ATH och känsla av relativ fattigdom?

I takt med de senaste månadernas uppgång kan en viss girighet ha väckts till liv? investeringsvärlden är det nämligen lätt att låta sig frestas av penningbegärets lockelse. Det är som om vi bär på en inneboende strävan att ständigt vilja ha mer, oavsett hur mycket vi redan har. Emellertid väcks frågan huruvida den verkligen är hållbart. Är girighetens drivkraft verkligen vägen till ekonomiskt välstånd och inre frid?

En av de mest kraftfulla lärdomarna som vi kan hämta från filosofin är uttrycket "this too shall pass". Detta enkla, men djuplodande, uttalande påminner oss om att ingenting varar för evigt. Varför är det relevant för oss som investerare? För att det hjälper oss att behålla en balanserad syn på våra ekonomiska fram- respektive motgångar. I glädje och i sorg, i medgång och motgång, är det viktigt att komma ihåg, krystat som det är, att varje steg på vägen är en del av vår tusenmilafärd. Aktiekurser kan svänga – och gör det ofta - som en pendel, och att hålla sig fast vid detta koncept kan hjälpa oss att undvika att låta oss ryckas med av kortsiktiga vinster eller förluster. Samma är gällande i livet i dess allmänhet. En bra dag på jobbet? Var glad och nöjd, men kom ihåg att det kommer att komma regniga dagar. Syftet är inte att trycka ned sig själv, utan istället är det att ha en bra balans samt att laga för att aldrig riskera att drabbas av hybris, eller en naiv tilltro på att ”allt är underbart, guld och gröna skogar” et cetera. Förhållningssätt, acceptans och ihärdighet. Tre ord som är lätta att uttala, men som är allt annat än att applicera.

"It is not the man who has too little, but the man who craves more, that is poor"

Senecas kloka ord "It is not the man who has too little, but the man who craves more, that is poor" belyser också den farliga naturen av girighet. Att sträva efter mer och mer, utan att någonsin vara nöjd, leder inte till verkligt välmående. Istället för att jaga en oändlig ström av pengar, bör vi sträva efter en känsla av tillfredsställelse och harmoni i våra liv. Detta innebär att vi behöver definiera våra mål och gränser på ett balanserat sätt, och inte låta oss drivas av begär som aldrig kan uppfyllas. Vad just dina drömmar och mål är det endast du själv som vet och att inte lyssna till den inre rösten är att göra dig en stor otjänst. Det är ditt liv och du har bara, tyvärr(?), en begränsad tid här på jorden. Att då ägna +90 % av tiden och energin till att jaga den där sista kronan – du vet; den som aldrig lyckas infångas, för det kommer alltid en ny. Och en ny. Och en ny. Och… en ny.

När vi applicerar dessa filosofiska insikter på vår investeringsstrategi blir det tydligt att det är klokt att hålla fast vid en sund och balanserad portfölj. Att inte låta sig drivas av kortsiktiga trender eller snabba vinster, utan istället fokusera på långsiktig tillväxt och stabilitet. Det handlar om att ha en tydlig plan och att hålla fast vid den, även när marknaden stormar runt oss.

Att vara girig i aktiehandel kan vara förödande. Det kan leda till att vi tar onödiga risker, överexponerar oss för bolag/sektor X eller Y samt förlorar perspektivet på vad som verkligen är viktigt i livet. Tvärtemot att jaga efter snabba vinster, bör vi sträva efter en stabil och hållbar tillväxt över tid. Sedan har jag all respekt för de som vill ta stora och höga risker, men då är det viktiga att dessa är fullt medvetna om de eventuella – i flera fall högst sannolika – motgångar som kan komma. Sagt med andra ord investerar jag hellre 10 000 kr i Investor eller Industrivärden och (sannolikt) får en årliga totalavkastning (CAGR) om cirka 10-11 % per år, än att investera för 10 000 kr i ”vi grundades igår och ska bota cancer redan idag”-bolag, där den potentiella uppsidan är enorm, men det är även dess existerande nedsida.

Det betyder inte att vi inte ska vara ambitiösa eller sträva efter framgång. Tvärtom handlar det om att definiera framgång på ett mer holistiskt sätt, där ekonomiskt välstånd är en del av en större bild av personlig och andlig tillväxt. Det handlar om att vara tacksam för det vi har, istället för att ständigt jaga efter mer. Det må låta extremt krystat och kanske är det just det, men… vad är alternativet? Om du är en av dem som alltid skrockar och skrattar åt texter med liknande andemeningar likt min; det holistiska och vikten av balans med mera, och mer anser att allt kan lösas med pengar bör du ställa dig frågan exakt ”hur”, för kan verkligen allt lösas med pengar? Och hur kul är det att alltid känna av girighetens hemska sötma? Lämnar den inte en rätt så besk eftersmak? Att alltid vara den som aldrig är nöjd; alltid suktandes efter mer? Att vara Ebenezer Scrooge innan nämnda har blivit omvänd?

Själv jobbar jag dagligen med att acceptera och förhålla mig till min egen inneboende girighet. Jag vet att jag ej kan besegra den, men jag kan ta makten över hur jag förhåller mig till den. Jag måste inte följa den, ty jag har ett val. Jag anser att det finns mycket visdomsord i det som Morgan Housel lyfter fram i sin välskrivna bok The Psychology of Money; At a party given by a billionaire on Shelter Island, Kurt Vonnegut informs his pal, Joseph Heller, that their host, a hedge fund manager, had made more money in a single day than Heller had earned from his wildly popular novel Catch-22 over its whole history. Heller responds, “Yes, but I have something he will never have … enough.”

Vissa siktar på FIRE, andra på FI. Oavsett är det viktigt att inte glömma livet i en mer holistisk mening. Visst är det ”kul” och inte minst skönt i betydelsen betryggande att kunna köpa mer eller mindre allt du vill (överdriv inte nu med femtioelva Ferraris) och äta på mer eller mindre vilken restaurang du vill flera dagar i veckan, men om du aldrig inom dig är nöjd; riktigt mår bra och känner en tillfredsställelse är sannolikheten stor att mer pengar inte kommer lösa problemet.

“I have something he will never have … enough”.