Respekt för pengar
Alla vi som lever och vistas med investeringar, må det vara i aktier, fonder, kryptovalutor eller ett träd i Afrika, har en förståelse för pengar – valuta – och dess värde. Vi vet att en krona kan bli två och dessa två kan bli fyra och så vidare. Vi vet också att sannolikheten, eller mer korrekt möjligheten, för detta minskar för varje krona vi istället slösar på sådant som egentligen ej ger oss något (mer)värde. Förstå mig rätt, för en glasstrut på stranden, eller en drink på krogen, ger mig och många andra mervärde, men att köpa något som jag kan känna ”meh” kring är inget annat än ren och skär kapitalförstörelse.
Att förstöra kapital är något som jag tror blir ”lättare” ju mer pengar man får i sin pung. När portföljen vuxit sig till en viss nivå, såsom 3 msek, börjar det psykologiskt bli tal om monopolpengar, likt pengarna i portföljen ej fanns eller var påhittade. Adderade därtill en månadslön från förvärvsarbetet och det är lätt att bli förblindad.
Dels blir vi trubbiga i vårt förhållande till portföljen och dess dagliga rörelser, dels till det vi konsumerar. ”Kanske vi ska ta färskpasta idag också, trots att det inte är helg?”. ”Falukorv är så… ’student’. Lammkorv eller om man kanske istället skulle ta något annat, såsom lax. Fisk ska ju vara mycket nyttigare”.
Låt oss för enkelhets skull säga att det inte finns några andra faktorer bakom det förändrade konsumtionsbeteende som ovan skildras, såsom allergi, LCHF-diet e.d., utan det istället handlar om att man numera upplever att man ska ”unna sig”. Att öka sina utgifter behöver inte vara något dåligt och för vissa är det mer viktigt att leva á la ”YOLO” här och nu när man uppnått en viss summa i portföljen. Jag dömer inte, ej heller pekar jag finger. Vi är alla unika och har våra egna intressen, ambitioner, mål et cetera. Det jag dock vill varna för är att aldrig tappa respekten för pengar, för innan man vet ordet av kan den tidigare så tunga pungen väga mycket lätt.
Inom psykologin kallas denna ”livsstilsinflation” för hedonistisk adaption. Den belästa vet att var det något som stoikerna avskydde – ja, rent av hatade – var det just hedonister. Dessa avskum som bara ältade i konsumtion, mat & dryck i överflöd och mer ofta än sällan sex i samma magnitud. Det fanns ingen avhållsamhet; ingen kontroll; ingen rim och reson, ansåg de. Hedonism betyder ”njutning och/eller lustkänsla” och en intressant anekdot är att just psykologisk hedonism står i motsats till (undvikande av) smärta. Med detta menas att vi letar efter känslor och stimlui anti just smärta. Ty ska ej livet levas utan smärta? Detta är en fråga jag diskuterat med flera och där jag intar att det ska det (emellertid är detta en annan fråga).
Nåväl. Tillbaka till inläggets essens. En viss summa i portföljen och på lönekontot. Monopolpengar/vibbar. Livsstilsinflation. Hedonistisk adaption. Det är nog lätt att fastna i denna emotionella och psykologiska tankefälla. Ett sätt att motverka den, om man nu har det som ambition, är att alltid före bok på alla inkomster och utgifter. En annan är att lita på och till sig själv att man, utan excellark, klarar av att hålla på marginalerna.
Upplever du i takt med att din portfölj ökar och lönen fortsätter ticka in att du har drabbats av denna livsstilsinflation, eller att du är nära? Är det en ”icke-fråga” för dig? Eller är du den som applicerar YOOOOO f****g LOOOOOO!? Har och hur har du respekt för pengar?