Återbesök och intervju i Lund

Din portfölj är alltid intressant att återkomma till och under de senaste åren har antalet ”illikvida innehav” ökat. Jag förstår att du inte vill delge oss vilka dessa är, men varför hardet blivit mindre Large Cap och nu mer från de mindre listorna? Går det inte emot den del av din strategi som berör börsvärde?
Antalet illikvida bolag har inte gått upp så mycket som andelen illikvida innehav i portföljen. Under en period var bloggen så stor att jag var rädd att skapa kursrörelser. Om man tittar på hur passiv bloggen är nu och hur liten påverkan jag har så skulle jag nog kunna avslöja hälften av innehaven utan risk. 

Att andelen stigit har både berott på tilläggsinvesteringar i innehaven och i vissa fall i extremt stora kursrörelser (uppåt turligt nog) hos några innehav. Detta är lite frustrerande, jag skulle ur ett rent blogghänseende gärna se att andelen låg under 10 %, som det är idag är det svårt för mina läsare att spegla min avkastning, något jag alltid tyckt varit ett värde med bloggen.

Du har rätt i att börsvärdena i några fall är under mina riktlinjer. Men i andra fall är de inte det. Likviditet är inte alltid kopplat till storlek/värde utan bara att de är tunt handlade helt enkelt.

Du gjorde en comeback, men nu är bloggen, som du skriver, mer passiv - är detta medvetet, eller finns inte samma skrivarlust som tidigare? Eller beror det på tidproblem?
Jag har definitivt tappat mycket av min skrivarlust på sistone och dessutom har intresset för börsen svalnat kraftigt efterhand som jag tycker köplägena minskat i antal. Man kan på goda grunder argumentera att det alltid finns lägen, så kanske borde jag säga att min lust att söka och gräva har försvunnit. 

Men om historien är någon ledtråd kommer jag garanterat att hitta lusten igen och sätta mer fart på bloggen. Jag avskyr dock att upprepa mig, något som är nödvändigt professionellt, men outhärdligt privat så jag måste vänta till jag glömt vad jag skrivit tidigare. På så sätt kan det sägas med ett nytt och förhoppningsvis fräschare perspektiv.

Jag har alltid upplevt dig som konservativ, jordnära, klok och återhållsam. Du är trogen de teorier du finner tillit i, men kan du nu, i efterhand, känna att du kanske valde fel investeringsväg att gå? Förstå mig rätt, för det är alltid lätt att vara efterklok, men känner du innerst inne att Graham var “det bästa” för dig? 
Tack det var mycket vänligt sagt. Jag tycker att mitt falnande intresse på sistone är exakt det jag förutspådde: jag kommer inte klara av att hålla bevakningen på topp på bolagen och behöver bolag jag inte tycker mig behöva bevaka från dag till dag. Då passar Graham utmärkt i mina ögon. Mina mer aktiva och dynamiska investeringsbeslut sker istället i onoterade bolag (mina “egna” bolag som jag nämnde ovan).

Jag tycker också att avkastningen varit minst sagt rimlig ställt mot den risk jag ansett mig tagit, så det ger inte heller något skäl för ånger.

Det kan såväl vara en fördel som en nackdel att ha detta mer “svalnande intresse” och givet hur du reflekterar relativt din portfölj tycker jag att det låter klokt och sunt. Jag lyssnade för ett tag sedan på Börssnack med Hansén och Olavi, där Alexander Bard intervjuades. Denna fick besvara frågan: “vad vet du idag som du ångrar att du inte såg/insåg/”visste” för tio år sedan?” och nu ämnar jag ställa densamma till dig.
Som ung låg jag ofta och grubblade på sådant på kvällarna: vad borde jag sagt, vad skulle jag gjort, hur borde jag gjort istället? Då handlade det kanske mest om vänner, flickor och relationer i allmänhet. Som äldre har jag minskat mitt grubblande om vad som varit och funderar mer på vad som kommer. När jag hör din fråga blir jag därför ganska blank, så detta blir lite spontant.

För tio år sedan drev jag bolag, hade små barn och hade börjat börsinvestera och fått mina första - och högst välförtjänta - smällar av börsen. Jag skulle kunna ge mig själv lite genvägar om jag fick resa tillbaka: “investera i bolag X/Y, börja blogga nu direkt, inte om ett år, etc.” men min personliga utveckling de senaste tio åren är inte något jag skulle kunna förmedla med några ord eller meningar. “Ägna mer tid åt din fru” är nog det mest konkreta jag skulle vilja säga till mig själv. Tyvärr skulle jag ibland behöva det tipset från 2029 års Lupp.

