Norska Sparebanker

Bortser vi från olja och fisk så är det en till sektor som skiljer sig lite från svensk aktiemarknad i Norge. De norska sparebankerna.  I Sverige har vi ett oligopol då det gäller banker, men i Norge finns en mängd mindre banker. Det rör sig om strax över 100 olika varav drygt två dussin är noterade s.k. sparebanker.

Sparebank är som våra gamla sparbanker. Sparbankerna har sitt ursprung i Storbritannien. Tidigt 1800-tal. Syftet var att främja sparsamhet och organisationsformen liknande en stiftelse. Utan egentlig huvudägare där istället verksamheten står under översyn av diverse huvudmän som utser styrelse. Utan egentlig huvudägare så delas inte vinsten ut som vi är vana vid i aktiesammanhang utan det kan finnas diverse villkor där tex vinstmedel ska stötta bygden eller det lokala idrotts och föreningslivet. 

Den första sparbanken i Sverige bildades 1820. Den första sparbanken i Norge 1822. Kortfattat. I Sverige, i samband med 90-tals krisen, så började sparbanksrörelsen ombildas. Det blev holdingbolag sedan till slut upplöstes de gamla sparbankerna och det blev aktiebolag.

Idag har vi i praktiken som sagt ett bankoligopol med några få mycket lönsamma banker.

I Norge ser det inte likadant ut. Där lever den gamla formen kvar. Det innebär att när man köper ”aktier” i dem så köper man egentligen inte aktier i egentlig mening. Istället köper man egenkapitalbevis. De har samma egenskaper i mångt och mycket som aktier men det skiljer sig också.

Som ägare av egenkapitalbevis har man krav på del i bankens överskott, utdelning (utbytte på norska). Eftersom en sparebank dock är lite annorlunda än ett aktiebolag. Sparebanker är egentligen en ägarlös-organisation. Som ska verka för bygdens bästa. Dock så finns det sparbanker som över åren velat ta in extra kapital och då har man gjort det i form av egenkapitalbevis. Det är dock enbart en del av egen kapitalet i banken. Därav så stämmer inte tjänster så som t.ex. Börsdata när man screenar. På Börsdata ser det ut som om norska sparebanker handlas till otroligt låga PB-tal. Det stämmer alltså inte. För egenkapitalbevisen som är noterade utgör inte hela basen. För att få rätt i relation till egenkapitalbevisen behöver man alltså manuellt kika på rapporterna.

Egenkapitalbevis kan aldrig få full kontroll i en norsk sparebank men kan få plats i styrelserummet samt framförallt få utdelning. I Norge säger man ibland att sparebanker utgör aktier med krockkudde. Eftersom under lite sämre år så ser man i alla fall till att egenkapitalbevisen ges utdelning som ”ränta” på sitt satsade kapital. Det hela sköts genom en utjämningsfond där pengar kan avsättas under goda år så det täcker utdelning de sämre till egenkapitalbevis-ägarna. Under bättre år så är det inte säkert att egenkapitalbevisägare premieras på samma sätt. En del sätts naturligtvis av till utjämningsfonden men då går även mer av överskottet till ”bygden”. 

Egenkapital i sparebanker behandlas alltså ej symmetriskt i förhållande till fördelningen av överskott. Man kan därför inte säga att bara för att sparebankernas vinster fördubblats så kommer det komma massa extra utdelningar till egenkapitalbevis-ägarna. Så som man kanske mer kan räkna med då det gäller svenska bankaktier.

Nu är norrmän inte särskilt intresserade av aktier, men sparebanker har enligt uppgift historiskt gett en bra avkastning och det är inte orimligt att tänka sig att man lokalt är lokalpatriot och äger ägarandelar i ”sin” sparebank”. Som synes av tidigare inlägg äger de flesta enbart nån enstaka aktie.

Sparebanker bedriver verksamhet där privatpersoner och det lokala näringslivet är de huvudsakliga kunderna. Ofta har man god pantsäkerhet och man känner sina kunder väl. Det bygger på långa kundrelationer. Viss konsolidering förekommer över tid för bankverksamhet är sådan att storlek ger skalfördelar.

Många norska sparebanker ger en direktavkastning mellan 5-9 % (I relation till egenkapitalbevis). PE-talen är just nu relativt låga. Lite lägre än brukligt och har att göra med väldigt goda vinster för banksektorn. 6 % på boliglån gör mumma för bankerna, men PE-talen som syns på t.ex. Börsdata behöver sättas i relation till att hela vinsten inte tillfaller egenkapitalbevis-ägare. Det går inte jämföra svensk bank mot norsk sparebank enbart genom en dylik screener. 

Det man också bör tänka på är att många sparebanker är små och därmed ointressanta för större kapitalplacerare att både äga som analysera.

De få råd som ges kring investering i sparebanker är ofta i formen att ska man köpa dylika egenskapitalbevis som ”amatör” så diversifiera. Som svensk kan man se dem som en form av hybrid mellan aktier och preferensaktier. Gillar man utdelningar i norska kronor? Vill man köpa del i norsk ekonomi nu när norska kronan anses ”låg”? Ja du kanske norska sparebanker är något för dig.

Eller för den mer entreprenöriella så gillar man att gräva i bolag som är små med få ägare där få andra gräver. Ja då kanske norska sparebanker kan vara något också. 

Den stora giganten annars i norsk banksektor är DNB Bank. Ett klassiskt bankaktie-bolag. Där ges i nuläget, som en jämförelse, värderingen PE 8, PB 1,2 och en direktavkastning på ca 7,4 %. Av vinsten på 25 nok under 2023 delade man ut 16 nok per aktie. Istället för exponering mot bolån och småföretag så ges istället mer diversifierad exponering mot storbolag och branscher så som olja och gas, sjöfart, kommersiella fastigheter m.m.