Transaktivt minne
Jag tror du säkert har kommit på dig själv med att tänka eller högt säga ”Det vet Eva – hon har koll på det” när du antingen suttit med en tankenöt, eller när någon kommit till dig med en sådan. Du vet på ett ungefär hur att lösa nämnda nöt, men inte fullt ut. Emellertid är du fullt säker på att Eva kan lösa problemet.
Du ska laga en, för dig avancerad, rätt som du älskar, men som du alltid har problem att tillaga. Eller ”problem” och ”problem – mer korrekt är det alltid någon detalj du ”lyckas” glömma, men du vet att din bättre hälft har full koll. Således frågar du hen innan du börjar leka med såväl ingredienser som köksredskap. Och mycket riktigt visste husets bättre hälft att du alltid glömmer att salta havregrynen och vattnet innan du mikrar dem …
Ni är ett en grupp som sparar och investerar. Alla har sin egen edge och tillsammans bildar ni en bra, produktiv och utvecklande kontingent. Vissa har en bred och lång erfarenhet, medan andra dess antonym. Vissa är till åren komna, andra har precis slutat med blöjor och nappar. Ni ger er an att analysera ett bolag, Nintendo, i syfte att se om bolaget, och dess aktie, är en attraktiv investering nu relativt då ni analyserade bolaget för tolv månader sedan. Där och då var er slutsats ”nej”, om än att ni såg mycket som skulle kunna slå väl ut för bolaget
”Ivar – kommer du ihåg vad bolaget sade om Mariofilmen och eventuella uppföljare”, frågar du, då du själv inte kommer ihåg. Vad du dock kommer ihåg är att Ivar har stenkoll på detta.
Som du säkert har noterat återkommer jag i ovan olika exempel att personerna inte kommer ihåg de exakta fakta, men vad de kommer ihåg är vem som så gör. Detta är ett fenomen som kallas för transaktivt minne, med vilket menas att vi såväl medvetet som undermedvetet ”lagrar” minnen hos och med andra. Kommer du ihåg när din bättre hälfts far och mor fyller år? Kanske, men i flera fall tror jag svaret mer är ”nej, men det vet mina kära sambo/fru/man. Således behöver jag inte ha koll på det.” Sedär – du minns att din bättre hälft minns när hens föräldrar fyller år och förlitar dig på att hens minne aldrig ska svika. Transaktivt minne!
Att lagra minnen i och hos andra är ett knep hjärnan använder sig av för att minska sin energiförbrukning och förfarandet fungerar fram tills vännen, släktingen, den bättre hälften eller dylikt försvinner. Därefter blir det svårt, för med personen försvann också vissa av dina ”minnen”.
”En del av henne försvann när han gick bort”. En mening du säkert känner igen från när någon närstående har gått bort. Jag kommer ihåg hur en av mina närmsta vänner sade något liknande när en släkting till hen lämnade jordelivet; ”Det var som att en del av mig också dog.” Något krasst kan man säga att det är en sanning, för i och med bortgången försvann de minnen min vän ”delat och lagrat” med den bortgångna.
Jag tänker inte göra något krystat försök och skriva att tänk på X och Y när du diskuterar och ventilerar olika investeringsuppslag/innehav med dina djävulsadvokater, eller tänk på att alltid skriva ned för att ömsom spara/lagra, ömsom kunna följa upp för du vet aldrig när djävulsadvokat X försvinner för att aldrig återkomma. Däremot vill jag säga att det kan vara bra att vara medveten om 1) vad transitivt minne är och 2) vad dess för- respektive nackdelar är och hur du kan sörja för att på bästa sätt ta del av dess förmåner.