Vänligen vänd (på det)

Se upp med vad du vill ha och ämnar kämpa för, då det kan slå in. Absolut är ju detta i de flesta (alla?) fall något bra och positivt, för troligtvis leder den avklarade examen till att jobbet kan landas, eller att de sparade medlen ska användas till husköp. Förstå mig rätt, för jag är inte en obotlig pessimist (husköp betyder mycket med flytt; det ska städas, renoveras, målas, tas om hand om etc. ojojoj), men jag upplever att det ofta tycks vara fallet att det är flera investerare/småsparare som inte tänker ett steg längre – andra gradens tänkande/second order thinking - och i denna kognitiva ansträngning reflekterar ömsom kring för-, ömsom kring nackdelar.

Jag är emot att man ska sätta mål såsom ”jag ska nå utdelningar motsvarande 120 000 kronor detta år”, då det är extremt snedvinklat och lämnar inte så lite att önska. Om man har detta som mål, likt Ingves med sin fetisch för inflationen som enda måttstock, är risken stor att man både bortser från extremt viktiga faktorer såsom den mest självklara; är de innehav jag nu köper in för att nå målet sådana jag vill, verkligen vill, äga långsiktigt? Är de bolag som historiskt bevisat sig? Har de verkligen bra och robusta finanser? Et cetera.

Torde inte ett bättre mål vara att portföljens utdelningar ska öka över en längre tid och då mäta vartannat eller vart tredje, fjärde eller till och med femte år? Och istället ha mål likt ned exempel:

Jag ska investera i bolag där jag bedömer:

nedsidan vara begränsad 

• Har stabila finanser
• Har en beprövad historik
• En ledning som gör verkstad av snacket och ej heller far med alternativa sanningar (lex Arnhult)
• Bedöms dels ha en ledande marknadsposition, dels fortsätta inneha nämnda
• Har en utdelningsandel som historiskt och över en längre tid ligger kring 65–70 % (eller därunder) av vinsten och/eller det fria kassaflödet
• Et cetera. 

I min kommande bok - Mentala Modeller – kommer jag gå in än djupare på detta och vilka olika mentala modeller som kan appliceras för att få dig/investeraren/småspararen att inte försätta sig (pardon my french) i skiten. Visst är det ”kul” att se utdelningarna ticka in och nya milstolpar nås år efter år, men är det lika kul när dessa byggs upp på lika lösa grunder som skulle få kvicksand att bedömas som bästa byggrunden för nästa Turning Torso? Ge det ett par sekunder och den tidigare så ståtliga byggnaden är blott ett minne. Om den ens hinner färdigställas…

Istället för att fråga dig: ”hur kan jag investera för att avkasta så mycket som möjligt av mina medel (i.e. pengar)?”, är en bättre fråga att ställa sig; ”hur kan jag investera mina medel (i.e. pengar) utan att riskera/minimera risken för att förlora dem och samtidigt avnjuta en avkastning?”.

Fokus på uppsidan? Eller fokus på nedsidan? I båda fallen är det pengar som investeras, men underlagen för investeringsbeslutet kommer ha använts och tolkats på helt olika sätt. Gör dig själv en tjänst – sätt alltid nedsidan i främsta rummet när du analyserar och, mer eller mindre, utgå från att så länge ”botten” är under kontroll/riskbedömd, kommer uppsidan att lösa sig ”per automatik”. Inte alltid, men sannolikheten för det är desto större än att ”raketen” verkligen visar sig bli och vara just en sådan – raket.

Portföljen

Blott tre handelsdagar har gått sedan mitt senaste inlägg, men denna korta tid till trots har mycket hänt. Ömsom gläds jag med innehavens rapporter (Kering, Ahold Delhaize, Beijer Alma, Selvaag Boling), ömsom är det stimulerande att se bolagen hur de agerar med just sin utdelning. Medan Ahold Delhaize har och bedömer sig gå fortsatt starkt höjer de sin utdelning med dryga 10 %, sänker Selvaag Boling sin då de inte vill riskera bolagets finansiella position. Min övertygelse är att båda dessa bolag kommer att ha en högre utdelning än idag om blott 2–3 år. Långsiktighet, äga bolag man verkligen vill äga; bolag man ser sig som långsiktig ägare i et cetera. 

Jag försöker alltid tänka flera steg framåt. Om jag gör X öppnar det upp för Y och Z, vilka i sin tur möjliggör för att M, N, Q och P kan inträffa et cetera. Ja, det är i princip omöjligt att tänka så långt som till tredje och fjärde graden, men bara insatsen och ansträngningen gör att man blir mer reflekterande; mer medveten och torde inte det leda till bra (investerings)beslut?