För några veckor sen skrev jag ett inlägg om hur man kunde använda en buffert på sparkonto till att minska behovet av ta ut pengar ur portföljen vid större börsnedgångar. Inlägget blev ovanligt populärt med många läsare och kommentarer. Så jag tänkte följa upp med ett liknande inlägg, dock med mycket mindre omfattande uträkning än senast.

Något som har slagit mig de senaste året är att flera av de jag träffat som slutat jobba vid en ålder mellan 40 och 50 precis som mig räknade med att börja leva på portföljen rätt snart efter sista arbetsdagen. Ofta använde man portföljens utdelning eller någon typ av 4%-regel för att se att man hade råd att sluta jobba. Men det verkar rätt vanligt att man skjuter upp uttagen eller i alla fall plockar ut mycket mindre än de tänkta 4% per år under de första åren utanför arbetslivet.

Orsakerna kan vara flera men följande är sånt jag kommer på spontant att jag hört exempel på:
- Att det går åt lite mindre pengar de första åren än det man tagit höjd för.
- Att man hittade något roligt extraknäck som drar in några tusenlappar i månaden.
- Att gamla jobbet ringde om behövde ens hjälp och plötsligt var lönen tredubblad om man kunde konsulta några timmar i månaden.
- Att man tröttnade lite på att inte jobba och hoppade in på ett tillfälligt jobb några månader.
- Att man flyttade till ett mindre centralt läge när man inte längre behövde jobba vilket frigjorde pengar man inte räknat in i 4% regeln. 
- Att man har en partner som också hade tänkt sluta jobba inom kort men som inte riktigt känner sig redo att ta steget vilket drar in pengar till hushållet.

Notera att detta alltså inte är några teoretiska fantasier utan samtliga exempel ovan är från verkligheten och baserat på 4-5 personer jag känner/känner till. Nu har jag inte pratat om detta med några som är 50 och slutade jobba för 10 år sen, så mina erfarenheter är mest baserat på hur många verkar agera de 1-4 första åren utanför ordinarie arbetslivet. Jag ingår själv i högsta grad i flera av punkterna ovan, vilket innebär att jag 2,5 år efter min sista arbetsdag har plockat ut exakt 0 kr i portföljen såhär långt.

Man skulle kunna beskriva det som att FIRE-livet verkar komma lite gradvis för många. I teorin tänker man ofta något i stil med att man först jobbar 15 år och sen från en dag till en annan börjar leva på kapitalet som ska räcka de kommande 40 åren. I verkligheten verkar det många gånger vara en betydligt mycket mer glidande övergång som ser ut som något i stil med.

Fas 1 - Jobba hårt och spara 60-80% av lönen.
Fas 2 - Sluta jobba heltid men dra in 20-40% av den tidigare nettolönen. Eftersom dessa pengar motsvarar det man tidigare levde på gör man varken insättninger eller uttag ur portföljen. Portföljen får ligga orörd under dessa år.
Fas 3 - Jobba ännu mindre men dra in 5-10% av den tidigare nettolönen vilket minskar uttagen ur portföjen. För en som tidigare haft en hög sparkvot och fortfarande har låga kostnader kan 10% av gamla nettolönen motsvara att man bara behöver ta ut 2-3% av portföljen årligen istället för planerade 4%.
Fas 4 - Helt gå över till en uttagsfas, med en portfölj som nu är bra mycket större än när man gick från Fas 1 till Fas 2.

Det blir någon form av mild variant av "one more year syndrome". Man vågar ta steget och kliva ur ekorrhjulet med heltidsjobb men skjuter gärna upp uttagsfasen lite. 

Som ett väldigt enkelt exempel på vad det skulle kunna motsvara i säkerhetsmarginal så gjorde jag tabellen nedan. Den tar inte alls hänsyn till börsen svängningar och inflation utgår bara ifrån att en person (eller ett par) som tänker sluta jobba vid 10 miljoner och därefter ta ut 4% om året. De 5 första åren så kommer det in lite pengar vid sidan om portföljen, aldrig så mycket att man kan spara nya pengar bara så man kan minska uttaget. De två första åren tar man inte ut några pengar alls, sen ökar uttagen successivt från år 3-5 innan man år 6 helt lever på portföljen. Det betyder då att man från år 6 och resten av livet kan ta ut 15-20% mer varje månad än om man hade börjat plocka ut pengar ur portföljen år 1. 

Vi befinner oss nu i början av steg 2. Vi har inget nytt månadssparande in i portföljen men får lite pengar över varje månad som bygger buffert, och under mars och april kunde vi få loss en del pengar att stoppa in på börsen när det rasade som värst. Jag hade inga problem med att våga ta steget och säga upp mig och avbryta ett månadssparande på minst 20 000 kr i månaden. Men tror det kommer bli svårare mentalt att våga ta steget att verkligen plocka ut pengar ur portföljen.