Inga våghalsar, trejdare som hänger här om jag uppfattat saken rätt

Jag tänker att jakten på ett friare liv kan ta många uttryck. Personligen är det bakom min FIRE-strävan. Nu när man jobbat hemifrån i några månader inser man hur mycket man begränsas av behovet av att gå till ett kontor för att arbetsgivaren så önskar. Samtidigt så har sparkvoten ökat markant när man inte behöver hålla på med en massa jobbrelaterat strunt som uteluncher etc eller ibland ta kollektivtrafik. Personligen har det resulterar i en förstärkt önskan att arbeta åt mig själv. Sparandet behöver dock stärkas lite innan för att ha en viss kontantreserv inför starten.

Jag ser vissa likheter mellan självhushållarfalangen, miljöfalangen och FIRE. Alla synsätt leder till mindre miljöpåverkan och konsumtion. Däremot skulle jag aldrig vara bekväm med att inte ha ett relativt stort sparkapital om jag ska leva på självhushållning. Risken för stora utgifter som leder till oro skulle vara för stor.

Nu skrev ju inte Lina om det som var huvudämnet i ditt inlägg, men jag tycker ändå det var en spännande kommentar. Jag tror att en otroligt stor andel av oss är någonstans däremellan de här grupperna. Jag tycker det finns många bloggare som visar upp möjligheterna med både odling, sparande och DIY-projekt som drar ner konsumtion och leder till ökat sparande. De flesta av de inspirerar därmed vare sig det är planerat eller ej till ett mer miljövänligt leverne.

Om man jämför med USA som har en rätt utbredd FIRE-rörelse, tycker jag det är väldigt fascinerande hur vi FIRE-personer i Sverige ofta bryr oss betydligt mer om miljö, konsumerar medvetet och nog ofta dessutom är bättre förberedda på de flesta möjliga kriserna. För mig har FIRE gjort det möjligt att leva mer miljövänligt och i enlighet med mina värderingar. Bara en sådan sak som att Sparo fått mig inse möjligheterna med vegetarisk kost, Enkelboning/Farbror Fri lärt mig fördelarna med bakning/egen matlagning och Fru EB fått mig att helt sluta köpa dryck av olika slag med hjälp av hennes förberedande av isflaskor. Flera bloggare har även fått mig att ifrågasätta mitt flygande och uppskatta det lokala livet som Farbror Fri så ofta pratar om. Samtidigt kan jag uppskatta att diskutera Investor vs Industrivärden och huruvida Axfood är ett framtidsbolag eller ej. Personligen känner jag att Lina har helt rätt i att självhushållning vore för riskfyllt som enskild lösning, men att det tack vare kapital skulle kunna vara möjligt att leva enligt dylika principer utan att vänta till typ pensionsålder. :)

Så roligt att du spann vidare på det jag skrev, tack för det! Så intressant att läsa, tack!

Mi30 beskriver ett par av omgivningens reaktionen som är intressanta tycker jag. T ex fd kollegan som istället för att peppa dig och säga att det är coolt säger att det blir en risig pension. Och andra som använder begreppet knäckebrödsmiljonär. Klas hemberg skrev ned FIRE i en artikel för något år sedan och styrkte detta med någon slags beräkning som visade att detta inte var något speciellt smart.

Kan det vara så att många blir stressade av att se andra få en friare tillvaro? Och på något vis blir lugnade av att uttrycka sig negativt, att säga att det inte går. Att utan att han koll tycka att (i mitt tycke) inte särskilt stora pensionsrättigheter skulle göra det idiotiskt att lämna en anställning?

Jag tror att denna attityd gör det lättare att falla in i försiktigt och defensivt tänkte, ”bäst att bara räkna med 3%”. etc.

Jag tror på den väg som Mi30 valt och som jag själv valt även om man såklart inte har garantier för avkastning mm. Och jag är glad för denna typ av forum med en känsla av att detta verkligen går!

Som hälsningen löd:

”Störst av allt är friheten”

"Kan det vara så att många blir stressade av att se andra få en friare tillvaro? Och på något vis blir lugnade av att uttrycka sig negativt, att säga att det inte går."

Det låter som att du pratar om Corona och hur många reagerar när Sverige inte gör som de flesta andra länder och stänger ner helt och hållet.

Det är säkert samma psykologiska faktorer bakom båda fenomenen.

Skulle önska att det fanns en större acceptans i samhället inför valet att leva smart och välja bort yrkesarbete. Jag behöver inte arbeta, men känner en stor press från vänner och bekanta att följa normen och fortsätta med min karriär. Karriär betyder status och för de flesta är det otänkbart att välja bort denna aspekt av status. Hur ser du på statusaspekten av att kliva av?

Starkochsnål: Intressant inlägg. Hur ser din egen situation ut, jobbar du? För egen del har jag vänt och vridit på det här med identitet som ekonomiskt fri/ fri från att lönearbeta. En mycket klok person som periodvis agerat som mentor åt mig poängterade att jag/många här gjort det väldigt många drömmer om: jobba ihop en så stor förmögenhet att den går att lev av, detta är verkligen en högstatus grej, inte tvärt om.

Men för vissa ligger det så pass långt utanför referensramen att de kanske betraktar en som någon som vill/borde vilja ha ett jobb?

Men jag ändå inte landat detta helt på ett sätt som känns riktig bra. Jag har några uppdrag (just nu en period nära nog på heltid) och folk hänger upp sig på dom och tycker dom låter roliga/utvecklande. När det verkligt roliga är att jag kan styra min tid själv.

Alla verkar jobbar ändå så jag tror inte det behöver vara en så stor grej Starkochsnål.

Om man inte vill avslöja sin förmögenhet och helt enkelt strunta i alla andras åsikter så kan man alltid starta eget och jobba som konsult. Då kan man strunta i att jobba om man så vill och slippa ifrågasättandet. Har du något lagom tråkigt som yrke så kommer ingen gå in på detaljer och frågar någon så tar man det lite lugnare med uppdragen just nu.