En typisk italiensk portfölj

Rapportperioden är i full gång men för egen del får rapportläsandet och noteringarna vänta lite till. Italien-resan har fortfarande det mesta fokuset. Dock undgås inte en del omvärldsbevakning, eller aktiebevakning för den delen.

Nämnde Banca Monte dei Paschi di Siena på bluesky för ett tag sedan. Världens äldsta ännu operativa bank. Grundades 1472 med huvudkontor i Siena. Finns att handla på Milano-börsen för PB 0,7 om man vill ha exponering mot italiensk banksektor och ekonomi. Banksektorn domineras för övrigt av två stora aktörer men därunder finns det en rad regionala banker.

En annan spaning är kring premiärministern Georgia Meloni. Verkar hyfsat populär och framförallt har hennes tid som premiärminister utmärkts av stabilitet. I Italien är man van att byta premiärminister ungefär två gånger per år. Meloni har snart suttit i tre år. Den inhemska ekonomin verkar snurra och man verkar också vara stolta över att hon gör sig ett namn på den internationella arenan.

Med reservation för missuppfattningar. Det blir ibland en del språkförbistring med lokalbefolkningen. Utanför turistorterna är engelskan näst intill obefintlig. Faktum är att jag tror fransmännen pratar mer engelska än italienarna.  

Hur som helst. Aktieintresset verkar dock vara obefintligt hos italienarna. Lite djupdykning i ämnet påvisar dock att italienare är sparsamma, men de sparar inte som vi gör.

Det egna ägandet av hus och hem är dock utbredd. 70 % äger sin fastighet. Genom köp eller arv. Man kan säga att en stor del av italienarnas sparande ligger i deras hem. I Toscana, regionen som mest tid läggs på, så är fastigheter ej heller direkt billiga.  Regionen är också ett populärt resmål för turister, med allt vad det har att erbjuda från viner, kultur och böljande landskap. Fått lära mig att Chianti regionen bland annat kallas Chiantishire på grund av att det är väldigt populärt hos engelsmän att bosätta sig där. Eller i alla fall äga en fastighet. Inflytt driver naturligtvis upp priserna. I alla fall på objekt som passar de med pengar. 

Vad sparar Italienarna i då, förutom sitt hus?

En snitt-portfölj i Italien innehåller enligt uppgift ca 50 % bankspar. Drygt hälften av sparandet läggs på sparkonton. Italienare är i snitt väldigt riskaversiva och gillar inte att ta risk (förutom i trafiken möjligtvis då – egen reflektion).

Drygt 20 % är i räntepapper, statspapper. Anledningen är att troligtvis dels riskaversivitet men också att det är skattegynnat.

I Italien betalar man 26 % i kapitalskatt. På vinster vid aktieförsäljningar liksom utdelningar. Men på italienska (samt andra EU-länders) räntepapper är det enbart 12,5 % skatt.

10-åriga italienska räntepapper ligger just nu på 3,6 % (jämför med tyska på 2,7 %). Det blir ändå en del ränta, hyfsat säkert, samt skattegynnat jämfört med bankspar eller aktieutdelningar.

Resterande är i fondspar m.m. så man kan säga att en typisk italiensk sparportfölj innehåller exponering mot drygt två tredjedelar ränta och en tredjedel aktiemarknad.

Det här är en portföljsammansättning som skulle få många i Sverige att reagera, men i Italien är det en fullt normal, snitt-portfölj. 

Ville bara lite snabbt dela med mig. Åter till andra bestyr.