Jonna Sima vs. EFN
Jag tror vi är flera som får anstränga oss för att kunna hitta något bra och positivt med Aftonbladet, som trots den ideliga låga kvalitén fortsätter att vara en av Sveriges mest lästa blaskor. Absolut beskriver sig tidningen som ”oberoende socialdemokratisk” och därmed finns det en viss förståelse för att 99,9 % av ledartexterna är vinklade till de rödgrönas fördel, men lika konsekventa som man är med detta, lika inkonsekventa är man med att förhålla sig till några andra av sina riktlinjer, såsom att man kritiskt ska ”…granska makthavare i offentlig sektor och näringsliv och ge journalistisk service.” Vidare ska man ”… bidra till en bred debatt genom att ge röst åt människor som annars har svårt att göra sig hörda” samt betonas att ”inga lojalitetsband, vare sig till ägare, ideologier, annonsörer eller partners, får hindra Aftonbladet att så ärligt som möjligt skildra verkligheten.”
Trots att man ska kritiskt ska granska makthavare i offentlig sektor samt inte ha några lojalitetsband har det, som ett av många valbara exempel, varit pikant tyst om Anders Lindbergs fru, Åsa Westlund, och dennas insatser i Botkyrka. Vidare har man inte direkt problematiserat och kritiserat Socialdemokraternas uppkomna trollkonton, likt man gjorde när SD:s sådana uppmärksammades. Denna gång har det varit lika tyst som i kyrkan, vilket gör att man fortsätter på den inslagna inkonsekventa linjen. Förutom nämnda exempel finns fler och att rada upp dem här skulle resultera i en bok som skulle ge bibelns omfång en rejält match.
På ett sätt vill jag inte länka och ge Aftonbladet fler klick, men jag är av uppfattningen att om man inte reagerar och bemöter lösgrundade och med en kicki-festis i handen-genomtänkta påhopp, låter man ett visst specifikt narrativ vinna mark. Vidare lever jag efter devisen att man inte kan bilda sig en uppfattning och än värre yttra sig om X utan att kontinuerligt läsa och lyssna till röster från alla sidor och parter.
I helgen läste jag Jonna Simas ledartext Handelsbanken gör ”världens dyraste tv” om EFN och jag ansträngde mig för att finna den rationalitet som hon säkert suktade efter, men hur mycket jag än försökte, lyckades jag inte. Det är lite svårt att veta exakt vad det är som Sima stör sig på, men med lite ansträngning verkar det vara 1) att det är Handelsbankens kunder som betalar för EFN – en ”…grabbig klubb där man ger varandra fina jobb och höga löner”, 2) att det har varit kontroverser kring de uppsägningar som kommunicerades ut tidigare i november samt 3) att Anders Hägerstrand, som under mer eller mindre alla sina år på Dagens Industri talade sig varm om Volvo och att detta är något som han fortsätter med trots att ”AB Volvo har som en händelse Handelsbankens vd Pär Boman som styrelseordförande.”
Låt oss börja med det första och alldeles uppenbara. Handelsbankens vd heter inte Pär Boman, utan sedan 2024 Michael Green. Pär Boman var vd mellan 2006–2015, men vad spelar fakta för roll så länge som man får skriva om sitt avsky för allt som inte går ihop med drömmen om ett totalegalitärt samhälle? Åsikt och värdering tycks som så ofta från denna tidning gå före fakta, tyvärr ett signum för vår tid.
Vidare lyfter samma punkt det faktum att Hägerstrand har varit positiv till Volvo under mer eller mindre alla sina år på Dagens Industri och att det skulle ändras bara för att han byter arbetsplats och får en annan chef. Skulle inte det om något visa att EFN:s anställda inte vågar stå för sina egna åsikter? Skulle inte det göra att få eller knappt någon skulle vilja besöka och ta del av utbudet? Skulle inte Hägerstrands goda rykte och renommé raseras snabbare än han hade hunnit tillträda, för vad ska alla läsare och åhörare tro: ”Igår var han positiv till Volvo och trots att inga bolags- eller sektorspecifika nyheter har presenterats idag, har han helt vänt åsikt efter att han började på EFN. Jag som trodde att han besatt en integritet och hedersam.” Det är väl bra att Hägerstrand, i sin roll som chefredaktör, inte är en kappvändare, eller missade jag ett möte?
Beträffande uppsägningarna har det, absolut, varit kontroverser, men säg den gång då det inte inträffar sådana? Det är väl mer legio än dess antonym att det blir konflikter när folk, tyvärr, tvingas från sitt arbete? I och med att EFN nu ämnar skapa ett ökat fokus på vissa delar, betyder det att andra delar inte kommer att prioriteras. Ergo uppsägningar, då det är svårt för till exempel en nöjesskribent att dagen efter skriva om inflationens påverkan på Stockholmsbörsens noterade fastighetsbolag. Att folk får gå är hemskt och jag lider med dem, men detta är livet; detta är världen. Till skillnad från det offentliga finns här inga stora fallskärmar som kombineras med kaffedrickande och bulleätande på Elefantkyrkogården för ”vanligt folk”.
Sima kritiserar slutligen att EFN är en produkt skapad och ägd av Handelsbanken, vilket gör att det är alla dess kunder som betalar för kalaset. Jag är själv (en nöjd) kund samt aktieägare hos och i Handelsbanken, vilket gör att jag torde ha två anledningar att besöka stämman, hissa revolutionsflaggan och kräva såväl styrelsens som ledningens avgång för detta, enligt Sima, slöseri. Dock är jag inte av uppfattningen att det är ett slöseri, för även om det i reda pengar inte blir något positivt för Handelsbanken och dess aktieägare, erbjuder EFN bra ekonomisk journalistik som 1) är gratis och 2) reklamfri. Om man vill ha tillgång till hela Finansmagasinet nödgas en viss månatlig summa, men relativt övrigt utbud är hemsidans utbud mer eller mindre att betrakta som gratis.
Syftet för EFN är att erbjuda bred och heltäckande ekonomiskt journalistik. Man gör det via olika format, såsom text, tv/video och podd. Rörande EFN:s ekonomikanal, där bland annat Gabriel Mellqvist ofta figurerar, har den utsetts till Sveriges bästa ekonomikanal fem år i rad. Detta trots en relativt låg räckvidd, vilket också är något som Sima försöker göra sig ”rolig” över. Huruvida hon lyckas eller ej är upp till var och en att bestämma…
Medan Aftonbladet tjänar stora summor på reklam om bland annat betting – en sektor de gärna skriver kritiskt om, precis lika mycket som de lyfter fram alla speloffer och skuldsatta – finns inget sådant hos EFN. Hyckleriet har sällan varit så omistligt och det liksom lyser igenom hela nämnda ledartext, precis som den låga kvalitén.