De tre små grisarna

Få, om ens någon, har inte fått lyssna till berättelsen om de tre små grisarna och den stora stygga vargen. De tre bacongenererande önskar att bygga sig varsitt hus där de kan leva och verka ostört; precis som vilken vanlig gris som helst… Dock rimmar detta illa med vargens önskan om att få sig en härlig stek till söndagsmiddag och således ger han sig på den första av de tre grisarna. Den första grisens hus har förvisso en dörr med ett lås, men det har tyvärr även ett halmtak och eftersom vargen har lungor som skulle få Tarja Turonen att bli grön av avund spelar dörren med dess lås föga roll.

Grisen tar sin tillflykt den andra i ordningen och när vargen, nu ännu hungrigare, kommer dit upprepas samma handelskedja, men med den skillnad att det är ett tak av kvistar och grenar och inte halm.

Det är först hos den tredje grisen som vargen möter sitt överhus. Här har det inte byggts med halm, grenar eller annat ”nonsens”, utan här är det hederligt tegel. Således nödgas vargen att vara innovativ och med detta blir det en resa upp på taket och ned genom skorstenen, likt vore han jultomten.

Grisarna följer såklart händelseutvecklingen och sitter såklart beredda med en kokande kittel och när vargen glider ned är det det absolut sista som han gör i sitt liv. Den tredje grisens stabila bygge blev vargens överman/hus.

Det finns flera sensmoraler i denna fabel och det är främst en, utifrån två olika perspektiv, som jag kommer att tänka på.  

Alla av oss investerar och eftersträvar att bygga oss en sådan stabil och pålitlig portfölj som möjligt. Vi vill att den ska vara vargsäker (dvs. stormsäker). Emellertid vet vi att det är många av oss som har drabbats, eller kommer att så göra, av tvivel, mindre kloka investeringar, motgångar eller dylikt och hur detta har fått portföljens (halm)tak att rasa in. Vid dessa situationer är det viktigt att acceptera faktum och inte komma med mindre underbyggda ursäkter eller bortförklaringar. Visst svider det att ha gjort mindre bra investeringar och visst är det hemskt att sälja till förlust, men vad är alternativet? Att bo kvar i ett hus vars tak är lika starkt som Dalashim i Street Fighter II?

Den mer belästa märker att vi kommer in på de psykologiska begreppen sunc cost fallacy, men även förlustaversion. Ständigt finns dessa där, lurandes och väntandes på att lura oss till mindre kloka förfaranden.

Samma sensmoral, men från ett annat perspektiv, är att leta efter bolagen med stabila ägare, ledning samt vallgravar. I den senaste Aktiespararen (september) skriver Christoffer Ahnemark om enkelhetens charm och i samma nummer intervjuas Wallenstams VD, Hans Wallenstam. Detta bolags aktie torde kunna ses som ett levande bevis på vad en långsiktig, stark och lyhörd ledning/VD/ägare kan göra för ett bolag (vars aktie du kan bli ägare till).

När kursgrafer för bolag som just Wallenstam, Castellum, Investor, Svolder, EVO med flera studeras framkommer att det vid flera tillfällen har funnits en varg som har försökt att blåsa, men dessa futtiga pustar endast har resulterat i några få, knappt synliga, hack.

Det är, för en börsnörd likt jag själv, alltid lika roligt att reflektera kring allt utifrån ett börsperspektiv. Lek själv med tanken utifrån sagor såsom De tre bockarna bruse, Guldlock et cetera. Vad får du för insikter? Har du följt den moral som vi fick oss "tilldelade" som barn och unga?