15 år ifrån - vilken avkastning och vilken inflation?

Har själv haft svårt att tackla det så vanliga argumentet, "men tänk om man dör imorgon", så jag är tacksam för ditt klockrena argument!
Jag brukar säga att har man barn försvinner också det argumentet direkt, för tänk att dö och inte lämna ett nickel kvar till sina barn och kanske sin sörjande fru. Fast det är klart, man kan ju ha livförsäkring...

Det där med att ha barn gör det kanske lite mer logiskt att ta en minipension mitt i karriären också, när barnen är små. Men å andra sidan är det väl det vi gör när vi är föräldralediga?

Det lustiga är att folk kopplar sin livskvalitet till hur stor del av sin inkomst de gör av med. Varför inte till hur mycket pengar de skulle vilja göra av med om de hade obegränsat? Det är som om de ger upp 10% lycka om de sparar 10% av sin lön.

Den fundamentala frågan är väl om man blir lyckligare av att konsumera mera. För många är det nog så att marginalnyttan av ytterligare konsumtion nästan flat efter en viss grundläggande nivå. Jag skulle vilja tro att man kan vara lika lycklig om man sparar 50% som om man sparar 0%. Då verkar det bättre att spara 50% och det råder inte något direkt motsatsförhållande mellan att leva i nuet och spara.

Bra artikel!

Det här är någonting jag funderat ganska mycket på. Jag är tjänstledig för studier för tillfället för att jag ville ut och resa. Innan och efter att jag meddelat att jag skulle ta sabbatsår så kom tvivlen om det var det rätta att göra eller inte. I våras så fick jag veta att maken i ett par som jag umgicks med på gymnasiet hade avlidit i cancer i ett snabbt förlopp. Då kändes det rätt att göra detta. Jag har jobbat i ca 10 år och inte varit ledig under tiden så jag såg det som en möjlighet att göra något för mig själv, när och vart jag ville.

Just nu försöker jag bestämma mig var jag ska tillbringa de närmaste månaderna och när jag ska gå tillbaka till jobbet. Min tanke är att jag går tillbaka en månad tidigare än jag planerat, dvs i maj, då jag slutför mina kurser och jobbar halvtid. Det täcker mina utgifter och gör att jag hamnar i en bättre ekonomisk situation. Jag är ganska frestad att fortsätta jobba halvtid men då väljer jag bort möjligheten att vara helt ledig om ca 10 år, vilket i vart fall just nu lockar mig mer. Jag är nog inne på att ta kortare ledigheter, dvs. 3-4 månader, med några års mellanrum. Jag träffade faktiskt ett walesiskt/australiensiskt par i Kina som jobbade två år och var lediga två år.

Tycker att man kan se din blogg som ett jobb just för dig. Lite ditt kall här i livet att dela informationen om att man kan göra på andra vis än konsumera för att vara lycklig.
Tror det är bra input till dagens samhälle och miljöproblematik.

Att se det som att du skulle vara dum som inte ”lever livet” fast du har möjligheten anser jag är fel...Du lever ditt liv precis som du vill och det är väl just att ”leva livet”

Som en av de äldre läsarna så blir kanske perspektivet lite annorlunda. Med hyfsad inkomst så skulle vi kunna köra gärnet och gå i frihet inom 5-10 år. Men då är vi relativt nära pension ändå. Istället så har vi gått ner i tid för att faktiskt ägna oss åt våra stora intressen lite mer men ända ha pengar kvar att investera mot friheten. Jag har inte motivationen att jobba full tid med det ganska krävande jobb jag har. Det och det faktum att personer i min närhet gått bort nyligen så är det inget alternativ att inte försaka en del av inkomsten. Tycker livet är bättre nu och är rätt nöjd ändå. Och som så många säger, att spendera som förut är inget vi saknar.

Vi är fortfarande i en sån process. Lär oss en hel del om att läsa om andras utgifter, att många verkar klara sig på rätt lite.
Tankarna ändras hela tiden. Orkar inte tänka så mycket utan tänker vi kör på som nu så länge vi orkar, nåt strular sig. Vart duktig och jobbat upp bra inkomster nu. Får se ur länge det varar. Att ha pengar är aldrig fel. Så kan vi komma på sen lite mer vad vi vill eftersom vi nog inte kommer veta det innan vi verkligen provat. Desto mer pengar desto mer möjligheter tänker jag dock.