Var bloggen så viktig för dig? Är detta ett råd du skulle vilja ge fler; att börja blogga, eller i alla fall börja föra dagbok över investeringarna? Varför är detta viktigt?
Ja bloggen har varit väldigt viktig för mig, då den har tvingat fram ett strukturerat sätt att tänka kring börsinvesteringar; om man inte kan förklara det för en bloggläsare har man inte förstått problemet, som Einstein skulle sagt om han levde idag.

Till alla investeringsintresserade som gillar att skriva skulle jag säga att en blogg är en riktigt bra väg att gå. Sedan måste inte livslängden på en blogg vara decennier, utan börja och se om det passar dig.

Även om du inte har samma brinnande intresse för investeringar likt tidigare undrar jag om du ändå läser och håller dig uppdaterad? Vilka tidskrifter, källor et cetera är det som du premierar och varför? 
Ärligt talat är jag inte lika uppdaterad. De kanaler som ändå överlevt är Dagens Industri, papperstidningen, Twitter där jag lyssnar mer än skriver nuförtiden, samt bolagens egna rapporter. Jag har inte hittat några nya noterade innehav eller kandidater på länge. Onoterat kommer som alltid genom kontakter.

"[...]Jag tycker H&M behöver visa en marginalkontroll och lagerkontroll samt visa en tydlig förbättring[...]"
 

Intressanta svar och frågan är om dessa kanaler inte räcker? Själv håller jag Dagens Industri (papperstidningen), rapporterna och twitter framför övriga beträffande att få information, men absolut ser jag över vad våra gemensamma bloggkollegor, Seeking Alpha, Motley Fool et cetera skriver. Med detta svalnande intresse - låter du då dina likvider ligga, eller återinvesteras de i befintliga innehav? I ett av dina senaste inlägg skrev du att du köpte SHB - på vilka grunder? Bankerna spås den långsamma döden, likt H&M för ett par år sedan. Beträffande sistnämnda sålde du - här agerar du annorlunda? Jag förstår att det blir lite “äpplen och päron”, men varför tror du så hårt på SHB?
Detta tror jag borde förtydligas: när jag köper något i befintliga, likvida innehav skriver jag om det. Med andra ord har jag inte gjort några inköp i likvida aktier på ett tag. Bloggen är inte helt död.

När jag köper är det på samma grunder som alltid, ett bolag som passerat mina kvalitetskriterier och som är rimligt prissatt enligt bevakningslistan. Om banker inte spåtts en långsam död skulle de inte vara billiga. Jag bettar alltså på att siarna har någorlunda fel. H&M har fått en rejäl omvärdering, men jag har inte riktigt sett det ljus som marknaden ser, så där är jag inte inne igen.

Varför tror jag på banker? Därför att någon måste bära kreditrisk. Jag tror P2P-lån är tveksamma eftersom “P” är beredda att bortse från kreditrisk, inte bära den. När kreditrisker blir kreditförluster kommer minst ett av dessa “P” dra sig ur. Om gammelbankerna blir vinnare, eller om nischbankerna blir det är väl något alla får ha en åsikt om, men var vinsterna ligger tror jag är rätt tydligt och idag behövs inte så många bloss av dessa cigarrfimpar för att motivera priset.

Inte för att framstå som “hård”, ty jag går med förvissningen om att det är sådant som du, likt jag, uppskattar och bland annat har bloggen till för; Du såg inte riktigt de faror som bolaget hade och följde med under nedgången. Förstår mig rätt, men tror du att det kan vara som så att du har kvar dina “gamla glasögon” då du studerar H&M? 
Jag tror att varje investerare bör balansera mellan en a) konservativ syn på marknad och bolag där intet är nytt under solen, och b) en vilja att hela tiden lära sig nytt och ta till sig nya intryck och tankegångar. Utan den första förankringen riskerar du att gå på varje ny våg av optimism eller pessimism. Och tro mig, de kommer, kanske marknadens enda konstant. Men utan det andra sättet att se på saker riskerar du att sakta driva iväg till irrelevans.

Jag tycker H&M behöver visa en marginalkontroll och lagerkontroll samt visa en tydlig förbättring, inte bara minska blodflödet. Jag är inte så övertygad om en varaktig ändring till en nivå som motiverar dagens värdering. En fortsatt varaktigt låg ränta och billigt kapital för uppstickare på alla marknader och kanaler kommer fortsätta pressa bolaget i mina ögon.

