När jag känner mig fattig
Ett citat jag ständigt bär med mig är Senecas definition av vad fattigdom är; ”fattigdom är inte att äga lite eller ingenting, utan det är att ha och äga, men ständigt vilja ha mer.” Likt många andra har jag gång på gång återkommit till den girighet vi, som ett rovdjur, har oss hårdkodad. Även om den kan utge sig i olika former tillika grader, ligger den bakom vår förmåga att alltid flytta fram mållinjen ytterligare ett steg. Vi kan inte bli immuna mot detta, men vi kan vaccinera oss och med det minska risken för att våra i många fall onödiga och irrationella begär för oss in på stigar som leder till Mordor, eller Mynttorget 2 i Stockholm.
Att skriva ned sina del- och slutmål; att göra en måltavla och sätta upp på anslagstavlan; att påminna sig om vad som verkligen är viktigt i ens liv; att läsa stoisk filosofi; att vara med andra, såsom bekanta, vänner, släkt och familj… samtliga av dessa torde öka sannolikheten för att man har kvar båda fötterna på jorden och aldrig låter sig bli sin egen Ikaros. Det tar inte bort risken helt, men det är ett par rejäla skydd som dessa erbjuder.
Fattig är ett begrepp som för de allra flesta är förknippade med ekonomiska medel och materiellt ägande, precis som många misstar rikedom för förmögenhet. Svenska Akademins Ordboks definition är också inne på detta spår med sin formulering att adjektivet fattig är ”… dåligt försedd med tillgångar ⟨särskilt pengar (då inget annat anges)⟩ utfattig; de fattiga länderna i tredje världen; de rika blir rikare och de fattiga fattigare se arm ², egendomslös.” Som blir uppenbarat är utgångsläget pengar, men som också synliggörs öppnas det upp för annat.
Likt de unika individer vi är, känner alla en sorts unik fattigdom. Förvisso hade jag nog inte skrivit dessa följande rader om jag inte hade lyckats arbeta mig till det kapital som jag har idag, då mitt kapital gör att jag rent ekonomiskt och monetärt inte känner mig fattig. Absolut skulle jag inte tacka nej till mer pesetas, men jag är hittills tillräckligt jordfast för att inse att jag kan påstå mig stå relativt stabilt om AB Livet skulle skaka till. Därmed och sagt med andra ord; jag inser att jag är baissad och påverkad av de omständigheter som jag har skapat mig.
I helgen har jag ägnat säkert 7–8 timmar på att läsa samt ytterligare ett par timmar på att skriva. En helg för mig utan minst flera timmars läsande och nästa lika många lagda på skrivande är en ”fattig helg”. Självklart älskar jag att vara och umgås med andra och lika självklart ”rör jag mig på stan” med jämna mellanrum, men jag har inga problem med att ha flera dagar i rad med total radiotystnad. Sagt med andra ord har jag inga problem att umgås och vara med mig själv.
Jag tror att en stor anledning till detta är nöjet och stimulansen som jag upplever med just läsandet och skrivandet. Det ger mig något, men med det sagt betyder det inte att det ger dig detsamma. Alla är vi olika och jag kan tänka mig att om jag frågar någon av de elever som jag undervisar skulle nog ett fattigt liv för hen vara ett där denna berövas sin smartphone. En annan kanske känner sig fattig om hen inte får spela Switch 2, PS5 e.d. några timmar per dag/vecka och så vidare.
Alla har vi olika intressen, mål, ambitioner och fäblesser, vilket gör att - pengar åsido - det liv som hos vissa upplevs som rikt, upplevs på ett helt annat sätt hos andra. Som du säkert noterar valde jag att kursivmarkera ”upplevs”, då det i dessa fall, när det inte handlar om pengar för att överleva vardagen, handlar om en faktiskt känsla – något som vi vet förr eller senare kommer vara något övergående. Med det sagt vore det intressant att ta del av vad som gör ditt liv rikt respektive fattigt.