Utdelningar 2025 och passivitet
Jag fick en fråga från en trogen bloggläsare som löd:
Kring 2014 köpte du mycket Ryssland, stod utanför svenska börsen i väntan på nedgång, såna grejer. Ångrar du det? Fattar att du är nöjd och glad att det blivit som det blivit idag, men önskar du att du tidigare kommit fram till taktiken du har idag, med svenska utdelningsbolag och globala fonder?
Jag kan väl inte säga att jag ångrar det jag gjorde 2014. Dels gick det helt ok med facit i hand, men det kunde så klart lika gärna gått åt helvete med Ryssland redan då.
Ska jag se på det i efterhand så är det nog helt enkelt väldigt svårt att inse att sparande och investeringar är en grej där de flesta av oss får bäst resultat av att göra så lite som möjligt. Vi alla är verkligen vana vid att man måste jobba hårt, läsa på och vara aktiv i det mesta annat som man vill lyckas med här i livet. Så att jag köpte något förhoppningsbolag 2007, försökte tajma marknaden genom att sälja det mesta när svenska börsen gått bra under flera år 2014 och gick in i Rysslandsfonder vid annekteringen av Krim etc var väl helt enkelt en del av resan och min utveckling som behövde göras.
Att ha sparande och investeringar som största intresse och ha målet att bli ekonomiskt oberoende men att ha som enda taktik att månadsspara i globalt index och sen vänta 20 år blir ju på sätt och vis som att ha målet att bli fotbollsproffs men ha som enda träning att ta lugna promenader någon gång då och då. Framförallt om man tycker det är kul att spela fotboll. Sparande är liksom helt unikt på så sätt vilket gör det både enklare och svårare på samma gång.
Egentligen var det nog enklast 2015-2017. Jag hade kommit ur Ryssland med bra resultat, hade fått ihop några miljoner i kapital och hittat till ett upplägg med utdelningsbolag. Jag hade en lön som jag kunde köpa fler aktier för varje månad, jag fick min utdelning som blev större och större i snabbt takt år för år (höjd utdelning + återinvestering av ett växande kapital + stort nysparande gav turbo). Lönen delade jag ofta upp så om jag sparade 25 000 kr i månaden så gjorde jag 25 olika köp för precis under 1 000 kr styck. Så jag kunde känna att jag hela tiden fyllde på, fick högre utdelning och kände att jag både gjorde något men hade en långsiktig strategi som kändes bra. Utdelningarna var nu så stora och målet så nära att jag inte behövde krångla eller jaga 100% avkastning utan nu var det bara att gneta på något år till så var jag hemma. På något sätt hade jag här hittat min “sweet spot” av aktivitet och passivitet.
Utdelningsstaplarna fortsatte att växa i väldigt jämn och fin takt fram till 2020. Det kändes hur stabilt som helst att kunna räkna med 6-10% högre utdelning för portföljen år för år så länge utdelningen återinvesterades och 3-6% högre utdelning år för år den dagen jag började plocka ut utdelningarna. Sen kom pandemin 2020 och många utdelningar slopades med någon veckas varsel. Från att ha kunnat räkna ut någorlunda väl hur mycket utdelning jag skulle få om 5 år visade det sig att jag inte ens hade vetat i februari 2020 hur mycket utdelning jag skulle få i april-maj samma år.
Sen kom utdelningarna igång igen och vissa bolag delade ut lite extra som kompensation för pausen 2020, men den fina och förutsägbara utvecklingen år för år och mina stapeldiagram fick sig en liten törn. Samtidigt växte kapitalet bra och jag insåg att jag nu var i ett läge där pengarna skulle räcka för evigt även med 3-4% årligt uttag tex via indexfonder.
När en av mina käraste bolag Johnson&Johnson vars utdelning tillhörde det mest förutsägbara och stabila i världen och var en grundpelare i mitt excelark började krångla och skulle dela upp sig i flera bolag blev det nog droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sålde Johnson&Johnson och köpte globalt index för pengarna. Det finns roligare saker att lägga tiden på än att uppdatera Excel och fundera på vilken del av Johnson&Johnson som jag trodde mest på.
Nu 2025 har vi ungefär halva portföljen i indexfonder utan utdelning och halva portföljen i svenska bolag med utdelning. Samtidigt är nysparandet från lönen obefintligt och en stor del av de utdelningar som kommer från juni-mars går åt till att betala skatten i kapitalförsäkringen som dras en gång i kvartalet. Det gör att aktiviteten numera blir extremt låg, från att ha fått uppdatera så gott som dagligen med ett nytt köp på 1 000 kr som gjorde att nästa års väntade utdelning steg med 42 kr så går det idag månader mellan aktiviteterna i portföljen.
Då jag känner mig trygg med att portföljen fyller sitt syfte, dvs säkerställa att vi kan leva två personer på dessa pengar livet ut känns det så klart bra i grunden med bred exponering och passivitet. Men jag måste ändå erkänna att det ska bli lite kul att få köpa lite aktier när utdelningarna i april och maj ska återinvesteras.