Jag har nog sällan sett dig aktiv på twitter när diskussionerna gått varma kring #sparkvot och #sparadkrona. I dina yngre år - var detta något som du ägnade dig åt? I dag ser jag många unga, knappt komna från universitetet och som inte ens har hunnit sätta sin fot på sitt första, vilka inte har en större önskan tillika drivkraft att lämna nämnda innan de trettio fyllda. Vad är din åsikt i denna fråga? Har det blivit “too much” om detta? På löpsedlar ser vi allt fler exempel på unga som gör “exit” och senast var det “Miljonärsmamman”...
Min devis när jag började jobba var att alltid leva på en kostnadsnivå som låg några år bakåt i tiden och det har hållit i sig. Det har aldrig handlat om sparkvot, även om en sådan såklart alltid kan beräknas och den låg säkert på 10-40 % under hela min jobbkarriär. Mitt mål var aldrig att sluta jobba. Idag har jag inget “vanligt” jobb och har slutat att spara i vanlig mening. Det jag inte lever upp ackumuleras främst i mina bolag, men det är inte sparande som tagit mig hit, utan företagande.

Att ackumulera i egna bolag så att du kan styra ditt löneuttag och helt välja om/när du går i pension, återinvestera utan skatteavbränning från onoterade innehav etc. är en lite mer avancerad form av sparande som få nämner, eftersom det är mer otillgängligt. Emellertid är är väldigt effektivt - om dina bolag är kassaflödespositiva.

När det gäller #sparkvot och #sparadkrona finns det en halv väckelserörelse därute som i sak är väldigt positiv, men i form stryker mig mothårs och därför ser du mig sällan i de diskussionerna. Jag har inga extrema eller roliga tips att komma med, “Miljonär innan 30” har i mina ögon sagt allt intressant som finns att säga på det området.

Utöver investerande vet jag att du, jag och många andra delar ett intresse för tv-spel i allmänhet, men Zelda i synnerhet. Vad är det som lockar dig med denna aktivitet och har den alltid funnits där? Själv har jag inte öppnat min utgåva av Link’s Awakening, utan vill vänta till jag har mer tid, vilket inte ser ut att finnas förrän till sommaren... 
När jag var ung var det Commodore 64 som dominerade. Jag var den typen som spelade spelen, inte typen som skrev olika demos. När jag började med utveckling var jag kanske inte den sylvassaste programmeraren men en stark felsökare, några år med spel på bandspelare gjorde mig van att läsa felmeddelanden… Jag spelar fortfarande en del på lediga stunder. Gärna Zelda som jag faktiskt upptäckte genom barnen, de första spelen kom ut på den tiden jag arbetade med att torrlägga Lunds nationer. Mest spelar jag dock saker som Skyrim och Fallout, som tyvärr tar rejält med tid. Semestertider funkar med andra ord bäst.

Sedär - Skyrim! Själv vågar jag mig ej på spel som är “oändliga”, förutom Diablo… Om nu detta intresse finns, finns samma intresse kring att investera i bolag likt Paradox, Ubisoft, Embracer Group? Vår bloggranne - Finanstankar - är en av de “gamla bloggarna” som gjort detta och mig veterligen blivit rikligt belönad.
Om jag skulle ge mig in på dataspelbranschen skulle jag nog lämna stockpickingen åt sidan och göra en bred investering över många bolag. Lite likt den teknikportfölj jag en gång hade på bloggen. Det finns stora skillnader i affärsmodeller, vilket skulle kunna tala för stockpicking, men samtidigt är det svårt att förutse vilket eller vilka bolag som har nästa stora hit. Som helhet tror jag dataspelskonsumtionen kommer fortsätta uppåt och sannolikt även dess share of wallet hos konsumenterna. 

Ett spel som Skyrim kostar 500-600 kronor (plus hårdvara som man redan har) när det är nytt, är fortfarande relevant idag åtta år senare och om jag summerar mitt antal spelade timmar så är det inte många öre per timme… Självklart kan branschen monetarisera bättre på detta framgent och jag tror alltfler spel går mot subscriptionmodeller etc. Paradox modell med ständiga DLC är en annan modell som säkert kommer fortsätta flyga. Mina barn har för övrigt Activision Blizzard och Electronic Arts i sina portföljer, så helt inaktiv har jag inte varit, även om de inte letat sig in i Luppenportföljen.

Något klichéartad fråga, likväl intressant - var är du om tio år? Var bor du? Vad ägnar du dagar åt? 
Om tio år bor jag i Lund, reser en hel del precis som vi alltid gjort och ägnar mina dagar åt investeringar. Mina operativa inhopp blir nog allt färre och glesare, men förhoppningsvis är jag fortfarande relevant i styrelsesammanhang och en bra ägare för mina bolag. Jag är en otroligt tråkig människa på många sätt, som du hör. Drömmer liksom om morgonkaffet. Det är inte synd om mig.