Man vänjer sig

De sista åren när jag jobbade var jag som bekant ganska less på jobbet. Hade jag, som mina jämnåriga kollegor, haft 30 år kvar till pension hade jag behövt söka ett nytt jobb. Men när mitt Excelark sa att det var mindre än 2 år kvar så tyckte jag det var enklare att köra på. Vilket kanske blev lite ond cirkel av att jobbet kändes ännu mindre inspirerande. 

När jag väl var där var det oftast helt ok. Men söndagkvällar och inte minst sista dagarna på sommarens semester var det väldigt mycket fokus på att det snart är 25e, lön, fler aktier, mer utdelning och lite närmare slutet på “eländet”. 

När jag våren 2017 släppte min första bok och den redan under de första månaderna sålde 5 000 exemplar bestämde jag mig under just de här sista semesterdagarna den sommaren för att det fick vara nog. Jag skulle sluta jobba redan till årsskiftet 2017/2018 istället för sommaren 2018 som jag hade planerat. Det gjorde väl att den sista semesterveckan det året kändes något bättre än de tidigare åren. Men den där känslan i början av augusti har ändå blivit någon typ av symbol för mig.

Det har också gjort att jag varje år sedan 2018 har uppskattat den här tiden på året lite extra mycket. Det är fortfarande sommar, men kan trots att solen skiner vara 7 grader varmt på morgonen. Aktiviteten i grannskapet är klart högre mellan kl 7 och 8 än vad det var en vecka tidigare. Det är dags att fylla frysen med blåbär. Aktiviteterna i de två föreningar jag är aktiv drar igång lite mer. Det finns ett antal tecken på att det är den här tiden på året och alla dessa aktiviteter brukar hjälpa mig att vara lite extra tacksam över att jag kommer kunna välja vad jag ska göra på dagarna även i september. Precis som många bara kunde göra under några veckor i juli.

Men som med det mesta som är bra är det lätt att vänja sig och ta det för givet. Att man har tak över huvudet och el i vägguttaget är svårt att njuta av fullt ut varje dag om man aldrig upplevt något annorlunda. Och kanske har jag nu efter 9 år kommit så långt att jag tycker det är lika självklart att jag ska vara ledig hela hösten som att jag har el i vägguttaget. Jag tyckte nämligen det var lite svårare än vanligt att njuta idag när jag ser grannarna stressa iväg mot skolor och jobb.