
Taggar
Fullbevakade bolag
- Se fullbevakad bolagspresentation
Atrium Ljungberg är ett av Sveriges största börsnoterade fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter. Bolaget fokuserar på att utveckla attraktiva stadsmiljöer med blandat innehåll såsom kontor, handel, boende, service, kultur och utbildning. På så sätt skapar Atrium Ljungberg platser där det är attraktivt för människor att vara idag och i morgon. Bolaget är positionerat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala och har idag ett fastighetsvärde på 40 miljarder kronor.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Nyfosa är ett opportunistiskt och transaktionsintensivt fastighetsbolag med ett fritt investeringsmandat. Fastighetsbeståndet består idag till övervägande del av kontors- och logistikfastigheter i svenska tillväxtkommuner men bolagets fria mandat gör att de varken är begränsade av fastighetskategori, region, transaktionsstorlek eller innehavstid.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Quartiers Properties är ett svenskt börslistat fastighetsbolag med verksamhet på den spanska solkusten. Quartiers har under en period om cirka två och ett halvt år byggt upp en fastighetsportfölj värderad till motsvarande 560 miljoner kronor. I portföljen finns både utvecklingsfastigheter och förvaltningsfastigheter för att skapa en långsiktighet i portföljen samtidigt som bolaget kan växa genom försäljning av lägenheter på den allt starkare fastighetsmarknaden i Malagaregionen.

Jag har länge varit lite skeptisk till snacket om en FIRE-trend då jag tycker det varit överdrivet att kalla det en trend. Men jag har det senaste året sett att det finns en bredare rörelse kring det här med möjligheten att leva billigt och därmed leva friare än det jag tidigare känt till. De jag känt till sen tidigare har liksom mig varit intresserade av pengar och aktier och de möjligheter till ett friare liv som detta kan ge. Den andra gruppen som jag tidigare inte haft så bra koll på fokuserar mer på ökad frihet genom tex självhushållning, hyra ut en del av bostaden. plugga halvtid på distans och att tjäna lite pengar på en hobby eller att sälja ägg. Om jag hårdrar det lite så pratar den första gruppen om substansrabatt och utdelningstrender på Twitter medan den andra gruppen diskuterar på Facebook om det går att odla kirskål så långt norrut som i Jämtland. Men självklart är överlappningen stor då det i samtliga fall handlar om att leva billigare än snittet och hitta alternativa sätt att dra in pengar jämfört med att jobba heltid som anställd till 67. Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt och tänka på Svolders substansrabatt medan man plockar blåbär.
En person som liksom mig befinner sig närmare den första gruppen än den andra och dessutom är en flitig läsare av bloggen skrev en intressant kommentar. Han kallar sig Kermit och ni som även läser inläggens kommentarer har säkert stött på honom. Kommentaren löd:
"Jag tänker ofta konservativ då det gäller utveckling framåt. Men visst är det kittlande att tänka mer positivt. vi har rätt lika case. (jag är säker på att du labbar på samma sätt, hoppas jag inte tråkar ut dig). Antag 10 msek nu, ett uttag på 20 k /Månad och att små jobb i firma etc ger 10 k per månad så att man totalt har 30 k att leva på. Vilket i mitt fall är mer än jag tycker jag ”behöver”. Antag vidare en avkastning inte på försikga 3-4% utan 8%. Om 10 år är portföljvärdet 16 msek. om 20 år drygt 30 msek. Trots uttaget! Trots att inget nystartade tillförs."
Jag kan väl börja med att säga att Kermit var helt rätt ute när han misstänkte att jag brukade tänka på ungefär samma sätt. Detta är intressant för det går rakt mot den gängse uppfattningen. Och då menar jag både från oinsatta som före detta kollegor och "finanskollektivet" på Twitter. Mina före detta kollegor kommenterade min uppsägning med att det inte kommer bli så mycket pension vid 67 för den som slutar jobba innan 40. Finanskollektivet på Twitter påpekar istället ofta att det är väldigt riskabelt att sluta jobba i ung ålder och förlita sig på 4% regeln för de kommande årens överlevnad. De kallar oss knäckebrödsmiljonärer som lever på existensminumum och tror vi får svälta nu för att vissa bolag slopat utdelningen under ett år. Att vi inom kort är körda på arbetsmarknaden efter några år utanför systemet inte kan hitta ett nytt jobb vid 45 verkar båda sidor helt överens om.
