Michelin Guiden

Michelin är däcktillverkaren som jag följt en längre tid. Dock har det aldrig blivit något köp trots att det är ett sådant där typiskt bolag som ”rullar på” och betalar utdelningar. 

Bolaget som sådant är en av de världsledande och sina huvudmarknader är Europa och Nordamerika men naturligtvis är Kina, som alltid, också en viktig marknad. Q3:an visade på en volymminskning då däck mestadels såldes från redan existerade lager av återförsäljare, men omsättningsmässigt så taktade det dock uppåt p.g.a. prisökningar.

Jag ser fram emot Q4 och bokslutet för att se hur det ser ut då. Michelin är ett typiskt sådant bolag som man vill köpa till bra pris eftersom tillväxten är så låg. Bolag med ok, men lägre tillväxt, avkastar bäst om man skalar in sig i tider av låga priser och sedan ut i bättre tider. Under tiden får de gärna ge utdelningar. 

Nu var ämnet för dagen dock inte bolaget i sig utan jag vill uppmärksamma ett sidospår.

Michelin-guiden.

Michelin-guiden är en serie av böcker som släppts av bolaget allt sedan år 1900 d.v.s. bilismens barndom. Syftet var att uppmuntra resande. På denna tid fanns det få bilar men de som hade fick, enligt bolagets sätt att se det, gärna uppmuntras resa land och rike runt i sina motorfordon så att däcken fick slitas lite mer…

Första utgåvan innehöll allt från kartor, var det fanns bensinstationer, hotell, däckbytarställen, bilmekaniker m.m. och var gratis. Den hade sin utgångspunkt i Frankrike, men året framöver så släpptes utgåvor även för andra länder. 

1920 sägs det att Andre Michelin noterade att boken användes som arbetsunderlag på en verkstad. Så kunde det inte vara. Människor sägs bara uppskatta det de får betala för så genast sattes en mer ”anständigt” pris på guiden. Dessutom så togs reklam bort och då det noterades att särskilt restaurang-tipsen värdesattes så började man ge det mer fokus.

Restaurang-tipsen gavs till slut så mycket fokus så man anlitade inspektörer som skulle göra anonyma besök på restauranger och recensera dem.

1926 började man ge ut stjärnor till besökta restauranger. Till en början fick man en stjärna eller inte alls. Sedan på 30-talet introducerade man systemet med 0-3 stjärnor. Där en stjärna blev ett kvalitetsmått som indikerade en väldigt bra restaurang i sin kategori (Une très bonne table dans sa catégorie). 

Två eller tre stjärnor är svåråtkomliga men kan förekomma i verkligen exceptionella fall. Idag kallas de Cuisine excellente, mérite un détour eller Une des meilleures cuisine, vaut le voyage. 

Inspektörerna ska vara så hemliga att de aldrig avslöjar sig. Inte ens för sina släktingar då man inte vill att det ska komma ut.

Det har på senare tid även tillkommit vissa andra ”utmärkelser” men summa summarum så är det stjärnorna som är det man eftertraktar.

Mig veterligen så har vi i Sverige enbart en 3-stjärnig restaurang, Franzens i Stockholm och tre stycken 2-stjärniga, Aloë och Aira i Stockholm samt Vollmers i Malmö.  Göteborg har några 1-stjärniga sedan får lyftas att även Växjö har en i form av PM & Vänner samt i Rydöbruk och Tvååker finns Knystaforsen och Äng så västkusten är välrepresenterat. 

Har du besökt någon av restaurangerna i Michelin-guiden?