Agenda om pensionssystemet

Igår var det reportage och efterföljande debatt på SVTs Agenda om pensionerna och pensionssystemet. Som vanligt låg fokus på detaljfrågor som var svårt att reda ut hur det är finansierat, men där kontentan var att alla partier ville ge mest till pensionärerna. Enligt sitt sätt att räkna.

Utan att ha läst alla partiers budgetförslag i detalj låter det för mig som fokus ligger på att omfördela pengar de närmaste åren från de födda på 80 och 90-talet till de födda på 40 och 50-talet. Oavsett om det sker genom höjda avsättningar till pensionssystemet (för det finns ju ingen garanti för att den avsättningen som görs via högre inbetalning 2022 kommer falla ut i högre pension till den som går i pension 2050, utan fokus verkar snarare vara att höja pensionerna här och nu) eller sänkta skatter på pensioner i allmänhet.

Jag har tidigare varit inne på det att min bild är att de flesta pensionärer faktiskt har det ganska bra. Vilket även understöds av Alectas siffror. Där man också såg att det var vanligare med fattiga yngre än fattiga äldre. I den utsträckning man nu ens behöver prata om fattiga i Sverige, då det mest handlar om att man har mindre pengar än andra. Inte att man verkligen har lite pengar.

Och att 40-talister som har kunnat köpa en bostad på 70-talet där sedan inflationen effektivt käkat upp bolånet, som haft möjlighet till en jättebra avkastning på sparande och fått en helt otrolig reallöneökning de sista 30 åren på jobbet skulle vara en generell grupp som har har det lite tufft och behöver stöd är ju närmast skrattretande. Nu är mina mor- och farföräldrar döda, men de var en grupp jag tycker kämpat hårt under yrkeslivet och haft det lite tufft även som pensionärer. Jämfört med mina föräldrar och deras jämngamla kompisar, som nu har jätteproblem med att hinna göra slut på pengarna när de inte fått åka till Frankrike på champagneprovning under det senaste åren pga Corona.  

Men innan ni behöver kommentera och berätta om era mammors låga pensions så vet jag också att det inte gäller alla. Det finns så klart personer med väldigt låga pensioner. Men det finns också 30 åringar med väldigt lite pengar. Och frågan är då om det verkligen är så självklart som det låter i debatten att det rakt av ska fördelas om pengar från 30 åringar till 70 åringar? Ska 30-åringar som just börjat jobba och bor dyrt i andra hand och försöker spara ihop till en kontantinsats på en 30-kvadratare verkligen skicka över pengar till 70 åringar som bor kvar i obelånade bostaden på 150 kvadrat efter att barnen flyttat hemifrån eftersom det blir så mycket skatt om de säljer och flyttar till något billigare?

Det verkar ju vara pensionssystemet i allmänhet som man inte anser fungerar då man pratar om att öka avsättningarna till pension på allas löner och att sänka skatten på allas pensioner. Inte en riktad smal åtgärd till en liten grupp fattigpensionärer som har det sämst.

Som vanligt kunde de debatterna hur mycket som helst utan att orden "eget sparande" eller "eget ansvar" ens antyddes som en pytteliten del av lösningen. För mig som slutade jobba innan 40 och är övertygad om att jag kommer ha mer pengar än jag någonsin kommer hinna bränna efter jag fyllt 70 år så blir debatten kring om man ska jobba TVINGAS till 67 eller 68 för att ens överleva rätt förvirrad.

Någon hade tydligen reagerat på ungefär samma sätt och ringt in till Ring P1. Vilket fick vänsterpartiets Ulla Andersson att gå i taket.

Ett sparande på 10% av nettolönen i ett helt arbetsliv skulle ge någonstans mellan 5 och 10 miljoner i kapital för en medelinkomsttagare med en försiktig uppskattning om förväntad avkastning. Som alltså kan tas ut i en ganska aggressiv takt efter 67 och då läggas på toppen av den vanliga pensionen. Det vill säga rejält med lyx även om pensionen bara får ut 60% av slutlönen i vanlig pension. Pratar vi om någon form av trygghet och några enstaka tusenlappar i månaden extra (i dagens penningvärde) som kan göra skillnad för den som lever på marginalen, och som Ulla Andersson brinner för, så handlar det kanske om ett månadssparande på 2-3% av nettolönen. 

Varför inte vara ärliga och tydliga med vilka pensioner vi kan förvänta oss och gå ut med tydliga riktlinjer? Så behöver ingen vara förvånad eller besviken när den första månadens pension betalas ut. 

Mitt förslag är att vi utformar det hela som en tydlig informationskampanj som alla måste bekräfta med mobilt bank-id att de tagit del av i samband med sin deklaration det året de fyller 30 år. Den borde utformas något i stil med:
- Vill du kunna bo i en bostad med väggar och golv och äta billigast möjliga mat behöver du inte göra något. Inte ens jobba, eftersom övriga som jobbar kommer finanserna din pension där du får ut mer än du själv betalat in till (dvs precis som det funkar idag för de med lägst pension). 
- Vill du kunna åka utomlands en gång per år eller köpa julklappar till barnbarnen bör du spara 2% av lönen varje månad.
- Vill du som pensionär kunna leva på samma ekonomiska standard som under tiden du jobbade bör du spara 8% av lönen varje månad.
- Vill du kunna sluta jobba vid 50 så bör du spara 25% av lönen varje månad.