Återigen tankar kring uttag
Jag fick ett mail från en läsare som hänvisade till ett gammalt inlägg gällande en flexibel uttagsstrategi med 4% regeln som grund men en buffert på sparkonto som möjliggör lägre uttag under dåliga börsår.
Och nu när jag började skriva det här inlägget fick jag lite av en deja vu och kom sen på att jag redan skrivit ett inlägg med anledning av att jag fick en kommentar om just det gamla blogginlägget. Men så blir det väl med snart 20 års bloggande, att det går runt lite och blir liknande inlägg. Och i och med att frågor och kommentarer kommer så tolkar jag det som att ni läsare gillar att vrida och vänta på det. Kul också att gamla inlägg läses och funderas kring över tid.
Frågan den här gången gällde just strategin att komplettera en portfölj som är investerad på börsen med både räntefonder (tex 70/30 mellan aktier och räntor) och en buffert med några års utgifter på sparkonto. Frågeställaren tyckte det svåra var att hitta tydliga regler för i exakt vilka lägen som pengar skulle plockas ut från de olika delarna.
Det vill säga ska sparkontot vara till för alla år när inte börsen går upp minst i nivå med den historiska och förväntade avkastningen, eller ska sparkontot vara till för år när börsen går minus, eller krävs minst minus 10% eller är det viktiga att inte behöva sälja just vid de där rasen som kommer var 10-20 år på 50% nedgång? Och ska man alltid räkna börsen avkastning ett visst kalenderår eller kanske nedgången från senaste toppen? Och om man har en portfölj med både globalt index och svenskt index hur gör man då ett år när det ena indexet är ner 10% och det andra gått ner 20%?
Tanken var att hitta en helt mekanisk lösning som inte kräver någon känsla för hur börsen ska gå framåt och heller inte tillåter någon psykologi/rädsla. I mitt ursprungliga inlägg som var baserat på enbart Stockholmsbörsen drog jag till med att använda sparkontot när börsen gått ner mer än 15% under ett kalenderår, vilket gjorde att vi kunde ta ut en större totalsumma dvs ligga på ett högre årligt uttag i snitt över 30 år.
Jag förstår frågan och gillar egentligen tanken på att hitta något helt automatiskt som med hjälp av historisk data kan öka säkerheten i kalkylen. Men ser ändå en väldigt stor begränsning i det hela. Oavsett metod så handlar alla kalkyler och strategier runt detta på att man som 30-50 åring ska sitta och bestämma exakt hur mycket pengar man vill kunna ta ut i dagens penningvärde 20-40 år fram i tiden. Gör jag si kan jag med stöd från historisk data ta ut 4% av portföljen vilket ger en köpkraft omräknat till dagens penningvärde på 33 333 kr i månaden. Men gör jag så kan jag troligtvis med lika stor säkerhet ta ut 4,3% och få ut 35 833 kr i månaden.
Allt annat lika är det så klart jättebra om det går att hitta en strategi som ger 2 500 kr mer i månaden under de kommande 30 åren. Men vad vet vi om vårat liv och hur det ser ut hösten 2052?
Jag är övertygad om att något som slår alla uttagsstrategier är att vara lite flexibel och lyhörd och klara av att anpassa sig till läget. Kan man minska uttaget lite i sämre börstider är det toppen och då kan vi säkert öka uttaget i goda tider. Men det finns så många fler parametrar att ta hänsyn till än att börsen svänger. Kostnaderna i livet kommer säkert ojämnt och även den som planerar att sluta jobba vid 40 och vill vara på säkra sidan och räkna med 0 i inkomst efter det kommer säkert tjäna någon krona något år.
Så för mig var 4% regeln ändå den tumregel som gjorde att jag vågade ta steget och sluta jobba. Den gav en rimlig bild av ungefär vad jag skulle kunna förvänta mig på 30 års sikt. Men att se den som något som berättar på kronan hur mycket pengar jag kommer kunna spendera i dagens köpkraft 20-30 år fram i tiden tycker jag inte är något jag behöver veta. Några år blir uttagen säkert mycket lägre än planerat, och det är inte säkert att det beror på att börsen just då gått dåligt. Utan det kan lika gärna bero på att jag just då behöver mindre pengar.
Ingen som börjar jobba på ett företag som 25-åring frågar chefen om vad lönen kommer vara om 30 år i dagens penningvärde. Och det brukar lösa sig ganska bra ändå.