Avgränsad - eller bunden -rationalitet
Många pratar om planering och syftar då på tid, men något jag utövar är tids- och energiplanering. Jag vet att jag är som mest produktiv på förmiddagen samt efter min 2x eftermiddagsespresso och förlägger således de mest (energi)krävande uppgifterna då. Jag är inte totalt orkeslös mellan 11 och 15:00 samt efter 18:00, men jag upplever mig vara som mest energirik och ”på alerten” just mellan 08-11:00 samt mellan 15-18:00.
Som alltid spökar system 1 och system 2 när beslut ska fattas och dessa har behandlats så många gånger att jag inte tänker dryfta dess innebörd, men det bör lyftas fram att de finns där och, likt en gädda, lurar i vassen. Utöver detta spelar känslan om FOMO in – köp aktien och hoppa på tåget = tillfredsställelse nu (såklart gäller även vice versa). Även den irrationella tanken att vi måste agera nu/snart/snabbt – aktivitetsbias - för det är lika med ”achievement”, vilket jag inte direkt vill översätta till framgång, utan mer som en blandning mellan nämnda och bra/korrekt agerande.
Metakognitivitet har jag gång på gång återkommit till. Kan du lära känna dig själv, dvs. dina styrkor och svagheter samt när dessa tenderar att vara som störst, och lära dig att ta ett steg tillbaka och se allt från ett metaperspektiv kommer du öka sannolikheterna för mycket mer genomtänkta beslut i såväl dina investeringar som i ditt vardagliga liv.
Det är sällan vi har en pistol tryckt mot pannan. Det är också sällan som vi verkligen befinner oss i en flight or fight-situation, men ändå tycks vi gång på gång lura oss själva att så tro. Pythia i Delfi har citerats flera gånger och jag vill påstå att det finns en anledning till detta: γνῶθι σεαυτόν - och du kommer att gå mycket längre än de som aldrig tar sig tid och/eller vågar göra just detta - lära känna sig själva. På djupet. Att verkligen konfrontera sig, sina tankar, känslor och värderingar. Låter det jobbigt? Ställ det mot alternativet.
Bounded rationality, direkt översatt till ”avgränsad (eller bunden) rationalitet”, är tanken att rationalitet är begränsad när individer fattar beslut. Begränsningarna inkluderar svårigheterna med att fatta beslut, sinnets kognitiva förmåga och den tid som är tillgänglig för att fatta beslutet i fråga. Enligt denna teori agerar beslutsfattare utifrån ett omedvetet fokus att nå ett beslut/resultat som är tillfredsställande, snarare än en optimal lösning. Därför gör människor inte en fullständig kostnads- och nyttoanalys för att bestämma det optimala beslutet, utan väljer snarare ett alternativ som uppfyller deras jakt på det just nu mest eftersökta och kraftiga ”suget”.
Att omedvetet vara i låst i/av ett sorts inhägnat område av, vad vi själva bedömer som funna (och adekvata?), tillgängliga fakta, en egenupplevd tidspress samt med en bristande kognitiv förmåga beroende på allt från stress till orkeslöshet gör att vi bara vill ha ett så bra beslut som möjligt. Således lurar vi oss på att nå det just nu mest tillfredsställande än det i längden mest optimala sådana.
Att ta och fatta beslut är inte lätt – speciellt inte när du verkligen gör det enligt konstens alla regler och verkligen reflekterar kring såväl för- som nackdelar (jmfr. Take a simple idea and take it seriously). Som bekant betyder ett ”ja” att du samtidigt säger ”nej” till allt annat. Ju mer man reflekterar kring detta, desto mer inser man nog att det ”inte bara” är att ta ett beslut, utan att hela processen ska ges såväl den tid som energi som den förtjänar. Att låta sig ryckas med är lätt, men det är inte en lagbunden naturlag att vi måste det (or did I missed that meeting?).
Genom att vara medvetna om sina styrkor och svagheter, sina starka respektive svaga tider på dygnet, när man har som mest och minst energi et cetera gör att man kan planera för att skapa sig bästa möjliga utgångsläge för att begrundat beslut. Vikten av den mentala modellen ”second level thinking”, som jag i min bok Mentala Modeller kallar för ”stegmodellen”, får och kan inte nog betonas för de som önskar skapa bästa möjliga förutsättningar för sig själva. Något krystat, likväl sant och viktigt, är fjärilseffekten (the butterfly effect) och hur vad som till en början och intuitivt bedöms som något litet kan bli dess motsats.
