Jobbade jag för länge?

Jag tuggar vidare med inläggen i serien om vårt nuläge där vi kunnat konstatera att 2023 inte bara blir ytterligare ett år utan uttag från portföljen, utan även med ett möjligt nysparande. Detta då inkomsterna kommer överstiga kostnaderna, trots att planen från början var att vi redan för ett par år sedan skulle börja plocka ut pengar.

För dig som missat de tidigare inläggen kommer här lite länkar.

Bakgrund till serien inlägg och beskrivning av nuläget.

Om hur min fru kunnat jobba vidare deltid utan att tappa motivation och lön.

Idag tänkte jag titta lite på frågan om jag med facit i hand jobbade för länge. Med tanke på att kapitalet ser ut att räcka och bli över och att det fortsätter att komma in pengar. I kombination med att jag inte trivdes speciellt bra på jobbet sista året är det här så klart en relevant fråga. 

Det blev alltså ungefär 13 års heltidsarbete för min del. Och jämfört med den "normala" längden på ett yrkesliv på 40-45 år så är det så klart lite konstigt att sitta och fundera på om 13 år var onödigt mycket. Men hela grejen med FIRE är ju att gå utanför vad som anses vara det normala och vända och vrida på varje sten.

Ska jag nu försöka svara på frågan om jag jobbade onödigt länge så får jag säga som den Kinesiske premiärministern Enlai sa när han 1972 fick en fråga om effekterna av franska revolutionen “det är alldeles för tidigt att uttala sig om”. 

Till stor del har de senaste åren handlat om att bygga upp säkerhetsmarginal i att kalkylen ska hålla i väldigt många år. Och att få en kalkyl att hålla med 99% säkerhet istället för 95% säkerhet i 40 år går ju inte att utvärdera efter 5 år. Och analysen efter 40 år blir inte heller rättvis eftersom man då vet exakt hur börs och inflation utvecklats vilket man inte vet på förhand. Det man däremot kan utvärdera är hur gott man sover på natten och hur bra man trivs med att ha en kalkyl som håller med 75, 90, 95 eller 99% säkerhet.

Här har vi ett aktuellt exempel med bloggaren Farbror Fri som nyligen skrivit flera inlägg om att det möjligtvis saknas 1 miljon i deras kalkyl.

Kan börja med att säga att jag verkligen gillar Farbror Fri eller Oskar som han heter. Vi har träffats många gånger och jag ser honom både som en kompis och inspiration då han vågade ta steget några år innan mig. Att han nu öppet pratar om att det kan behöva skjutas till lite nya pengar har min fulla respekt och den skadeglädje som kommit på vissa håll (Twitter) tycker jag bara är tråkig.

Det är så klart ingen katastrof att vara runt 45 år och leva som ett par och eventuellt behöva tjäna runt 1 miljon kronor ihop på två personer under de kommande 10 åren. Och så klart också helt rätt att identifiera situationen i god tid, se på olika alternativ till lösning och sen agera. 

Åter till frågan om jag jobbade för länge. När jag var inne så sista året i jobb så kommer jag ihåg att Oskar flera gånger skrev till mig att jag egentligen redan var i mål. Ett exempel som jag kom ihåg och sökte upp idag var nedanstående.

Det var så jag tänkte sista året. Pengarna behövdes troligtvis inte men det tickade ändå på rätt bra när varje arbetsdag gav runt 3000 kr ihop på två personer. Det vill säga säkerhetsmarginalen byggdes rätt snabbt upp och fördelen övervägde nackdelen.

Ett tankesätt som hela tiden varit grunden i mitt upplägg är att låta tid och avkastning göra en stor del av jobbet. Det vill säga när jag började jobba så ville jag spara mycket av lönen direkt när jag var mellan 20 och 30 för att få pengarna att jobba lång tid. Och när jag tänkte att det nog skulle vara bra att dra in några hundra tusen till så tänkte jag att det var bättre att göra det under ett års heltidsjobb 2017 och sen låta pengarna jobba än att dra in motsvarande peng under de kommande 10 åren.

Så inte ens med facit i hand att min fru jobbat vidare längre än planerat och att jag lättare kunnat tjäna pengar på roliga uppdrag i min firma så tycker jag det känns fel att jag jobbade så länge som jag gjorde. Även om det var lite segt sista åren på jobbet. Framförallt har det skapat en trygghet och att jag följt min plan att tacka nej till för mycket jobb eller sånt som inte känts roligt och motiverande.

Med det sagt ska det bli riktigt intressant att följa hur Oskar och hans fru Maribel gör. De slutade tidigare, med mindre kapital och framförallt en stor del av kapitalet bundet i pensionspengar. Men i deras fall var säkert det upplägget helt rätt och de anser inte att de slutade för tidigt, lika lite som jag anser att jag slutade för sent.