Öppet brev till Stefan Löfven

Att diskutera politik är en fritidshobby många ägnar sig åt och jag kan själv finna det intressant. Det är också en svensk(?) nationalsport som får såväl fotboll som Leauge of Legends att framstå som de nationalla mästerskapen i plockepinn… Emellertid försöker jag att lägga mindre tid på detta, speciellt via blogg och twitter. Det är inte för att jag inte bryr mig, utan för att jag helst vill ha ett fokus på just bolag och investeringar. Emellertid känner jag nu, denna dag, ett starkt driv att skriva några rader

Stefan Löfven – du valdes till statsminister och vilken titel eller vilket epitet du nu har sedan misstroenderöstningen är av föga betydelse för mig, ty du har varit statsminister de senaste 7 åren. Ledare för en nation. Ledare för ministrar. Ledare för ett folk. Jag röstade inte på dig, men jag tror på demokratin och således följde jag det valresultat och den överenskommelse som skedde i januari 2019. Min mor och far uppfostrade mig att hedra och hylla de demokratiska värdena och detta tackar jag dem för, ty inget är vackrare än just en fungerande demokrati.

Men för att en sådan ska fungera och där medborgarna ska känna tilltro till såväl ledare som system krävs att just dessa fungerar och levererar det som de är ditsatta att göra. Att kalla till otaliga presskonferenser (vilket, förutom att vara din paradgren, tycks vara det som du tycks tro vara lösningen?), säga ”att det är ett angrepp på hela vår rättsstat och demokratiska samhälle” och sedan proklamera att alla resurser står till förfogande ser ju vackert och bra ut. Emellertid hade vi inte varit här idag om du och dina ministrar agerat proaktivt. Om ni, för 7, 6, 5, 4, 3, 2 ja till och med 1 år sedan hade sett och agerat, för inget av det vi ser idag är en nyhet kommen likt en blixt från klar himmel. Detsamma gäller det vi idag får läsa och höra om. Inget av allt detta har kommit till oss som vore det en överraskning i ett Kinderägg.

Jag vill, såhär ett par stycken in i denna text, också betona att jag hade skrivit samma text om det hade varit Uffe, Ebba, Annie eller någon annan som suttit på den högsta av stolar de senaste 7 åren. Just nu, ursäkta min franska, skiter jag fullständigt i om Sveriges statminister har en röd, blå eller grön slips. Som en ledare för en nation, en nation med cirka 10 miljoner invånare, ska man leda och inte bara delegera och gömma sig bakom andra. Ännu en gång vill jag att min franska ursäktas, men vid Hades – agera. Ta beslut. Gör verkstad av allt snack. Varje dag som går utan aktion är en förlorad dag – en dag med fler offer. Offer vars liv förstörs (för alltid?).

”Gör din plikt. Kräv din rätt!”
 

Jag vill bo och verka i ett land där jag vet att polisen finns där när jag behöver dem. Jag vill bo och verka i ett land där jag vet att akuten är öppen för mig om/när jag behöver akut vård, eller att sjukvården kan ta emot när jag har lunginflammation eller dylikt. Jag vill bo och verka i ett land där jag vet att min mor, far och slutligen även jag själv får en bra, professionell och trygg ålderdom. Jag betalar skatt – jag bidrar. Jag ställer upp och följer regler och lagar. ”Gör din plikt. Kräv din rätt!”, vilket du, Stefan, även själv sade.

Vi har mindre poliser per capita idag än vad vi hade för 2010. Då hade vi 216 per 100 000 invånare. Idag är den siffran 201. Sedan tillkommer den högst adekvata frågan om hur många av dessa som är ute på fältet och hur många som innehar skrivbordstjänst.

Antalet brott stiger. Genom att studera Crime Index, eller Eurostats siffror kan inte ens den bästa retoriken dölja fakta. Eller varför inte beställa Statistas statistik för antalet brott sedan 2010?

Ovan har jag bara nämnt ett litet axplock av allt som just nu går åt helt fel riktning i vårt land. Jag har inte ens börjat med skolväsendet, äldreomsorgen eller pensionen. Och, för att ej förglömma, slöseriombudsmannens mindre angenäma 10-topplista. Pengar tycks ej vara ett problem, utan problemet tycks vara de som är ansvariga för dessa… Nedan bild är från Slöseriombudsmannen. Medan Sverige bokstavligt talat brinner och polisen äskar pengar ska Malmö leta ”the sound of f****g music”?!

Jag vill bo och verka i ett land där jag vet att polisen finns där när jag behöver dem. Jag vill bo och verka i ett land där jag vet att akuten är öppen för mig om/när jag behöver akut vård, eller att sjukvården kan ta emot när jag har lunginflammation eller dylikt. Jag vill bo och verka i ett land där jag vet att min mor, far och slutligen även jag själv får en bra, professionell och trygg ålderdom.

Kom inte till mig och säg att allt kommer bli bra. Visa det istället. Pengar finns och detsamma gäller befolkningens vilja också. Det får vara slut på alla floskler och allt tomt prat. Gör din plikt! (Och sedan kan du kräva din rätt).