Spara på olika ställen
Det här inlägget riskerar att bli lite meta då jag ska utgå från ett blogginlägg där Onkel Tom kommenterar på en annan bloggare vid namn Pappa Betalar? som gjort ett inlägg där han går igenom månadens kostnader.
Vill du gå till botten med alla turer får du klicka på länkarna ovan, annars tror jag du kommer relativt långt med det jag ska skriva nedan som min syn på det hela.
Den första frågan är om man ska redovisa månadens kostnader som en kassabok där man helt enkelt skriver ner pengar som kommit in och gått ut just den exakta månaden. Eller om man ska jämna ut kostnader som kommer ojämnt tex lägga undan 2 000 kr varje månad för semester istället för att den posten är noll i 11 månader om året och sen kostar 24 000 den 12e månaden då fakturan på resan ska betalas.
Gör man någon typ av kassabok för att följa upp utfallet och gör det varje månad i flera år och sen tar ett snitt fungerar det givetvis bra att skriva upp de faktiska kostnaderna, då det kommer jämna ut sig om man tar ett snitt per månad under långa perioder. Jag personligen gillar ändå att se på vår bils värdeminskning som en kostnad som finns varje månad inte bara en gång var 4e år när vi byter bil. Att bilen kostar pengar varje månad skulle man kunna lösa med någon form av balansräkning där man skriver ner värdet på bilen varje månad, men jag har aldrig orkat hålla på med någon balansräkning där jag inkluderat annat än lägenhet och finansiella tillgångar. Ska det bli relevant ska man i så fall värdera om lägenheten varje månad och skriva ner värdet på soffan extra mycket den månaden som man fått en fläck där och höja värdet på bilen månaden efter att man köpt nya vinterdäck. Bökigt och tillför inte något enligt mig.
Det här kan verka vara en detalj som bara är av akademisk betydelse för hur man bokför och skriver upp sina kostnader om man har en ekonomiblogg. Men för mig påverkar det även hur jag faktiskt jobbat med mitt sparande i praktiken. Det jag räknat som ett sparande (och räknat som sparkvot) är det jag satt in i min aktie- och fondportfölj varje månad (och amortering på bolån under de perioder då jag amorterat). Det betyder att en tusenlapp som sparas åker in i portföljen och den kan inte tas ut när behovet uppstår utan är fast där. Jag tar sen ett beslut nästa år om jag plockar ut utdelningen eller återinvesterar den, hittills har jag återinvesterat varje år. Men en tusenlapp som stoppas in i portföljen kan i teorin innebära att jag får ut 40 kr nästa år. Övriga 960 kr är tillsvidare avskiljda från min privatekonomi och kan inte nyttjas för inköp av resor eller ny bil.
Detta betyder att jag givetvis behöver en buffert utanför aktiemarknaden för semesterresor, byta bil, reparera frysen etc. Här har jag jobbat på lite olika sätt under åren då jag funderat mycket på hur stor buffert som behövs. Under tiden jag jobbade och sparade 75-82% av lönen varje månad och inte hade någon bil som skulle bytas ut hade jag troligtvis onödigt stor buffert under många år. Det hade bara varit att pausa sparandet 1-2 månader för att komma ikapp om något oväntat skulle hänt. Att ha 50 000 kr på ett sparkonto år ut och år in kostade ändå lite avkastning. Men är å andra sidan ganska skönt om man i portföljen ligger fullinvesterad. Exakt hur stor buffert som är lagom handlar både om matematik och avkastning men också om magkänsla och att sova gott om natten.
Onkel Tom påpekar då att det finns en risk med att man öronmärker pengar för konsumtion och sen handlar upp potten bara för att den ligger där och väntar. Ja möjligtvis även om jag aldrig upplevt det problemet. Det är då viktigt att poängtera att månadssparandes till portföljen sker separat och direkt man får lönen, att stoppa undan till buffert ska inte påverka den nivå på långsiktigt sparande till portföljen som du vill ha. Man ska inte lägga mer på resor eller annan konsumtion än att man har råd med det långsiktiga portföljsparandet man vill ha. Men jag tycker ändå man ska likställa resor och andra saker som kommer i klump några gånger om året med konsumtion som sker i små doser dagligen. Jag ser snarare en risk att man kallar allt som blir över en viss månad för sparande även om man vet att det kommer gå åt nästa månad. Pengar som ska användas nästa månad är inget sparande tycker jag, även om jag vet att folk i allmänhet säger att de sparar pengar till en cykel eller semesterresa.
En metod jag själv föredrar är att man har ett och samma sparkonto för allt ifrån bil, till resor och oväntade utgifter. Ska man spara till alla eventualiteter på egna konton som man döper till bil, semester, buffert etc tror jag risken blir för stor att det ligger för mycket pengar och skvalpar som sällan eller aldrig behövs samtidigt. Och dessutom risk att man köper dyrare bil än vad man behöver bara för att det ligger mer pengar än väntat på bilkontot om man byter bil ett år senare än beräknat. Jag tror också man ska ha ett spann mellan vilket man siktar på att ligga på det kontot så man har viss flexibilitet och kan jobba med ett lagom stort sparande över tid.
Säg att man vill ha 50 000 kr - 100 000 kr på sitt buffertkontot. Man räknar med att bilen minskar med 2 000 kr i månaden i värde, att semester kostar 5 000 kr i månaden fördelat på två resor per år och övrigt som ska tas från bufferten kostar 1000 kr i månaden i snitt. Då sätter man in 8 000 kr i månaden på kontot vilket gör att en månad utan resa, bilbyte eller missöde i bostaden så växer kontot från 50 000 kr till 58 000 kr. Några månader senare kommer fakturan för sportlovsresan och då går kontot ner från 70 000 kr till 50 000 kr. Kontot ska aldrig gå under 50 000 kr så man får anpassa priset på resan efter vad som finns att tillgå. Skulle frysen paja veckan efter kommer vi ner på 40 000 kr och då blir full prio att kommande månader så snabbt som möjligt komma upp i 50 000 kr igen, när vi är tillbaka på rätt sida 50 000 kr fortsätter vi sätta in 8 000 kr i månaden. Om vi reser billigare än planerat och väntar längre än beräknat med att byta bil så kommer kontot snart slå i taket på 100 000 kr och då gör vi inga fler insättningar utan kan istället höja avsättningen till portföljen tills dess att kontot återigen är under 100 000 kr.
Det blir helt enkelt tre växlar i insättningarna till sparkontot. Maxfart när man ligger under nedre gränsen, normalfart när man ligger mellan de två riktvärdena och helt slopade insättningar när man slagit i taket. Men jag personligen har aldrig räknat något av detta som ett sparande utan bara ojämnt fördelat konsumtion som jag tar höjd för i mina månatliga kostnader.