Miljardär innan 90

På något sätt ligger det i sakens natur att räkna med värsta tänkbara scenario när det kommer till att våga ta steget och sluta jobba i ung ålder. Eller kanske inte värsta tänkbara, men ett scenario klart sämre än det mest troliga i alla fall. Och det är fullt rimligt, för det är i högsta grad intressant att räkna på vad som händer om börsen går ner mycket eller inflationen går upp eller något annat som kanske inte direkt är troligt, men ändå inte omöjligt.

Det påverkar livet rätt mycket om man tvingas sänka sin ekonomiska standard från en redan ganska låg beräknad nivå och risken finns att man ångrar sig om man slutar jobba och sen får börja jobba igen på ett sämre jobb i framtiden. Medan det fyller mindre syfte att räkna i andra änden och se vad som händer om börsen går upp 10% istället för beräknade 6% eller om vi får ett arv på 1 eller 2 miljoner som vi egentligen inte skulle behöva.

Det här känner jag igen från Twitter och bloggar men även från min eget privatliv när jag och min fru pratar om framtiden och olika möjligheter. Vi avrundar alla kostnader uppåt och lägger sen på lite till och avrundar alla inkomster neråt och drar sen bort lite till. Och sen gärna lite extra säkerhetsmarginal på det. Detta blev extra tydligt i år när börsen skakade till och många utdelningar ställdes in.

När jag slutade jobba för snart 3 år sen tänkte jag att jag snabbt skulle börja tjäna noll. Och sen att min fru skulle jobba heltid 2018 ut och sen också hon snabbt börja tjäna noll. Och att börsen skulle gå ner kraftigt under 2018 eller 2019 och sen ligga kvar på en låg nivå i flera år (eftersom det är det 4% regeln är beräknad utifrån).

Nu står istället börsen mer än 20% högre jämfört med när jag slutade jobba och vi har dessutom gått plus varje månad på inkomst av tjänst utan att behöva ta ut en enda krona från börsen (mest tack vare min fru, men även mitt högst begränsade arbete har hittills täckt upp min del av kostnaderna). Så jag roade mig idag med att istället räkna med ett scenario i andra änden av det rimliga spektrat. Det vill säga inget fantasiupplägg men kanske inte heller det mest troliga, utan bara lite vridet åt det offensiva hållet.

- 10% årlig avkastning på börsen. I linje med historiska snittet.
- Minskat arbete de kommande åren. Men sen aldrig mindre än 10 000 kr per person och månad efter skatt.
- Pensionen högre än slutlönen tack vare långt arbetsliv men med låg slutlön.
- Uttag på 20 000 kr i månaden nu i år som sen höjs med 2% om året.

(Notera att jag skriver ut varje år de kommande 10 åren och sen bara var 5e år efter 2030)

Nu tror jag inte själv på det har riktigt. Främst eftersom vi inte har något mål att bli miljardärer så om det skulle börja braka iväg enligt den här tabellen kommer vi vidta åtgärder redan någon gång runt 2030-2040. Både genom ökade kostnader, men också lägre avkastning. Fokus där och då skulle bli mer att bevara befintligt kapital än att jaga maximal avkastning. Men även i den här galna tabellen finns det faktiskt viss säkerhetsmarginal som gör att det skulle gå att skruva upp det hela ytterligare om man ville göra ett riktigt fantasiupplägg. Till exempel:

- Lönen efter skatt och pensionen är inte inflationsjusterad. Vilket är en stor säkerhetsmarginal. Att år 2040 tjäna 240k per år ihop på två personer är betydligt mindre än att tjäna motsvarande summa idag, om vi tror på 2% inflation (vilket vi gör för kostnaderna).
- Jag har helt ignorerat att vi har ett mycket lågt belånat boende till ett nettovärde på över två miljoner idag. Pengar som skulle kunna sättas i arbete på något sätt.
- Jag har helt uteslutit att vi troligtvis kommer få ärva pengar inom 15-30 år.

Nu kommer jag inte gå över till att räkna med detta som det mest troliga scenariot. Men jag tror ändå en liknande räkneövning kan vara nyttig som en kontrast för alla hängslen och livremmar som fyller "FIRE-bloggosfären".