Bloggen fyller 20 - återblick del 4

Den 1 november 2026 fyller min blogg 20 år. Som en del av det tänkte jag i början av varje månad fram till dess göra en kronologisk återblick på en del av mitt liv fram till idag med fokus på ekonomi, sparande och investeringar. Det här är den fjärde delen. 

Du kan läsa återblick del 1 här (som handlar om barndom och tonår), del 2 här (som handlar om åren runt 20 när jag pluggade på universitetet) och del 3 här (som handlar om när jag började jobba, blogga och spara pengar på riktigt).

Nu är vi med dagens blogginlägg framme vid åren 2007-2009 och en period som visade sig bli väldigt viktig för min fortsatta ekonomiska resa.

När jag började spara var det väldigt mycket en jakt på trygghet. Jag klarade mig bra på de pengar jag levt på varje månad som student och när det började komma in en lön var fokus på att spara undan pengar så jag skulle klara mig några månader vad som än hände. Jag hade provanställning och flera kompisar hade haft lite svårt att hitta jobb direkt efter skolan. Med facit i hand var oron överdriven, jag blev kvar på samma arbetsplats i 13 år och hade en helt ok löneutveckling.

Rätt risknivå för rätt tid
Jag hade ingen supertydlig plan med att först spara ihop en buffert, sen ta mer och mer risk, olika hinkar med olika horisont etc. Men på sätt och vis blev det väl lite så ändå att jag anpassade risknivån till hur läget i livet var. Under åren 2005-2007 blev det lite av varje, jag började med ett långsiktigt fondsparande där jag köpte varje månad direkt efter lön och jag byggde lite buffert först på sparkonto och sen i räntefonder.

Börsen gick bra från 2005 till sommaren 2007. Under hösten 2007 började börsnedgången som skulle övergå i en finanskris under 2008 men jag fortsatte som vanligt med ett sparande både i ränta och aktiefonder under den hösten. Vid årsskiftet 2007/2008 hade jag byggt upp 100 000 kr i ränteplaceringar, runt 300 000 i aktiefonder och en lägenhet där min del var värd ungefär 200 000 kr mer än bolånet.

Den svenska börsen gick ner runt 50% från sommaren 2007 till slutet av 2008. Och jag ökade min exponering mot aktiemarknaden i tre steg under den här nedgången. 

Först slutade jag spara i räntefond och la från början av 2008 in 100% av månadssparandet i aktiefonder, nästa steg blev att jag successivt flyttade pengar från räntefond till aktiefonder med runt 10 000 kr i månaden vilket gjorde att jag tillsammans månadssparandet på 12 000 kr från lönen i snitt köpte aktier eller aktiefonder för runt 20-25 000 kr i månaden under våren och sommaren 2008. Rakt in i en börs som gick ner varje månad. Tredje och sista delen blev att jag under sensommaren 2008 lånade 100 000 kr med bostaden som säkerhet och köpte aktier för pengarna.

Det här gjorde att jag i december 2008 hade aktiefonder och aktier för lite per pengar än vad jag hade haft 1,5 år tidigare innan börsen gick ner 50%. När börsen sedan gick upp 50% under 2009 och 25% under 2010 blev det bra drag uppåt.

Här blir det tydligt vilken skillnad det är på börsnedgångar i olika faser av ens sparande. Säg att börsen skulle gå ner 50% nu under 1,5 år för att sedan gå upp 100% under de kommande två åren efter det. Då skulle jag troligtvis vara tillbaka på ungefär ruta 1. Jämfört med 2007-2010 där jag kunde stå emot nedgången för att sedan hänga med på den brutala resan upp och redan i slutet av 2009 hade jag dubblat min nettoförmögenhet jämfört med början av 2008. Och sedan var snöbollen igång från 2010 och framåt.

Någon kanske tänker att det var extremt risk och mycket tur att gå in 100% i aktiemarknaden och dessutom låna pengar för att köpa aktier mitt under en finanskris. Det lånade köpet träffade dessutom nästan exakt botten hösten 2008.

Men det här tycker jag är själva poängen att det var inte så riskabelt som det kanske låter. Jag hade nu jobbat några år, kände mig trygg med anställningen, sparade 12 000 kr i månaden från lönen, visste att lönen med all sannolikhet skulle gå upp kommande åren och hade en lågt belånad bostad med låg avgift. Det var egentligen ingen risk att prata om att belåna upp bostaden med 100 000 kr. Det motsvarade ju bara 8 månaders sparande. Hade börsen gått ner 50% till och boräntan dubblats hade jag bara kunnat fortsätta spara och köpa mer varje månad.

Nu hade det så klart kunnat skita sig ändå. Även om jag upplevde anställningen som trygg kunde det ju hänt något på jobbet. Eller om jag hade separerat hösten 2008 med behov av att köpa loss hela lägenheten på en osäker marknad så hade kanske banken klagat. Eller om jag helt enkelt fått för ont i magen av att de 12 000 kr jag sparade varje månad helt verkade slukas upp av börsguden och att nettoförmögenheten gick sidledes trots mitt billiga leverne och höga sparande, då hade jag kanske tröttnat och slutat spara.

Men inget av detta hände och köpen under åren 2007-2009 visade sig vara lyckosamma och var det som skapade den första miljonen.