Vikten av sparande, sparkvot och "sunt förnuft"

Det var, är och fortsätter vara ett nöje att läsa andra bloggares texter. En av dem jag läser är The Dividend Story, en sympatisk och mycket jordnära man som jag har haft äran att träffa i verkliga livet. Tidigare i veckan skrev nämnda ett inlägg om hur han mer ser sig som en supersparare än superinvesterare, eller sagt med andra ord; hans styrka och främsta faktor till att han idag lever ett FIRE-liv var att han hade (har) god kostnads- och därmed sparkontroll. 

Även om jag vill lyfta fram att återkommande karaktäriserande för TDS är en för hög grad av ödmjukhet och oförmåga att våga sträcka på ryggen och brösta upp sig för när han har gjort bra val och investeringar, förstår jag vad han vill lyfta fram. Även jag upplever att min styrka är förmågan att hålla nere mina kostnader, utan att för sakens skull leva snålt. Ekonomiskt, men inte snålt (sedan vet vi alla att ekonomiskt i någons ögon är snålt i en annans, men… jag ”straffar” ej mig själv, eller mina nära och kära, utan där har jag inga problem att använda mina likvida medel. Vill jag ha X, skaffar jag X. Punkt).

Sedan jag började bli mer nitisk med att dokumentera olika mått, såsom sparkvot, har jag kunnat konstatera att jag har haft en tämligen hög genomsnittlig sparkvot de senaste nio åren och var snitt är cirka 81 %. Nu är det många som sätter kaffet i vrångstrupen och direkt tänker att jag lever på knäckebröd, vatten och havregrynsgröt, men där vill jag betona att där det hävdas havregrynsgröt finns istället grekisk yoghurt och gällande torrt och knaprigt barkbröd finns istället mjukt bröd (alt. fröknäcke). Kan jag handla råvaror med ”ät snart ty datumet löper ut snart” gör jag det mer än gärna och REA, extrapris et cetera är inget jag på något sätt ”skäms” över att utnyttja. Likaså förekommer storkok, inköp av stora partier, bland annat via matsmart med mera.

Min sparkvot har mer ökat än minskat i takt med mina år som förvärvsarbetare, då jag ej drabbats av den annars så vanliga sjukdomen ”livsstilsinflation”, eller mer korrekt ”hedonistisk adaption”. Detta har inte skett med en benhård vilja, eller någon sorts mästerlig plan som sade/säger att det är piskrapp och gatlopp om sparkvot >70 % ej uppnås. Istället har det mer eller mindre skett ”naturligt”. Kanske är jag förblindad av mina egna tankar/känslor och att fallet mer är det motsatta? Kanske, men jag kan ej påminna mig att så är fallet.  

Jag kan fortsätta att skriva om olika knep och knåp, men jag är övertygad om att alla dessa redan har avhandlas av andra såväl en som två gånger (matlådor, veckohandling, budget et cetera). Det jag istället vill lyfta fram är att den låga omkostnaden som AB Cristofer dras med har möjliggjort att mycket kapital har kunnat skeppas in i portföljen. Kapital som med tiden har vuxit. Totalt har insättningar stått för 64 % av portföljens tillväxt från 0 kronor till dagens något högre summor sedan jag emigrerade från Handelsbankens dyra tjänst till Avanzas mer billiga sådana våren 2014. 

När jag året därefter, sommaren 2015, mer eller mindre helt kom att investera enligt en utdelningsfokuserad strategi, kom kapitalet att växa tämligen snabbt. Per idag täcker utdelningarna (brutto) mina låga levnadsomkostnader x2,5. Dock är jag medveten om att omkostnaderna kommer att öka framgent, då det säkert kommer bli såväl Villa som Vovve och Volvo.

”It's remarkable how much long-term advantage people like us have gotten by trying to be consistently not stupid, instead of trying to be very intelligent.» (Charlie Munger)
 

Jag tror vi är många som ser oss som allt annat än superinvesterare och detta behöver vi ej vara givet att vi kan fortsätta att spara, undvika dåliga investeringar och låta tiden ha sin gång. En nationell och en global indexfond + supersparare = högts sannolikt en mycket tacksam avkastning efter dryga 10 år. Keep it as simple as possible, but not simpler, mer fokus på den befintliga ned- än potentiella uppsidan samt att undvika idioti á det Munger lyfter fram. Avsluta med Mungers första regel om ”… compounding: Never interrupt it unnecessarily”