Vestigia terrent

”So, first of all, let me assert my firm belief that the only thing we have to fear is fear itself—nameless, unreasoning, unjustified terror which paralyzes needed efforts to convert retreat into advance.”

Dessa ord myntades Franklin D. Roosevelt 1933, mitt i en brinnande depression av sällan skådat slag. Som hobbypsykolog och hobbybeteendevetare finner jag andemeningen vara korrekt, för mer ofta än sällan är rädslan och fruktan ofta värre än den egentliga ”smällen”. Fruktan för tandläkaren, examinationen, låneansökan, frieriet… vad det nu än må vara är det ytterst sällan som fruktan och rädslan är befogad.

Vad gör människor som är rädda? Jo, för det första låter de, omedvetet, reptilhjärnan ta över kommandobryggan bakom pannbenet och sedan låter de system 1, dvs. det system som inte tar hänsyn till långsiktighet, rationalitet och metodik, styra likt vore de kapten Hadock utan alkohol i kroppen. System 1 söker snabba och så smärtfria lösningar som möjligt. Detta är mycket tydligt idag, då många loggar in och ser sin depå ha minskat med 30 %. Den första tanken som slår dem är ”pengar = mat. Inga pengar betyder ingen mat och ingen mat betyder död genom svält”. Således säljer de pga. obehaget och rädslan för att förlora sitt levebröd.

"[...]för det räcker med att bara säga hur dåligt alla andra agerar (jmfr. SD och dagens regering)[...]"
 

Bara ett par sekunder senare, fem för att vara exakt, börjar system 2 att komma igång och när det tillåts än mer spelrum kommer ånger och skamkänslorna som ett brev på posten: ”Just det, jag skulle ju vara långsiktig” och ”varför sålde jag nu och varför väntade jag inte? Varför återgick jag inte till mina anteckningar och agerade lugnt, metodiskt och rationellt?”.

Dagen efter köper de in sig på nytt och i värsta fall kan denna metodik, att köpa dyrt och sälja billigt, återupprepa sig om vederbörande inte tar sig tid och energi att faktiskt utvärdera sig själv och därmed lära känna sitt sanna jag.

När vi är rädda och i panik har vi en tendens att svara med lika panikartade åtgärder och detta är jag rädd för att vi ser idag; regeringar testar än det ena, än det andra i rädsla för att inte klara av det motstånd som covid-19 bjuder. Förutom att de tycks lida av ömsom flockmentalitet, ömsom aktivitetsbias, tror jag att de är så rädda att de saknar förmåga att verkligen våga reflektera och agera på bästa möjliga OCH långsiktiga sätt.

Historien har lärt oss att snabba quick-fix sällan har ledat till något bra; överproduktionen i Tyskland under tidigt 1930-tal samt ett förlorat världskrig gjorde att befolkningen var allt annat än glada. De styrande var rädda och visste inte hur att tackla detta, men något var ju nödgat att göras, eller hur? Och gärna snabbt – helst igår. Således – starta sedelpressarna! Viljan var att stötta de strejkande invånarna, men det som var ämnat att vara en tjänst blev istället en brunpälsad sådan.

Hur gick det? Jag tror alla kan historien och har bilderna hur små barn körde en skottkärra med D-mark för att köpa en limpa bröd, eller ett kålhuvud…

Vad ledde till mer, förutom att de fattiga blev än fattigare? Exakt – framväxten av starka och nationalistiska rörelser, vilka älskar att spela på patos och peka på hur fel alla andra gör (jmfr. Trump). Sällan (läs: aldrig) behöver de komma med egna förslag e.d. på lösningar och förfaranden, för det räcker med att bara säga hur dåligt alla andra agerar (jmfr. SD och dagens regering).

Under hela 1920- och 1930-talet kom många länders regeringar och parlament att utsättas för svåra prövningar och vad de alla hade gemensamt var att de valde de åtgärder som var de bästa, men enbart i det kortare perspektivet. Åtgärderna andades nationalism, restriktioner, handelshinder, utstötning et cetera. Detta ledde till att utbudet sällan kom att matcha efterfrågan, eller vice versa, vilket gjorde att många företag slogs omkull och dessa, men även de mindre drabbade, kom att få ett allt mindre förtroende för landets styre. Istället kom de att stötta demagoger och deras ”partier”. Dominoteorin är mer använd kring det Kalla Kriget, men även här kan den ses lika tydligt.

Är rädslan för viruset och de många panikartade insatserna verkligen de bästa när insats, kostnad och (eve.) utfall bedöms och mäts? Vad säger historien? Vad säger du?

Vestigia terrent.