Vad hände, egentligen?
”Usch vad tiden går fort”. ”De växer så snabbt och fort – nyss var de ju bara småbarn.” ”Redan 40-årsfest? Det var ju knappt igår som jag fyllde 30…” Ja, tiden går fort och oftast är vi så fast i ekorrhjulet att vi inte förmår stanna upp och verkligen registrera nuet; vad händer just idag och vad tycker, tänker och känner jag? Mer ofta än sällan är det störkruka på, jobba de timmar som arbetsavtalet förbinder, ta sig hem och laga mat, städa, ta hand om barnen, hinna med en serie på Netflix och sedan hinna med ett fåtal sidor i den där boken alla talar om men som man aldrig får tid att läsa. Och så vidare. Vips har midsommar övergått till jul och vad är bland det första man hör vid julbordet? ”Det känns som det var igår vi satt och åt, tittade på Kalle och slogs om Aladdinasken”… ja, du ser, läser och märker själv.
Samma händer på börsen. Sakta men säkert ändras sentimentet och narrativet. Från att början av året var lika baisseiga som Johan Isaksson är många nu lite mer optimistiska. Beror det på att för varje dag vi genomlider i denna just nu utmanande värld närmar oss en mer stabiliserad sådan? Absolut, för faktum är att om vi inte befinner oss i en lågkonjunktur/dystopisk tillvaro är vi på väg mot en sådan. Såklart gäller vice versa!
Under 2021 fick jag och många frågan om vi var på väg på mot en lågkonjunktur och t.o.m. en recession och svaret var – och är – såklart ”ja”, ty vi är alltid på väg mot det om vi redan inte befinner oss i en sådan. Frågan är som alltid bara när och i vilken grad den kommer infinna sig. Myntet har som bekant två sidor.
Under årets första, andra och nu även tredje kvartal sade alla sakkunniga att ”ja, just nu går bolagen bra, men vi kommer se mer dåliga siffror vid nästa kvartal”. Ständigt har detta ”nästa kvartal” förskjutits. Frågan är om det kommer komma rapporter som materialiserar de hemska scenarier som förutspåtts och frågan är om detta inte redan har prisats in xfemtioelva(?). Jag tror det, med betoning på tror. Mycket har hänt sedan januari 2022 i allmänhet, men sedan Rysslands kränkning och invasion av Ukraina i synnerhet. Absolut är det inte på några sätt ”bra” nu, men världen – människan och bolagen – har anpassat sig. Därtill kommer de psykologiska aspekterna och reflexivitetens påverkan.
Kanske har vi, som så ofta är fallet, överdramatiserat även denna gång? Har Mr. Market spelat sin roll lika bra som han historiskt gjort, det vill säga vara för mycket åt antingen det ena eller det andra hållet? Som den dramqueen han ständigt tycks briljera som? Ja, jag tror det.
Bolagen har utvecklats och anpassat sig, precis som historien gör gällande. Bra bolag anpassar sig och överlever, mindre bra gör inte det. År in och år ut. Decennium för decennium. Medan alla har tävlat om att skrika ”varg” högst detta år har många missat att följa bolagen och se de potentiella investeringar som har förekommit (och än idag förekommer). De har fokuserat på ”börsen” och på den vargen ”alla” skriker sig hesa över.
Istället för att frukta Armageddon, som tycks vara det som alla just nu räds för, ser jag på situationen utifrån den realistiska (eller naiva?) investerarens glasögon. Vilka bolag vill jag äga och är deras värdering just nu attraktivt i ett långtgående perspektiv? I många fall är svaret ett tydligt ”ja”. Det är lätt att inte se skogen, ty träden står i vägen, men om man aktivt och medvetet väljer att fokusera på förstnämnda ökar sannolikheten att man stannar upp och faktiskt ser vad smörgåsbordet faktiskt just nu erbjuder.
Jag skulle ha svårt att se mig själv i ögonen om tre år och när börsen, vilket inte är säkert men troligt, står högre och veta att jag inte agerade; att jag inte fortsatte att investera i stabila, kvalitativa bolag. Jag är och förblir nettoköpare idag, i morgon och nästa vecka. Absolut ser jag inte alltid skog, utan även jag har en tendens att istället se träden, men jag anstränger mig att så inte göra. Är det lätt? Nej, men relativt alternativet att ständigt vänta på vargen finner jag det vara ett icke-alternativ.
Jag vill inte sitta om två, tre eller fyra år och när börsen har återhämtat sig och då säga: ”Vad var det som hände, egentligen?” Jag vägrar att sätta mig i en position att jag sitter vid ett julbord utan att ha levt, varit närvarande och registrerat året från det förra. Jag vägrar sitta om två, tre eller fyra år och säga: ”Jäklar vad ’snabbt’ nedgången gick. Med ens var den ju över och jag hann (host host) ju aldrig agera.”
Snart är det jul – vad kommer du säga vid julbordet?