Vinnaren är den som gör minst antal misstag och låter motståndaren besegra sig själv

Vid ett flertal tillfällen har jag återkommit till att jag inte siktar på briljans, utan mer på att oavsett låg- eller hög volatilitet; oavsett låg- eller högkonjunktur inte agera i panik eller under den nivå jag annars anser befinna mig på. Det är lätt att ryckas med när börsen går upp och man lockas till att skicka in mer pengar, för inte vill man missa en möjlighet till lite extra avkastning. Reptilhjärnan – System 1 – säger att det bara är att ”köra på”, för vad kan gå fel, liksom? Ett par kronor eller till och med hundra- eller tusenlappar extra betyder ökad sannolikhet för överlevad (pengar = medel för överlevnad). När det istället är nedgångar skriker reptilhjärnan det raka motsatta; ”vad du än gör så skicka inte in mer pengar. Risken är ju att du förlorar de medel som är en grund för din överlevnad”. 

”[…] the man who can do the average thing when everyone else around him is losing his mind”

Två husgudar hos mig, om än att jag anstränger mig för att intaga ett kritiskt förhållningssätt och inte ta allt som de säger och gör likt vore det en gåva, är Warren Buffett och Charlie Munger. Sistnämnda är känd för flera slående citat, varav ett är ”It's remarkable how much long-term advantage people like us have gotten by trying to be consistently not stupid, instead of trying to be very intelligent.” 

Då många fokuserar på att göra rätt och tjäna så mycket pengar som möjligt, fokuserar oraklen från Omaha på att undvika att göra fel och därmed på att inte förlora några pengar. Som framkommer siktar alla på samma mål, men processen till det är väsensskild. I förstnämnda är fokus på potentialen, tillväxten och (de ljusa) framtidsutsikterna. I sistnämnda på de eventuella riskerna och utmaningarna. I stället för att fråga ”hur kan jag tjäna pengar på denna investering? Vilken framtid har bolaget?” frågar sig Munger och Buffett: ”Kan jag investera i detta bolag utan att riskera förlora några pengar? Vad och vilka är riskerna?” ”Vad är den potentiella uppsidan relativt nedsidan?” Som bekant är Buffetts första regel att aldrig förlora pengar och hans andra att aldrig glömma den första. Den har inte kommit till utan anledning

Utlåtandet – ”It's remarkable how much long-term advantage people like us have gotten by trying to be consistently not stupid, instead of trying to be very intelligent” - kan tolkas på flera sätt och är avhängigt sin kontext, men ett sätt som jag väljer att använda det är att när det råder hausse eller baisse ska jag inte lockas med ”flocken”. Är det smart och långsiktigt bra givet min strategi att mer fokusera på ned- än uppsidan? Att främst se att utdelningarna årligen stiger? Att ge avkall på min strävan att alltid applicera ett stoiskt förhållningssätt om att inget varar för evigt, men också Joseph Hellers ”I Have Enough”? Ofta blir svaren ”nej”.

Mitt mål är att ha en avkastning, främst via utdelningar, som täcker mitt leverne. Med det menar jag allt från mat via bostad till schablonskatt och resor. Allt, precis allt. Jag kräver inte mycket. Jag vill kunna köpa bra råvaror, kläder av god kvalitet, kunna resa ett par gånger per år et cetera, men jag behöver inte ha en Ferrari, eller en stuga i sälen och en lägenhet i Spanien. Jag är övertygad om att jag kan nå detta genom att mer eller mindre hålla en nivå benämnd ”avarage”. 

Napoleon sågs som ett strategiskt geni och jag tror det är få som säger emot det påståendet. Enligt den snigel- och grodälskande generalen tillika kejsaren var definitionen av ett militärt geni ”[…] the man who can do the average thing when everyone else around him is losing his mind.” Utlåtandet fångar såväl det mindset som investeringsstrategi jag ämnar förverkliga. Mitt mål är inte och har aldrig varit att vara med i den dagliga, månatliga, per kvartal eller den årliga ”mäta könsorgan”-tävlingen. Det är en tävling utan slut och det finns bara förlorare. Risken är stor att man drabbas av ackumulationsstress, med vilket menas att man jämför sig med allt och alla. PÅ det sättet byggs ett sorts Frankensteins monster upp och det säger sig självt att du kan ej kan besegra det. Jag skriver mer om detta i min första bok, Börspsykologi – så blir du en bättre investerare. 

I professionella sporter, såsom pingis och tennis, vinner spelare poäng genom skicklighet – genom att placera slag precis utom räckhåll för motståndaren med noggrann kontroll, spinn och positionering. Resultatet beror till stor del på spelarens egen prestation. Detta skiljer sig relativt amatörspelare som spelar mot varandra. Nämnda vinner inte poäng lika mycket som de förlorar dem genom misstag, såsom att göra dubbelfel vid serven eller slå bollar långt utanför linjerna, eller för den delen slå utanför planen. 

Jag har inga siffror och bad således ChatGPT att se vad den kunde hitta. Enligt nämnda tjänst tenderar ”…ungefär 30–40 % av poängen att vinnas aktivt ("winners"), medan resten avgörs av motståndarens oprovocerade fel eller tvingade misstag. Statistiken och observationerna om poängfördelningen i professionell tennis baseras på data från officiella källor, såsom ATP, WTA och ITF, samt analys från sportforskare och tennisexperter.”

Hur det är inom amatörtennisen är svårt att precisera, då dokumentationen här inte är lika närvarande. Jag vågar dock göra antagandet att det är betydligt lägre andel poängvinster genom lyckade slag ”winners”, än dess antonym. Med andra ord är professionell tennis ett sorts vinnarnas spel – slutresultatet avgörs av vinnarens prestationer – medan amatörtennis är ett förlorarnas spel – slutresultatet avgörs av förlorarens misstag. De två typerna av spel är, i sina grundläggande egenskaper, helt olika och kan således ses som motsatser.

Amatörspel är annorlunda. Amatörtennis – den nivå jag knappt kvalar in på… – är ett förlorarnas spel. Vinnaren är den som gör minst antal misstag och låter motståndaren besegra sig själv. Statistiken visar, precis som på börsen, att om du håller bollen i spel tillräckligt länge kommer din motståndare – de som alltid jaga; alltid ändrar strategi med mera - att göra ett misstag.

Lärdomen blir att en bra strategi är att:

• Applicera såväl Mungers som Napoleons ord i praktiken.
• Fokusera på riskerna och därmed den befintliga nedsidan, så kommer uppsidan att ta hand om sig själv.
• Med tiden kommer dina ”motståndare”, med vilka jag menar alla som säger sig ha knäckt börsens heliga kod och ser sig som Guds Gåva till Investeraren – förr eller senare kommer begå dubbelfel, slå i nät eller dylikt.

I början kommer det kännas jobbigt, framför allt då ”alla andra” tycks prestera bättre, men påminn dig om att Rom inte byggdes på en dag och att sköldpaddan alltid vinner.