Att spara lagom mycket
Jag hoppade som ni kanske ihåg över en fråga när jag gjorde intervjun med mig själv i söndags på bloggens 20-årsdag. Anledningen var att jag tänkte att frågan behövde ett lite längre svar. Så här kommer det som ett eget inlägg.
Frågan som ChatGPT hade klurat ut lät:
Finns det något du har avstått från under åren som du i efterhand känner att du kanske borde ha unnat dig?
Det korta svaret är nej. Under hela tiden jag jobbade och sparade pengar hade jag en överföring till portföljen direkt när jag fick lön, sen var det helt ok om övriga pengar användes under månaden. Men hade jag pengar kvar på lönekontot dagen innan lön så förde jag över en extra omgång till portföljen, så att kontot var tillbaka på baspunkten innan nästa lön skulle komma.
Tanken var att det extra sparandet skulle vara “frivilligt”, dvs jag skulle inte behöva avstå saker jag ville göra eller köpa. Eftersom det större och fasta sparandet redan var avklarat var alla pengar som var kvar på kontot helt ok att använda. Det blev ändå nästan alltid en extra överföring i slutet av månaden. Helt enkelt för att jag fick pengar över.
En stor del av förklaringen var att sparandet blev ett intresse där jag många gånger tyckte det var roligare att föra över 1 000 kr extra till portföljen och köpa aktier än att köpa någon grej för 1 000 kr. Och det är här som det hela blir lite mer komplext att svara på. Då det här så klart går att ifrågasätta. Ska sparandet verkligen vara ett intresse i sig själv eller snarare något som finns i bakgrunden och rullar på och stöttar livet och övriga intressen?
Med facit i hand hade det funkat jättebra om jag spenderat en extra tusenlapp varje månad under 2006-2016. Jag valde själv när jag slutade jobba heltid som anställd och det hade varit relativt enkelt att jobba vidare 3 månader till och därmed få ut över 100 000 kr till i lön efter skatt. Vilket snabbt hade kompenserat för en massa smågrejer jag sparade in på under alla år.
Men när jag började spara var det till stor del i jakt på frihet och trygghet. Jag visste ju inte då om jag skulle separera och bli arbetslös samtidigt som börsen rasade och lägenheten var omöjlig att sälja om några år. Då kanske de där extra tusenlapparna jag sparade när jag hade möjligheten ändå hade hjälp mig. Nu med facit i hand blev det inte så, och en del av sparandet kanske kan ses som onödigt. Men så är det ju med facit, det vet man först efteråt.
Jag tror också det är så med hobbys att det kan vara svårt att utifrån värdera vad som är lagom nivå. När man är mitt i det tycker man det är kul och inspirerande och man vill göra det bästa av det. Men utifrån kan man så klart alltid fundera på om det är värt att gå ut och träna rullskidor i regnet i oktober för att åka Vasaloppet några minuter snabbare, när man ändå är flera timmar efter vinnaren. Och det där målet man hittat på om en tid eller placering är just bara ett påhitt. Men för den som satt upp ett mål och kämpar mot det kan det vara värt det, hur oviktigt och löjligt det än kan verka från utsidan. Precis som det för mig där och då kändes värt det att komma lite närmare målet om ekonomisk frihet som var en av mina största hobbys.