Men precis som Kermit tror jag precis tvärt om. Den halvan av "FIRE-rörelsen" som i grunden har ett ekonomiskt intresse och som hittade till FIRE via drömmen om att bli rik är enligt min erfarenhet (baserad på de cirka 10 personer jag känner) väldigt konservativ i sina antaganden. Det finns tex uttryck som "one more year syndrome" som bygger på att man vill bygga upp extra säkerhet innan man vågar slutar jobba. Många räknar med att återinvestera en del av utdelningen, plockar bara ut 2-3% om året och har räknat med 0 kr i inkomst resten av livet men tar varje chans att tjäna någon extra krona. Att sänka utgifterna för att slippa sälja när börsen gått ner minst 20% ses snarast som en självklarhet, trots att det egentligen är inträknat i kalkylen att man ska kunna höja uttaget med inflationen till och med när börsen går ner med 50%. Den allmänna pensionen, som för den vanliga arbetaren med minimalt sparande kommer bli ett problem att klara sig på, räknas oftast inte ens in utan ses som en ren bonus.
När jag slutade jobba i slutet av 2017 var jag helt övertygad om att börja plocka av kapitalet 2019. Nu inser jag att även 2021 års utdelningar troligtvis kommer kunna återinvesteras. Frågan är om vi kommer höja uttaget när vi ser vartåt det barkar om det blir som i Kermits exempel ovan, dvs innan vi tittar till portföljen som 60-åringar och inser att den nu är värd drygt 30 miljoner?
Inga våghalsar, trejdare som hänger här om jag uppfattat saken rätt
Jag tänker att jakten på ett friare liv kan ta många uttryck. Personligen är det bakom min FIRE-strävan. Nu när man jobbat hemifrån i några månader inser man hur mycket man begränsas av behovet av att gå till ett kontor för att arbetsgivaren så önskar. Samtidigt så har sparkvoten ökat markant när man inte behöver hålla på med en massa jobbrelaterat strunt som uteluncher etc eller ibland ta kollektivtrafik. Personligen har det resulterar i en förstärkt önskan att arbeta åt mig själv. Sparandet behöver dock stärkas lite innan för att ha en viss kontantreserv inför starten.
Jag ser vissa likheter mellan självhushållarfalangen, miljöfalangen och FIRE. Alla synsätt leder till mindre miljöpåverkan och konsumtion. Däremot skulle jag aldrig vara bekväm med att inte ha ett relativt stort sparkapital om jag ska leva på självhushållning. Risken för stora utgifter som leder till oro skulle vara för stor.
Nu skrev ju inte Lina om det som var huvudämnet i ditt inlägg, men jag tycker ändå det var en spännande kommentar. Jag tror att en otroligt stor andel av oss är någonstans däremellan de här grupperna. Jag tycker det finns många bloggare som visar upp möjligheterna med både odling, sparande och DIY-projekt som drar ner konsumtion och leder till ökat sparande. De flesta av de inspirerar därmed vare sig det är planerat eller ej till ett mer miljövänligt leverne.
Om man jämför med USA som har en rätt utbredd FIRE-rörelse, tycker jag det är väldigt fascinerande hur vi FIRE-personer i Sverige ofta bryr oss betydligt mer om miljö, konsumerar medvetet och nog ofta dessutom är bättre förberedda på de flesta möjliga kriserna. För mig har FIRE gjort det möjligt att leva mer miljövänligt och i enlighet med mina värderingar. Bara en sådan sak som att Sparo fått mig inse möjligheterna med vegetarisk kost, Enkelboning/Farbror Fri lärt mig fördelarna med bakning/egen matlagning och Fru EB fått mig att helt sluta köpa dryck av olika slag med hjälp av hennes förberedande av isflaskor. Flera bloggare har även fått mig att ifrågasätta mitt flygande och uppskatta det lokala livet som Farbror Fri så ofta pratar om. Samtidigt kan jag uppskatta att diskutera Investor vs Industrivärden och huruvida Axfood är ett framtidsbolag eller ej. Personligen känner jag att Lina har helt rätt i att självhushållning vore för riskfyllt som enskild lösning, men att det tack vare kapital skulle kunna vara möjligt att leva enligt dylika principer utan att vänta till typ pensionsålder. :)
Lina: Kul att du fått smak på det fria och billiga livet utanför kontoret!
