Är vd:n bolaget, eller är bolaget mer?

Warren Buffett har yttrat ”Buy businesses that can be run by idiots. Because sooner or later, one will." Även om det alltid finns nyanser i såväl ord som tonalitet är det min uppfattning att det finns mycket sanning i utlåtandet. En vd är förvisso inte bolaget, men nämnda är en stor del av det. Det som denna gör får effekter på både kort och lång sikt. En vd som är mentalt stark och inte drivs av den kvartalshets som ofta råder på marknaden tenderar oftast att ta mer långsiktigt kloka beslut och vice versa. 

En vd är lika mycket en operationell ledare som ett ansikte utåt. Med risk för att simplifiera eller nedvärdera de som idag har denna position är en vd också en säljare. Genom att synas och ställa upp i intervjuer med mera blir vd:n en sorts talare för bolaget – en sorts reklampelare. Ett bra och förtroendeingivande språk och en bra och förtroendegivande hållning, kommunikation men också en beprövad historik gör att etos skapas – ett etos som ofta och med tiden vinner investerares tillit och respekt.

Ju längre en framgångsrik vd sitter, desto mer tenderar nämnda att betyda för bolaget och ”caset”. Om något syntes det i hur Berkshire Hathaways aktie handlades ned i måndags efter helgens kommunikation att Buffett kommer avgå som vd vid årsskiftet. Detta fick mig att tänka på vilka bolag på den svenska börsen som har en vd som mer eller mindre har kommit att bli synonym med bolaget. Förr eller senare kommer dessa att nödgas lämna sin position och det betyder inte nödvändigtvis att något fundamentalt ändras – en god vd och ledningsorganisation tillika styrelse bör tillsammans ha lagat för att successionen går bra och att efterträdaren, som ska vara vald utifrån kunskap, erfarenhet et cetera, får tid på sig att skolas in.

Att en aktie går ned med ett par procent på ett vd-byte där nämnda har suttit under en lång tid och har lett bolaget från klarhet till klarhet är i mina ögon inget konstigt, utan bör mer ses som en rimlig reaktion. Detta givet att orsakerna till avgången är ålder e.d. samt att avgången inte sker på dagen. 

Jag lät sätta hjärncellerna i arbete för att påminna mig om några svensknoterade bolag som har en vd som har suttit under en mycket lång tid och kom i alla fall till ett fåtal exempel. Det finns högst sannolikt fler sådana, men dessa var de som kom direkt till mig. 

New Wave, där Torsten Jansson har suttit sedan grundandet 1990.

Bahnhof, där Jon Karlung varit vd sedan 2012.

Lundbergs, där Fredrik Lundberg varit vd sedan 1981.

Wallenstam, där Hans Wallenstam varit vd sedan 1991.

Nibe, där Gert-Erik Lindqvist blev vd 1988.

Balder, där Erik Selin har suttit sedan 2005.

Traction, där Petter Stillström är vd sedan 2001.

OEM International, där Jörgen Zahlin är vd sedan 2002.

Astra Zeneca, där Pascal Soriot är vd sedan 2012.

Hur mycket tror du att vd för respektive bolag betyder för nämnda och således marknadsförtroende och därmed aktie? Är bolaget mer än respektive vd, eller är vd i dessa fall respektive bolag?