
- Recensioner och mediaframträdanden om "Livet, Börsen & Allting"
- Min bok: "MER Börspsykologi" - recensioner, utlåtanden, media etc.
- Min bok - "Börspsykologi - så blir du en bättre investerare"
- Portföljsutveckling
- Utdelningar & totalt kapital
- Dokumentärer och serier
- Sidor där jag finner underlag för aktier/investeringar
- Poddar
- Gaius Marius - Roms Tredje Grundare
Blog Archive
Taggar
Fullbevakade bolag
- Se fullbevakad bolagspresentation
Fastpartner är ett fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar en bred portfölj av kommersiella fastigheterna. Fokus ligger på expansiva områden och Sveriges största befolkningscentrum.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Bonzun är ett internationellt SaaS-bolag som är verksamma inom gränssnittet mellan HealthTech-sektorn. Bolaget skapar värde genom att samla och kanalisera evidensbaserad forskning med syftet att att förebygga psykisk och fysisk ohälsa. I Bonzuns nuvarande tjänsteportfölj finns Bonzun ivf, Bonzun evolve samt Kou Dai Yun Yu (tidigare Kexuema).
- Se fullbevakad bolagspresentation
Concejo är ett investmentföretag som genom långsiktigt engagemang i mindre onoterade bolag verkar för tillväxt och värdeskapande. Bolaget investerar huvudsakligen inom industrisektorn.
Other

Irisity är ett världsledande mjukvaruföretag inom teknologin för
intelligenta kameralösningar. Med hjälp av proaktivt arbetande och
självlärande algoritmer skapar Irisity kameralösningar som är
speciellt anpassade för en mängd applikationsområden i samhället
såsom skolgårdar, nattlig övervakning av äldre i hemmet och
bevakning av olika typer av skyddsområden. Irisity erbjuder sina
kunder en kostnadseffektiv, prediktiv bevakningslösning med hög
precision. Bevakningen sker i realtid vilket minskar responstiden
samt ökar möjligheterna att agera prediktivt. Irisitys huvudkontor
ligger i Göteborg.

Fastpartner (tidigare “Fastighetspartner”) är ett svenskt fastighetsbolag
som utvecklar och förvaltar kommersiella fastigheter. Hyresgästerna
består av allt från nystartade bolag till ledande industribolag och
samhällsbolag. Majoriteten av hyresintäkterna kommer från
Stockholmsområdet men övrigt fastighetsbestånd är spritt över
Sveriges storstadsområden och expansiva orter. VD och storägare
i Fastpartner är Sven-Olof Johansson med lång erfarenhet inom
finans- och fastighetsbranschen.
SBB fokuserar främst på fastigheter inom två segment: bostäder
och samhällsfastigheter. Portföljen innehåller även till viss del
andra typer av fastigheter där avsikten primärt är att driva detaljplan
för att utveckla bostadsfastigheter. Strategin är att delar av
fastighetsbeståndet ska bestå av kassaflödesfastigheter med
identifierad utvecklingspotential. Bolaget förvärvar aldrig råmark,
utan utvecklar enbart detaljplan på kassaflödesgenererande fastigheter.
→ Se fullbevakad bolagspresentation
Nyfosa är ett svenskt fastighetsbolag med opportunistiskt nisch
som möjliggör slagkraftiga förvärv med fria mandat. Med fokus på
investeringen verkar Nyfosa för att bygga ett hållbart kassaflöde
och addera värde till fastighetsportföljen. Nyfosas
fastighetsbeståndet är belägna i tillväxtkommuner i Sverige och
Finland.
→ Se fullbevakad bolagspresentation
Maha Energy är en internationell producent inom gas- och
oljesektorn vars inriktning är att köpa och utveckla tidigare
upptäckta men tidigare underpresterande kolvätetillgångar samt
genomföra egen prospektering. Utvinningstekniken bygger på
moderna ingenjörskonst under samlingsbegreppet
Enhanced Oil Recovery. Maha Energy är verksamma i Brasilien, USA
och Oman.
