Målsättningar
Jag har många gånger skrivit om att jag och min fru under ett antal år har kört Kick-off två gånger om året där vi pratat igenom saker på ett lite mer strukturerat sätt än vad som blir av spontant i vardagen. Tanken är att man ska ta sitt privatliv på samma seriösa sätt som man många gånger tar arbetslivet där möten, konferenser, kick-offs och planer för det kommande året är standard. Det borde väl vara minst lika viktigt att lyckas med det man vill i privatlivet som att företaget där man är anställd går bra?
Kick-offerna fick ganska mycket uppmärksamhet här på bloggen till en början och många berättade sen att de också kört igång med samma upplägg. Nu tror jag fenomenet har spritt sig ganska väl även utanför oss som läser bloggar om sparande, så det verkar vara en allmän trend. Jag har hört flera både släktingar och kompisar som kör samma upplägg utan att det finns någon plan på att kunna spara ihop pengar för att sluta jobba innan normal pensionsålder.
En viktig del av kick-offerna, framförallt den här som ligger i början av året, brukar vara att sätta upp rimliga mål för det kommande året. Målsättningar är ju något man verkligen översvämmas av så här års. Både på bloggar, Twitter och i poddar. Och då pratar jag återigen inte bara om personer med ekonomiskt intresse utan de senaste dagarna har jag hört flera olika poddar där man pratat om sina mål inför 2020 tex prestationer i löpspåret.
Jag vet inte om det är att jag själv blivit lite mer avslappnad och slö nu när jag gått i mål med mitt största mål de senaste 15 åren att kunna sluta jobba. Men jag blir ibland lite trött över att se ambitionsnivån på vissa håll. Unga personer som ska göra karriär på heltidsjobbet, gå på minst 5 arbetsintervjuer (fast man inte har några planer på att byta jobb utan bara för att det är bra träning inför framtida jobbsökningar), plugga någon kurs på distans, lära sig ett nytt språk och göra en Ironman. Blir man lycklig av det och ser stor framgång rent prestationsmässigt som den avgörande faktorn för om man kommer leva ett lyckligt liv är det så klart helt rätt strategi. Jag klurar nu själv på om jag skulle försöka hitta några mål som är helt skilda från prestation inför 2020. Är målet att må bra och bli lycklig kanske en promenad på lunchrasten varje dag gör större nytta än distanskursen.
Tidigare har jag till exempel haft målet att träna 300 gånger per år, vilket var en precis lagom svår utmaning för mig under tiden jag jobbade. Fördelen med den typen av mål är också att man har ödet nästan helt i sina egna händer (om man inte blir sjuk eller något annat), jämfört med ett mål kopplat till vilka resultat man ska uppnå med träningen. Troligtvis kommer man få även mätbara resultat om man är ihärdig och tränar 300 pass, men om det blir si eller så många kg i en övning eller minuter på en löpsträcka är lite svårt att uppskatta och därmed sätta ett precis lagom hårt mål. Rent hälso- och välmåendemässigt är det nog också viktigare att regelbundet röra på sig än om Vätternrundan tar 8 eller 9 timmar. Samtidigt är det ju roligt med riktiga prestationsmål som man kan mäta och jämföra med andra och som kan ge mening och motivation till de 300 passen.
Vissa saker kan ju vara väldigt enkla och egentligen ingen uppoffring, men ändå något som inte riktigt blir av. Till exempel att gå den där lunchpromenaden alla dagar som det inte regnar om du har 45 minuters lunchrast och äter på 25 minuter. Det är inte direkt svårt eller jobbigt, men man kanske ändå behöver lite spark i baken för att få det till en vana. Är det å andra sidan för enkelt behöver man ju inte sätta upp det som ett mål. Dvs den som tänker att man skulle må bra av att sova lite mer sätter troligtvis upp ett mål att komma i säng innan kl 22 och inte titta på mobilen efter kl 21 snarare än att sätta upp målet att ta fler sovmorgnar.
Vi kommer sätta upp lite gemensamma mål på kick-offen som vi kör nu till helgen, men sen kommer jag nog fortsätta klura på personliga grejer att komplettera med under nästa vecka. Så jag tar gärna emot input på hur ni tänker kring målsättningar. Behöver allt vara 100% inriktat på prestation? På sätt och vis är det ju lite tidigt att sluta drömma, kämpa och sätta upp hårda mål redan när man är 40 år. Men på sätt och vis handlar det för mig om att utnyttja den frihet och möjlighet jag skapat genom målmedvetet sparande under många år. Snarare än att uppnå nya prestationer som ska ge nya möjligheter i framtiden.