Jag håller med om att det är stora likheter mellan de olika "falangerna" och att det många gånger går omlott. Man kör lite bil och köper lite skräp oavsett om miljö eller spara pengar är prio1.
Så roligt att du spann vidare på det jag skrev, tack för det! Så intressant att läsa, tack!
Mi30 beskriver ett par av omgivningens reaktionen som är intressanta tycker jag. T ex fd kollegan som istället för att peppa dig och säga att det är coolt säger att det blir en risig pension. Och andra som använder begreppet knäckebrödsmiljonär. Klas hemberg skrev ned FIRE i en artikel för något år sedan och styrkte detta med någon slags beräkning som visade att detta inte var något speciellt smart.
Kan det vara så att många blir stressade av att se andra få en friare tillvaro? Och på något vis blir lugnade av att uttrycka sig negativt, att säga att det inte går. Att utan att han koll tycka att (i mitt tycke) inte särskilt stora pensionsrättigheter skulle göra det idiotiskt att lämna en anställning?
Jag tror att denna attityd gör det lättare att falla in i försiktigt och defensivt tänkte, ”bäst att bara räkna med 3%”. etc.
Jag tror på den väg som Mi30 valt och som jag själv valt även om man såklart inte har garantier för avkastning mm. Och jag är glad för denna typ av forum med en känsla av att detta verkligen går!
Som hälsningen löd:
”Störst av allt är friheten”
"Kan det vara så att många blir stressade av att se andra få en friare tillvaro? Och på något vis blir lugnade av att uttrycka sig negativt, att säga att det inte går."
Det låter som att du pratar om Corona och hur många reagerar när Sverige inte gör som de flesta andra länder och stänger ner helt och hållet.
Det är säkert samma psykologiska faktorer bakom båda fenomenen.
Skulle önska att det fanns en större acceptans i samhället inför valet att leva smart och välja bort yrkesarbete. Jag behöver inte arbeta, men känner en stor press från vänner och bekanta att följa normen och fortsätta med min karriär. Karriär betyder status och för de flesta är det otänkbart att välja bort denna aspekt av status. Hur ser du på statusaspekten av att kliva av?
Starkochsnål: Intressant inlägg. Hur ser din egen situation ut, jobbar du? För egen del har jag vänt och vridit på det här med identitet som ekonomiskt fri/ fri från att lönearbeta. En mycket klok person som periodvis agerat som mentor åt mig poängterade att jag/många här gjort det väldigt många drömmer om: jobba ihop en så stor förmögenhet att den går att lev av, detta är verkligen en högstatus grej, inte tvärt om.
Men för vissa ligger det så pass långt utanför referensramen att de kanske betraktar en som någon som vill/borde vilja ha ett jobb?
Men jag ändå inte landat detta helt på ett sätt som känns riktig bra. Jag har några uppdrag (just nu en period nära nog på heltid) och folk hänger upp sig på dom och tycker dom låter roliga/utvecklande. När det verkligt roliga är att jag kan styra min tid själv.
Jag tycker nog trots allt att det är lite status att ha så mycket pengar att man inte behöver jobba om man inte vill. Men självklart leder det till ifrågasättande och diskussion från vissa håll.
En utmaning kan vara att man inte vill prata om exakta summor och att dessutom väldigt få frågar om det. Så jag tror omgivningen utan insikt har svårt att uppskatta om det krävs 1 eller 50 miljoner och om vi lever på 10 eller 30 tusen i månaden. Och därav blir statusdelen lite oklar i vissas ögon.
Alla verkar jobbar ändå så jag tror inte det behöver vara en så stor grej Starkochsnål.
Om man inte vill avslöja sin förmögenhet och helt enkelt strunta i alla andras åsikter så kan man alltid starta eget och jobba som konsult. Då kan man strunta i att jobba om man så vill och slippa ifrågasättandet. Har du något lagom tråkigt som yrke så kommer ingen gå in på detaljer och frågar någon så tar man det lite lugnare med uppdragen just nu.
Med friheten i sikte: Helt rätt. Något som både jag och Kermit (som inspirerade till inlägget) använt oss av. Kör man dessutom med enskild firma istället för AB så är det inte lika lätt att få fram ens omsättning för nyfikna personer som undrar om man jobbar 5% eller 100%.