→ Se fullbevakad bolagspresentation
NFO Drives utvecklar och tillverkar frekvensomriktare för
störningsfri styrning av elmotorer för energieffektivisering av
ventilation- och pumpanläggningar samt maskiner. NFO Drives
patenterade teknik kan ge energibesparingar på upp till 70 procent
utan att ge störningar på omgivande teknisk utrustning.

Under medeltiden och fram till slutet av renässansen/början av upplysningen kom människan att styras av religionen. Prästerna hade hjärntvättat Europas (okunniga tillika obildade) befolkning om treståndsläran, dvs. att det fanns tre sorts klasser, vilka gud hade skapat; de som bad, de som stred och de som arbetade. Då dessa var skapade av gud var det hans mening att envar skulle uppfylla sin roll och om inte väntade motsatsen till Sankte Pers portar. Detta fick såklart bönderna att bli mer aviga till uppror och revolt mot sin dåliga situation och mot feodalsamhället. Att präster därutöver kom att absorbera mer makt via andra förfaranden, såsom ägande av mark som genererade saktteintäkter, ”egen” tolkning av bibeln, kyrkotiondet, skattebefrielsen et cetera, kom enbart att stärka deras och kyrkans makt.
För människan var det en tid där mycket styrdes av religionen, som till mångt och mycket sade till var och en vad denna skulle göra (för att hamna i himlen). Den fria viljan existerade inte, i alla fall inte till den grad som idag finns. Det var först då renässansen och upplysningen kom att uppkomma som folket fick vetskap och insikt i hur lurande och bortfintade som de hade blivit under hundratals år. Därifrån kom utvecklingen att gå från Descartes och dennes ”cogito ergo sum” via Nietzsche, som basunerade ”Gud är död”, för att slutligen, under 1900-talets modernistiska rörelse ebba ut i existentialismen. Självklart kom kyrkan att få lida pin, men för många människor kom pinan att bli en värre.
Många vill ha och söker sig till frihet; att äga sin tid. Hos vissa stannar det vid en önskan och en dröm, medan det hos andra blir realiserat. Vissa längtar så mycket att de ser till att inte bara börja i ett högt tempo, utan de spurtar från den första till den sista metern, s.k. ”FIRE”.
"[...]Att ”orka” skapa sig en mening i tillvaron[...]"
En risk som jag ser med FIRE, och som har debatterats hos flera bloggare och profiler, är att hitta och skapa en mening, för från och med dag ett har den styrande handen, som under hela löneslaverijobbet, försvunnit, likt kyrkan och religionen gjorde för de djupt religiösa. Till en början tror jag att alla finner känslan och tiden som alldeles, alldeles underbar, för att parafrasera tjuren Ferdinand, men efter ett tag tror jag att det finns en stor risk för en sorts existentiell kris – vad skall jag göra och varför? Vad är meningen, egentligen? Även om det är kopplat till arbete är studierna och boken lika aktuell på livet; Rober Kegan, professor på Harvard, har länge forskat om människan och hennes plats på och i arbetet. Från att tidigare främst ha drivits av löner och fina titlar, är det idag mer mening och en känsla av tillhörighet, bidra samt att vara behövd som är essentiella för människor då de söker jobb. I sin bok The Evolving Self (1982) och i Immunity to Change: How to verocome it and unluck the potential in yourself and your organization (2009) presenterar han slutsatser som i mångt och mycket dels överenstämmer med de trender som det idag syns i flera medier, dels det som jag upplever mig se hos fleta av de som har exikivierat FIRE - de har (skapat sig) en mening.
Även om det inte är helt rättvist med ovan parafrasering kan vissa liknelser göras, då det samhälle som vi idag lever i är kantat av valmöjligheter och då ett val är ekvivalent med att 1) något väljs medan 2) resten, per automatik, väljs bort, skapar detta stress, obehag och olust hos människor. Detta då de 1) inte vill välja, för tänk om de väljer fel(?) och 2) att välja kräver energi, vilket hjärnan vill spara på (ty, den lever kvar på savannen för 30 000 år sedan, då mat var en bristvara och således viktigt att hushålla på). Därtill söker sig människan alltid till lättja och den snabbaste, för stunden, bästa möjliga lösningen. Detta även om det i längden leder till ett negativt resultat.
