Bloggaren Tid och Pengar skrev nyligen ett blogginlägg där han lite tonar ner förväntningarna på ränta på räntaeffekten. Bäst är så klart om du läser inlägget själv så du får hela bilden, men en viktig punkt i inlägget är att man måste räkna bort inflation, skatt och förvaltningskostnad från den avkastning som man tänker sig ska få snöbollen att rulla. Lyckas man inte få en avkastning som överstiger dessa tre faktorer så ligger snöbollen och smälter istället för att växa sig större.

En annan viktig parameter som berörs i blogginlägget är att man får räkna på ett snitt på hela kapitalet. Det vill säga om man har 50 000 kr i aktiefonder och 50 000 kr på ett sparkonto som buffert så måste man få väldigt hög avkastning på de 50 000 kr i aktiefonderna för att kunna få någon ränta på ränta-effekt att räkna med på kapitalet som helhet. Detta är så klart en relevant invändning, framförallt om man har någon permanent strategi att XX% av kapitalet ska ligga i räntor eller på sparkonto. I exemplet med 50 000 kr i aktiefonder och 50 000 kr i buffert är dock problemet övergående då man med en buffert på plats i framtiden kan lägga in 90-100% av det nya sparandet i aktiefonderna. Så efter några år är fördelningen förhoppningsvis inte längre 50/50 utan kanske 90/10. I vårt fall sparar vi just nu en del utanför börsen för att bygga upp större buffert, men då handlar det om att vi försöker komma från 96/4 till kanske 94/6 i fördelning aktier/sparkonto. Dessa 4-6% av pengarna på sparkonto är inget som på allvar skadar avkastningen på kapitalet som helhet, däremot ser vi det som mycket värt att ha ett kapital tillgängligt som gör att vi inte behöver sälja aktier/fonder i de största framtida börsrasen.

Slutsatsen från Tid och Pengar är att man inte ska hoppas för mycket på ränta på ränta utan man får ställa sig in på att man behöver spara ihop en stor del av det kapital man vill leva på själv. Om vi tittar på detta påstående med lite siffror från vår verklighet så har vi idag ett finansiella tillgångar på cirka 10 miljoner kronor (plus en bostad som är värd drygt 2 miljoner mer än bolånet, plus några miljoner i pensionstillgångar). Av dessa 10 miljoner i finansiella tillgångar har vi stoppat in ungefär 6 miljoner och fått 4 miljoner i avkastning. Problemet i vårt fall är att vi sparat ihop detta under cirka 15 års tid där lönen gick upp och insättningarna således blev större och större med tiden fram till slutet av 2017 då jag slutade jobba. Det vill säga det mesta av pengarna sparades 2014-2017, pengar som vi hittills inte hunnit få så jättemycket ränta på ränta på och som sänker snittavksatningen för portföljen som helhet räknat på alla 15 åren.

Men om du sparar mycket under 10-20 år för att kunna sluta jobba betydligt tidigare än normal pensionsålder ska du inte se dagen du kan sluta jobba som slutpunkten för din uträkning av avkastningens effekt på ditt kapital. I vårt fall kanske inte 4 miljoner i avkastning på 6 miljoner instoppat på 15 år låter speciellt imponerande. Men jag tror att vi kommer kunna plocka ut i snitt 35 000 kr i månaden i dagens penningvärde från vårt kapital i 50 år. Det betyder att vi kan plocka ut över 20 miljoner kronor inflationsjusterat. Och det är ju ändå helt ok på 6 miljoner insatta kronor.