FINPOLRÅD: ÖKADE FÖRSVARSUTGIFTER BÖR INTE LÅNEFINANSIERAS
STOCKHOLM (Nyhetsbyrån Direkt) Ökade försvarsutgifter bör inte lånefinansieras.
Det skriver Finanspolitiska rådet i sin årliga rapport "Svensk finanspolitik", enligt ett pressmeddelande.
De konstaterar att EU kan mobilisera militära resurser som är stora i förhållande till Rysslands, och försvarsutgifterna i Sverige behöver i ett sådant scenario öka från nuvarande nivåer.
Regeringen har aviserat att en ökning ska ske och att den ska lånefinansieras fram till 2034. Rådet är kritiskt till denna finansieringsstrategi.
"Vår grundsyn är att permanenta ökningar av utgifter, vilket det rör sig om här, inte ska lånefinansieras ens på kort sikt. Lånefinansiering innebär att finansieringsbördan skjuts på framtiden och vi då får betala både högre försvarsutgifter och räntor på en högre skuld. Det är därför inte rättvist att avstå från att prioritera bland utgifter och skattehöjningar under nuvarande och nästa mandatperiod.
Det finns två omständigheter som kan motivera avsteg från denna grundsyn. Den ena är om utgifterna skulle behöva vara extra höga under några år och tillfälligt överstiga den permanent högre nivån.
Den andra omständigheten är om upprustningen skulle behöva vara så snabb att den i praktiken är svår att finansiera på ett ändamålsenligt sätt på kort sikt via omprioritering av utgifter eller ökat skatteuttag.
Om så skulle bli fallet ett enskilt år är det oproblematiskt att då använda viss lånefinansiering. Att som regeringen planera för full lånefinansiering fram till 2030 är däremot inte lämpligt.
"Det vore fullt möjligt att utan ökad upplåning finansiera både en ökning till 3,5 och 4 procent av BNP till 2030", skriver rådet.
En målnivå på 3,5 procent av BNP kan finansieras via årligt ökat budgetutrymme och även en viss höjning av skattekvoten.
Ytterligare en faktor som talar för att inte skjuta all finansiering framför sig är risken för att det under de närmaste åren visar sig att försvarsutgifterna behöver öka än mer, till exempel till 5 procent av BNP.
Med en sådan ökning är det lättare att förstå att viss upplåning kan behövas initialt, men med den finansieringsmodell som regeringen aviserat resulterar en upplåning till försvarsutgifter på 5 procent av BNP att Maastrichtskulden närmar sig 50 procent av BNP 2035.
Osäkerheten om den framtida nivån på försvarsutgifter är ett skäl för att finansiering i form av prioriteringar av utgifter och skattehöjningar bör inledas direkt.
Regeringens finansieringsmodell kommer vidare att innebära ett avsteg från den parlamentariska överenskommelsen om ett balansmål från och med 2027 som slöts i november.
Regeringen för därför samtal med övriga riksdagspartier om hur försvarsuppbyggnaden ska finansieras och hanteras i förhållande till det finanspolitiska ramverket.
Även om rådet anser att de ökade försvarsutgifterna inte motiverar avsteg från balansmålet så är det viktigt att om det finns en bred politisk konsensus kring att avsteg behövs, så bör en ny överenskommelse träffas.
"Det är viktigt att överenskommelsen tydligt beskriver hur ramverket ska tillämpas fram till 2034 och därmed möjliggör uppföljning och ansvarsutkrävande", skriver de.