Idag finns studier som visar att allt fler människor upplever stress och ett exempel är skolan och elever, vilka har många viktiga val att göra, men lite tid, kunskap, mognad et cetera att göra dem bra. Andelen av elever med psykisk ohälsa tycks förvisso just nu ha stagnerat, men har ökat markant de senaste decennierna. Samma mönster står att finna i flera olika åldersgrupper och absolut finns fler orsaker än ”val” till det psykiska lidandet, likväl är det en av de främsta anledningarna.
"[...]Att inte ha tankar kring detta vore som att begå seppuku[...]"
Människan är ett mycket bekvämt däggdjur; hon vill ha lugn, ro och att allt skall vara som vanligt, ty rutiner och mönster är hennes favoritord. Som ovan nämnts bottnar detta från tiden som nomad och jägare på savannens slätter, men den psykologiska och kognitiva utvecklingen sedan dess har varit näst intill obefintlig. Att ”orka” skapa sig en mening i tillvaron kan bli en uppgift för mäktig för många och även om jobbet inte är just den meningen som alla vill ha, kan det bidraga till strävan efter något annat, oklart vad, likväl en drift; ett sökande. När jobbet försvinner kan det bli som så att individen står där. Meningen var mer jakten än vad som komma följa därefter, likt Karin Boyes I Rörelse, och vad händer då? Kan man bara sådär, på stört, finna en ny mening?
Många har proklamerat att de söker FIRE och att de då ämnar gör si och så – således har de för stunden klart för sig vad de vill ägna tiden åt. Att inte ha tankar kring detta vore som att begå seppuku, med skillnaden att nämnda i alla fall går snabbt och är, relativt, smärtfritt.
Många unga, relativt nya, bland bloggosfären och på twitter jagar en frihet. Inget ont med det, men vad skall de ägna åren efter de trettio fyllda? Vet man redan vid denna ålder det som man behöver veta? Förvisso är livet en ständig utveckling, men är trettio en ålder att ta steget? Jag komme rinte ihåg vem, men en av de som syns i mitt twitterflöde, och som är kring de trettio, har gång på gång sagt att "jobbet suger" och att han "räknar dagarna" till det att han kan skriva f**k You på avskedsansökan och sedan leva på ca 200 000 kr i utelningar per år. Jag vet ej mycket om denna individ; intressen, kärlek, önskan, driv, mål, verskamheter vid sidan av et cetera och skall således inte uttala mig. Jag kan dock uttala mig utifrån det jag de facto vet och ser och då låter det som att jakten på FIRE enbart är att sätt att fly en tråkig samt mindre angenäm livssituation och frågan är om just FIRE är den medicin som vederbörande behöver? Allt kan inte lösas med gips likväl att en Ipren inte dämpar allt och att medicinera med fel medikur kan visa sig vara ödestigert.
Voltaire lät Candide yppa ”Kom och låt oss odla vår egen trädgård”. Descartes framhöll att människan är en tänkande varelse och att det är denna förmåga som ger hennes en existens och Nietzsche dödade gud. Därefter kom Sartre, Camus med flera och satte mer passande ord på existentialismen och dess kärna, men begreppsliggörandet till trots lider alla av dess sjukdom. Är FIRE en medicin för detta? Jag tror att den största farhågan hos vissa är när de tänker ett steg längre - okej, jag är fri, men vad skall jag göra och varför - what's the point? Förvisso kan samma sak sägas om jobbet och skall det hårdras kan vi ta in absurdismen och dess essens, som hos Samuel Beckett görs synlig i pjäsen I väntan på Godot; vi föds och vi dör - vad som däremellan används som fyllning är absurt, för när det kommer till kritan spelar det föga roll. Är detta en sanning?
