Birkshire eller globalfond

Jag fick en fråga från en läsare om varför jag inte ägde aktier i Berkshire Hathaway, främst som ett alternativ till globalfonderna jag har. Frågeställaren hänvisade till en krönika av Per H Börjesson som argumenterade för just detta, dvs att äga Birkshire istället för globalfonder.

Om vi börjar kort med krönikan så har den några år på nacken och känns inte helt relevant i vissa detaljer som billig dollar just nu och en normal fondavgift för en globalfond på flera procent. Men det kan vi strunta i och titta på den hela lite bredare.

Man kan så klart ha en mängd olika strategier när man sparar i aktier eller fonder. En sådan är att tänka att grunden är att köpa världsindex dvs istället för att försöka lista ut var nålen i höstacken av framtida vinnare är så köper man hela höstacken. Här får man garanterat med de framtida vinnarna och de växer sig över tid till en större och större del av indexet. Kan man göra det till väldigt låg avgift och dessutom undvika att krångla till det hela med att bli rädd och sälja vid nedgångar så har man goda chanser att prestera bättre än genomsnittet av investerare. Historiskt har man dessutom fått en avkastning som i de flesta tidsperioder är högre än de försiktiga antaganden som vi ofta räknar på när det kommer till FIRE, leva på kapitalet etc. Så om vi utgår från att det här är grunden behöver vi hitta en motivering till varje avvikelse från denna strategi.

En sådan avvikelse som jag själv gjort är att jag bor i Sverige och därmed tänker att det finns en viss fördel av att ha en del tillgångar i SEK och dessutom att omgivningens köpkraft (dvs de jag ska konkurrera med när jag ska köpa något om 20-30 år) kommer vara beroende av hur svensk ekonomi och svenska företag utvecklas. Därför har jag valt att vikta svenska bolag högre än globalt index och högre än vad jag skulle gjort om jag bodde i exempelvis Japan. Där skulle det så klart upplevas som en väldigt koncentrerad och konstig portfölj att ha 40-50% i svenska aktier.

En annan avvikelse jag gjort är att istället för att köpa en svensk indexfond, nu när jag beslutat att vikta upp Sverige mot globalt index, så har jag ett stort innehav i exempelvis Investor. Även här tycker jag grundtanken bör vara index och den som istället köper Investor behöver hitta en motivering till det valet. Här vilar jag på dels historisk avkastning att Investor faktiskt historiskt gått bättre än index, att jag får en väldigt billig förvaltning, att jag får lite utdelning som gör att jag själv slipper ta beslut och hur och när jag ska sälja, men framförallt att jag kunnat köpa Investor till rabatt mot underliggande bolag. Jag har till och med kunnat följa rabatten löpande och passa på att köpa lite extra när rabatten varit ovanligt stor.

Och här har jag just nu lite svårt att hitta en tillräckligt stark motivering till varför Berkshire Hathaway skulle vara bättre än globalt index i framtiden. Det kan mycket väl vara så att aktien kommer gå bättre än index, men "bevisbördan" ligger på avvikelsens sida dvs att det är 50/50 om det går bättre eller sämre duger inte för att tippa över åt det hållet.

Med det sagt har jag så klart svårt att motivera varje aktie jag äger på ett tydligt sätt enligt ovan. Utan bakom mina tyngre positioner i indexfonder och investmentbolag äger jag enskilda aktier delvis för att jag tycker det är roligt och spännande att följa vissa bolag och att jag i alla fall vill försöka slå index med en liten del av portföljen. Och här skulle man så klart minst lika gärna kunna ha Berkshire Hathaway som Sampo eller Castellum. För det är ju ett bolag med en fantastisk historia och roligt att äga inte minst för den som vill besöka stämman.