Proxykriget inlett?
Många är vi som försöker att fånga något av allt som sker i en allt snabbare och kraftigare takt; många är vi som försöker reda klarhet och med det skapa oss en förståelse; många är vi som går bet – gång på gång. Det finns en tid före och en efter och i sistnämnda finns ofta en risk för att man drar sig till efterrationaliseringar, med vilket menas att man i efterhand försöker hitta en logisk eller rimlig förklaring till något som man redan har gjort, sagt eller tänkt. Detta även om den egentliga orsaken kanske var något helt annat (eller mer impulsivt, känslomässigt, ologiskt).
Efterrationalisering är en typ av psykologisk försvarsmekanism, då hjärnan inte vill veta av något som inte ens snuddar vid irrationalism. Således hittar vi på en förklaring som får våra handlingar att verka mer förnuftiga. Således och sagt på ren bondöstgötska; hellre ett påhitt till förklaring än inget alls. Allt, precis allt, för ett klargörande i syfte att både skapa och behålla en struktur och ett mönster.
Om ett, två eller tre år tror jag att vi kommer sitta på ett sorts facit hur nuvarande tullrkig gick och vilka som blev relativa vinnare respektive förlorare. Kommer vinnaren ha uppnått en regelrätt seger, eller en Pyrrhus-sådan? Jag misstänker att de vise tvistar om detta 24/7 dessa dagar, men frågan är om det går att se alla de följdeffekter som komma skall? En ring på vattnet genererar nya, vilka i sin tur genererar nya et cetera. Var går gränsen för vad vi förmår föreställa oss? Och var går gränsen för hur mycket smärta ett eller flera länder förmår att utstå innan de hissar vit flagg?
Den 7 maj fram till den 2 september 1945 kan sägas vara dagarna då freden i Andra världskriget slöts. Mellan dessa datum kapitulerar Tyskland och Japan, men freden till trots börjar ett nytt direkt – det kalla sådana och som blev tillika än idag är ett proxykrig. Nämnda har varit aktuellt sedan dess, om än att kylan har varierat och ofta varit uppe på nivåer nära solens sådana. I väst finns de som förespråkar liberalism, demokrati och kapitalism, medan vice versa är gällande i öst. USA och Sovjetunionen har aldrig varit i ett regelrätt, fysiskt krig, utan istället har det skett via andra länder - proxy. Metaforiskt kan detta förklaras som att USA och Sovjetunionen (läs: dagens Ryssland, där Putin ämnar skapa ett nytt Sovjetunionen) har spelat schack och att Korea, Vietnam, Afghanistan, Kuba med flera har varit pjäserna.
Kina har idag mer ekonomisk och militär makt än Sovjetunionen och har följaktligen intagit rollen som schackspelare och med det kan en möjlig händelseutveckling i handelskriget vara att övriga länder och nationer blir pjäserna; USA säger till EU eller ett specifikt land att de är beredda att slopa /förmildra tullarna givet att landet inte handlar med Kina och så vidare. Det blir således som förr, men istället för arméförflyttningar blir det nu i form av handel och pengaflöden.
Allt jag tror mig veta är att jag inte vet vad utfallet i allt detta kommer att bli, men jag tror man gör klokt i att läsa såväl brett som djupt och inte bara från en sidas perspektiv, utan från flera. Det finns flera läsvärda artiklar, men jag vill framför allt lyfta fram dessa:
- The Economist – Short-term pain, long-term gains, says Trump. Really?
- The Economist – Can China fight America alone?
- Kina media – Därför kommer ingen vika sig i handelskriget mellan Kina och USA
- Dagens Industri – Asien-investeraren: ”Nu inleds Trumps ödeskvartal”
Beträffande sistnämnda finns en viktig passage att nogsamt beakta: ”Vita huset underskattade att långräntorna skulle stiga så mycket och så fort. Den viktigaste pausorsaken var risken att behöva låna ännu mer pengar längre fram, menar Christopher Brinkeborn Beselin.
’De kommande månaderna ställs allt på sin spets. Perioden fram till och med juni kommer att bli Vita husets ödeskvartal och finansministerns verkliga stålbad.’
Orsaken är att USA i år måste förnya statsobligationer för cirka 9.000 miljarder dollar, en fjärdedel av nuvarande statsskuld på 36.000 miljarder dollar. Merparten av detta ska förnyas före slutet av juni, vilket gör sommarmånaden till en rysare.”