Likt det ofta blir på denna blogg är filosofin ständigt närvarande och ibland finns inga klara svar, men att reflektera kring mening, FIRE, vad som skänker lycka et cetera tror jag är tankar som måste ges mer rum hos gemena man. Jag uppfattar att de som vistas på Twitter och i bloggosfären tänker mycket mer på detta än Svenssons, men finns det även en risk att tänka för mycket på det? Que sera, sera?
Hej! Jag håller med om vad du säger. Från mitt perspektiv som småbarnsförälder: dagens samhälle skapas det ”mening” via jobbet medan övrig tid fylls med nödvändiga sysslor (matlagning, städning etc) och resten med TV. Emellanåt kan vi Få 1 h över för ngn hobby men tiden tycks aldrig räcka till.
Dock har jag funderat över hur livet skulle se ut om jag inte behövt lönearbeta. Personligen hade jag nog haft svårt att finna mening. För att det skulle fungera för mig hade jag behövt en tydlig plan med projekt och nästan ”schemalagda” aktiviteter. Så i viss mån likt jobbrutiner med skillnaden att jag kommer göra saker som berikar mig intellektuellt, kroppsligt och kanske själsligt.
Trots ovan plan är jag rädd att det i perioder komma känslor av meningslöshet. Pga att jag inte delar upplevelsen med någon, kanske inte finns något mål/resultat som ska nås.
Om man kommer över det sättet att tänka tror jag FIRE kan vara nirivana (smått överdrivet) men det kommer krävas personlig utveckling och reflektion för mig att nå dit.
Det vore intressant att höra andras åsikter på ämnet och kanske intervjua några som redan gått ur ekorrhjulet o höra deras positiva och negativa erfarenheter.
Tack för en bra blogg!
Hej IK och tackl för såväl besök som kommentar!
Mycket roligt ich tacksamt att du delar med dig av dina tankar.
Jag kan varmt rekommendera Miljonär Innan 30:s blogg, men även Fantastiska Farbror Fris dito. Det finns även Utdelningsseglaren, men där är tyvärr inläggen mycket få (iaf. det senaste året).
Önskar dig en härlig dag!
/Sofokles
Min egen högst personliga reflektion (efter 13 år som anställd och 2,5 år som "fri") är att jag tänkte mer på meningen med livet som anställd. Tex under en intensiv jobbvecka som mynnade ut i en ppt-presentation för ledningen som visade svalt intresse för de 52 timmar som lagts ner. Då kunde jag verkligen fundera på om det var sånt jag skulle lägga större delen av min vakna tid på.
Samma sak antar jag borde gälla mer monotona jobb som att köra samma runda och dela ut post eller besiktiga 20 olika personbilar varje dag. Kan det verkligen skapa mening och sammanhang på ett sätt som minskar risken att grubbla på "whats the point"?
För de som har ett jobb som de älskar, känner är utvecklande, fritt etc är det så klart ett bra alternativ. Men jag tror chansen är större att hitta den typen av aktivitet om man inte behöver fundera på lönen. Man kan ju jobba vissa perioder eller i viss omfattning även som ekonomiskt fri.
Vill avsluta med att poängtera att jag är fullt medveten om att FIRE inte passar alla. Varken att spara 75% av lönen eller att leva utan krav på arbete från 40 till 67. Så detta är inget försvarstal utan bara mina reflektioner då jag är en som testat båda sidorna.
Tack för bloggtips och Mi30 för dina reflektioner som gjort resan!
Hej MI30 och tack för besök och kommentar!
Mycket tacksamma, viktiga och högst intressanta iakttagelser och tack att du delar med dig!
Allt gott och trevlig midsommar!
/Sofokles
Det stora problemet med FIRE för många är att man måste själv stå för sin lycka och skär bort möjliga syndabockar.
