Norska oljefonden

I slutet av 1960-talet hittades stora mängder olja utanför Norges kust och i början av 70-talet drog de igång på riktigt med att ta upp oljan. Norge blev hastigt och lustigt ett väldigt rikt land.

Men för att pengarna inte bara skulle komma de till godo som råkade leva från 1970 och de kommande 50-100 åren bestämdes att pengarna skulle investeras i en fond som kunde komma många generationer norrmän till godo och 1990 bildades det som i folkmun kallas Norska Oljefonden men som egentligen heter Statens pensjonsfond utland (SPU).

På deras hemsida har de en kul (men för oss svenskar kanske lite provocerande) räknare över fondens aktuella värde.

Fonden är idag alltså värd runt 19 000 miljarder kronor vilket betyder lite över 3 miljoner per norsk invånare. Mycket pengar så klart, men inte totalt hissnande på något som tagit årtionden att bygga upp under extremt goda förutsättningar i form av att hitta den typen av naturresurser och investera de på en börs som gått bra. Jämfört med vad en målinriktad privatperson kan bygga upp samma tid genom att jobba och spara på börsen.

Jag tänkte att det kunde vara lite intressant att jämföra landet Norge och oljefonden med en privatperson som jobbar och sparar pengar i ett antal år för att sen kunna leva på pengarna. 

Likheter

- Ett antal år med goda inkomster och sen är tanken att dessa inkomster ska investeras och fördelas ut under betydligt fler år.

- Förvaltning av kapitalet via bred aktieexponering som gör att det efter några årtionden får större effekt hur börsen i USA går jämfört med hur mycket nya pengar som kan stoppas in enskilda år.

- Majoriteten av tillgångarna i aktier (största innehaven är precis de bolag som toppar en global indexfond), men lite räntor och fastigheter också. Som en FIRE-person med globalfond, lite räntor/obligationer/buffert och som äger sitt boende.

- Tydliga regler för uttaget. I fonden får maximalt 3% om året tas ut för att stärka upp norska statsbudgeten.

Skillnader
- Pengarna ska räcka många generationer och inte några årtionden. 

- Tanken är inte att kunna leva helt på oljepengarna. Dvs hela landet kan inte göra en FIRE och sluta jobba och betala skatt hur mycket pengar det än finns i fonden. Syftet blir alltså mer likt en person som jobbar lite mindre och använder portföljen till att sätta lite guldkant på tillvaron.

- Som en del av ovan att det inte är rimligt att helt leva på pengarna är det inget problem att det “bara” finns 3 miljoner per person i fonden. Men låga 3% årligt uttag (som dessutom är en maxgräns som inte alltid nyttjas) finns mycket goda chanser att pengarna växer över tid.
 

Idag läste jag i EFN att norska invånarna ska få vara med och tycka till om hur pengarna ska användas. 40 000 slumpvis valda norrmän får nästa vecka ett SMS med erbjudande om att söka till ett råd. Till slut kommer 66 personer väljas ut som tillsammans med en expertgrupp och anställa proffstyckare ska få säga sitt om hur pengarna ska användas framöver. 

Bara att hoppas att det handlar om lite detaljer i användningen som de får tycka till om och inte några grundläggande saker som det årliga procentuella uttaget. Något säger mig att det då riskerar att bli något som kan liknas vid 18-åringen som får ut 1 miljon som sparats på ett ISK i dess namn och nu bjuder kompisarna på en resa till Magaluf.