Jag har två barn, en som är 16 år och en som är 4 år, mitt mål är att sänka mina utgifter såpass mycket att jag kan jobba deltid och vara hemma med den minsta så mycket som möjligt och att samtidigt spara en liten summa, först och främst till buffert men även till det långsiktiga men sedan i takt med att han blir äldre gå upp i tid för att kunna spara mer (jag tänker mig detta när han närmar sig tonåren och har längre skoldagar). Jag vill aldrig sluta jobba helt utan jag vill gärna fortsätta men mer känna att jag kan välja vilket jobb jag vill ha och hur mycket jag vill jobba och inte vara så beroende av lönen som jag är just nu. Att behöva snåla på utgifter såsom teknik, resor, nöjen, kläder etc begränsar inte min frihet alls utan den riktiga friheten känner jag när jag spenderar tid med mina barn, det är att leva livet för mig, det spelar ingen roll vad vi gör bara vi gör det tillsammans. Vi lagar mat ihop, bygger snögubbar, leker med lego, hjälps åt med hushållssysslor, vardagliga saker, jättebilligt och kul :)

Jag som inte för alltför många år sedan var en storslösare av rang och numera sparar mer än halva lönen vet att jag inte blir lyckligare av att bränna pengarna. Jag shoppade dyra möbler, kläder och resor och brände lätt 6-siffriga belopp på detta varje år. Kom till en punkt där jag fick nog, la om livsstilen helt och kan inte säga att lyckan minskat med enda procent. Tvärtom så gör tanken på att jag kan sluta jobba i mitten av 40-års åldern mig väldigt glad och upprymd :) Reser fortfarande men inte lika hysteriskt mycket och prioriterar att vara borta länge mer än att ”lyxa till det” så mycket när man väl är borta. Att man skulle slösa bort livet på att spara är bara trams från människor som har dåligt samvete över sitt eget bristfälliga/obefintliga sparande och alltför höga och onödiga konsumtion.

@Cheap: "Om jag idag skulle få ett besked av doktorn att jag har 6mån kvar... inte fan börjar jag gräma mig över att jag inte spenderat mer pengar. Tankarna far genast till nära och kära, relationerna i livet...." Jag kunde inte hålla med mer. Och som många som börjar dra ner på vidlyftig konsumtion börjar märka kommer en rad beteendeförändringar som jag tycker underlättar för nära relationer (ex. mer tid med ev. barn när man inte har fullt upp med konsumtionsprojektet, ifrågasättande av mediakonsumtion ink. fast rewarding gaming/sociala medier etc vilket ökar ett sug efter "riktigt" umgänge IRL osv) så det argumentet suger.

Gällande Silvers kommentar kan jag bara hålla med. Du har under många år gjort ett fantastiskt jobb för FI-communityn i Sverige och har inspirerat mig mycket. Det är ett altruistiskt arbete på hög nivå och jag kan bara ana antal timmar du lagt ner på dina välformulerade inlägg. Du borde ha författarlön från staten (du har åtminstone fler läsare en den genomsnittliga mottagaren av de tidigare existerande författarlönerna, vet ej om de existerar längre dock).

Undrar hur du skulle gjort i min sits:
-strax under 30 år, bor i obelånad BR värd en hel del (ägs ej av mig)
-fasta månadskostnader på 3000kr inklusive avgift för boende
-får ut 30k/mån efter skatt, sparar 17-20k/mån (har aktier, sparkonton) och spenderar resten av lönen.
- sparkapital på i nuläget 500k som jag ej behöver nyttja för något särskilt, ökar summan varje månad

Funderar på att köpa lägenhet, men det skulle innebära bolån vilket jag är tveksam till att ta pga upplever mitt liv nu som extremt fritt och tryggt ekonomiskt. Samtidigt är en BR som jag kan betala av på och behålla hela livet (för att sedan bebos av ev framtida barn? kanske) något som jag ofta tänker på.
Är det smartare att bara fortsätta som nu med låga kostnader och hög sparkvot? Kommer ju bli en rejäl summa pengar ganska snart. Växte upp fattigt så det här är en ny sits, som jag själv skapat. Inte helt lätt att veta hur jag ska förvalta mina möjligheter optimalt.