Det är väldigt vanligt att man som människa hitta enkla förklaringar till varför man inte är lycklig(are). Allt från "om jag bara tjänade mer pengar", "hade mer prylar", "bara hade tid att göra x" till om "jag bara hade lärt mig färdighet y" eller "hade sett ut som z". När du är ekonomiskt och tidsmässigt fri så stoppar inget dig från att ändra det, så du blir ansvarig och det är jobbigt att inse att det inte var nog att ändra en grej. Eller att mer tid/pengar inte är nog att ändra den grejen. Du blir inte vältränad av att ha tid att träna, du blir vältränad av att träna när du har tid.
Jag tror att många använder fire som fokuspunkt för att hjälpa sig ur sin olycka, når jag bara dit så löser dig resten. Som tur är så hittar många lycka på vägen (även om det kanske aldrig kommer dit) medans andra tyvärr inte gör det. De som inte gör det kommer inte heller bli lyckliga av att genomföra fire lika lite som de kommer bli lyckliga av att köpa en flådig villa eller bli vd. Problemet med FIRE är att om du inte hittar lycka så här du mindre möjliga saker att skylla på och kan inse att "felet" ligger hos dig själv.
Mycket intressant!
Jag har också tänkt mycket på detta och själv landat i att FIRE inte är en väg att gå för mig. Hade jag inte haft barn tror jag att jag tänkt annorlunda.
Nu är det viktigare att vara ledig i dag och den närmsta tiden framöver. Gick från en heltidstjänst till uppehållstjänst för något år sedan. Är ledig utan lön ibland iaf (trots att jag är ledig så mycket redan). Frugan hade en ledig sommar förra året utan betald semester. Bara för att vi kan.
Så för mig är det viktigare att vara ledig så mycket jag kan just nu, när barnen fortfarande vill ha mig hemma. Om några år förändras detta och jag håller redan nu på att undersöka möjligheterna för extra jobb då barnen snart inte njuter lika mycket av min närvaro.
Men tror jag svävade iväg lite men tänker att jobbet jag har är tillräckligt givande att jag inte vill sluta jobba idag. Kanske det förändras i framtiden, därför sparar jag 15-20% av lönen så jag kanske kan sluta jobba innan jag är i pensionsålder, om det är det jag vill.
Mvh PB?
www.pappabetalar2018.blogspot.se
Hej Grubblande Gubbe och Pappa Betalar och tack för era kommentarer.
GG: Vi talar samma tungomål - FIRE i sig är allt annat dåligt, men att jobba med ångest i tio år för att sedan leva livet (vilket jag har svårt att se att man klarar, för troligtvis har man ett sådant beroende av antidepressivt + annat då så att det kan kvitta om man är på jobbet och är påverkad eller sitter hemma med samma substans i kroppen). Det är vägen som är mödan värd!
PB: TACK att du delar detta. Jag tror att många kan dels identifiera sig med det, dels kan behöva läsa det (för att själva få en reflektion).
Allt gott till er båda och välkammad utter!
/Sofokles
Mycket intressanta inlägg!
FIRE verkar vara ett mål för många, som ett tillstånd man når som sedan automatisk gör tillvaron paradisliknande. Otrolig mycket skrivs på webben om hur man når FIRE, men jag funderar mycket på hur livet kommer att vara när någon har nått FIRE. Lite som att ha som mål att flytta till ett nytt spännande land, men sakna en plan för livet i det nya landet. Jag själv skulle ha mycket svårt att inte känna tillfredsställelse som jobbet get mig, att inte känna att jag gör nytta (har ett jobb inom sjukvården), vad skulle meningen med mitt liv vara? FIRE skulle i alla fall ge mig mer tid att just utforska denna fråga. Redan nu önskar jag dock att det skrevs lika mycket om livet efter FIRE som det skrivs om vägen att nå FIRE.
Hej Albert och tack för besök samt kommentar!
Här är MI30 och till viss mån FF bra, då de vid utspridda tillfällen redogör för sin situation. Därtill finns ju även MMM på andra sidan pölen och även Jason aka. "Mr Free at 33", som numer bor i Thailand.
Allt gott och trevlig midsommar!
/Sofokles