Hej

Jag skrev om detta för ett par år sedan efter att jag studerat vad Swedbanks privatekonomiska institut ansåg att ett barn kostar varpå jag kunde konstatera att över en halv miljon av de där 1,5 miljonerna var sparande och veckopeng till barnet. Det skulle innebära att ett barns faktiska kostnad är närmare en miljon. Dessutom ingick det att man var tvungen att köpa moped till barnet, en jädra massa fritidsaktiviteter, ny stor bil till föräldrarna och ett större hus även bortsett alla dyra resor och presenter till alla lärare och kompisar.

http://attvaljalycka.blogspot.com/2016/01/vad-kostar-18-ar.html

Jag är ganska övertygad om att ett barn i er familj, eller vår, eller fantastiska farbror fris familj, inte kostar 1 miljon om inte det är ett medvetet val. Jag är av den direkta övertygelsen att ett bark kommer kosta så mycket man tillåter det att kosta. Min erfarenhet än så länge är att vår dotter kostat ungefär 15 % av vad Swedbanks estimat säger men det kan ju givetvis ändra sig när hon blir äldre.

Utan barn kan man ta ledigt tidigare, inget snack om saken, men förmodligen inte lika tidigt som i din beräkning.

Ha det gött
AvL

Nä jag har knappt någon erfarenhet själv heller :-)

Utomlands vågar jag inte ens tänka på. Såg en snubbe på Twitter som skulle åka med sin bäbis och skillnaden
med och utan ett barn under 1 år var runt 20.000 kr för en resa till något av våra vanligare resmål. Skrämmande.

Jag kommenterar så sällan så jag passar på nu när jag ändå gör det att säga att jag tycker det är riktigt starkt av
dig att du klippte jobbet när du gjorde. Jag följer med spänning.

//AvL

Fastnar lite på "...eller om man kan åka utomlands utan barnen och låta de vara hemma med barnvakt." Varför skaffa barn om man sen inte vill ha med dem när man åker utomlands? Nä, detta får man ha med i kalkylen tycker jag, kanske en billigare semester som alla kan vara med på. Och kanske inte tvunget utomlands?

Aningen skruvat att räkna på barn, men ok, isf glömmer du den viktigaste komponenten i livskalkylen; kvarlåtenskap!

Som barnlösa antar jag att herr och fru miljonär gärna dör med nära noll på kontot, optimera resursanvändningen över en livstid så att säga.

De flesta med barn tänker nog dock att det är trevligt att lämna kvar en del när man trillar av pinn...

Helskruvat innlägg.

Vad blir nästa undrar man, vad kostar ens vänner?

Vilket sorgligt liv :(

Jag och min fru har åkt på många resor utomlands utan barnen. Någon gång med varandra och barnen har varit hos mormor och morfar. Oftast med kompisar och den andra föräldern har haft barnen hemma.

Jag har väldigt svårt för argumentet "varför skaffar man barn om man inte vill umgås med dem?!!!!111". Det finns ingenting, inklusive hänga med barnen, som jag vill göra 24 timmar per dygn.

Mina barn är fem och tre nu, och än så länge tror jag knappast de skulle uppskatta långa flygresor, tråkig väntan, boenden utan leksaker och kompisar etc. Mycket roligare att hänga med kusinerna på mor- eller farföräldrarnas sommarställen, med eller utan en eller två föräldrar. På så sätt kan de stärka sina förhållanden till övriga i familjen samtidigt som vi vuxna kan stärka vänskapsrelationer och få utlopp för äventyrslust och egna intressen. När de blir äldre blir det förmodligen fler resor hela familjen.

För att återgå till ämnet så har föräldraledigheterna varit den största kostnaden hittills. Samtidigt kan man ju räkna det som en period där man tar ut en framtida jobbfrihet i förskott. I övrigt kostar de inte så mycket, man kan gå till biblioteket, lekparker, skogen osv på små äventyr. Man har något att sysselsätta sig med varje dag. Det är personligt utvecklande att försöka handskas med dem på ett sätt som fungerar. Visst, boendet behöver vara lite större, bilen är lite svårare att avstå.

Sparandet är större nu än innan vi fick barn, men lönerna är förstås högre också. Månadsutgifterna per vuxen har ökat från kanske 12k till 15k. Men å andra sidan bor vi i ett trevligare område nu och i hus istället för lägenhet så det blir svårt att räkna det som bara en kostnad för att finansiera barnen. Klurigt hur man ska räkna på det hela, men någon miljon per barn har jag svårt att tänka mig att det blir för vår del.

Det kan varit så att detta inlägg kom sig av några frågor jag ställde (och snabbt blev det ett blogginlägg). Till P och ni andra som ställer er skeptiska. Jag frågade därför jag undrade hur barn påverkade modellen. Dels kan du inte spara lika mycket varje månad, du kan upplevas som snål förälder för du vänder på varje krona, du kanske måste börja jobba igen efter du får barn för att kalkylen inte håller, hur ser samhället eller ditt barn på dig.

Mina frågor kom helt enkelt av att jag inte tycker modellen är självklar. Kanske får man acceptera pension vid 50 år istället för 40 år. Detta är kanske inget problem men det är ju en stor skillnad.

Hej,

ser att många kommenterat själva lämpligheten i inlägget. Min kommentar gäller själva kalkylen (ur min syn, ingen fakta utan mer hur det sett ut för mig).  Som bakgrund kan jag säga att jag sparar en del och har ett stort intresse av ekonomi. 

Sen vi fick barn (nu mera 2 st) för 4 år sedan har jag inte behövts minska mitt sparande (10k i månaden till ISK). En liten justering på amorteringen har vi gjort (2k mindre amortering per månad för familjen). Nu har barn nr 2 precis börjat förskolan och mitt sparande skall upp 2,5 k i månaden :) 

för oss har mycket av våra kostnader gått ned med barn. Mindre ute luncher, mycket mindre ute middagar, helgresor, och mat konsumetion överlag då vi prioriterar att vara med barnen och äta samma sal som dem i välsigt stor utsträcknings. 

Hoppas ovan kan tillföra ett annat perspektiv. 

Tack för en bra blogg

Hej Miljonären.
Jag tror att kostnaderna för barn skulle varit betydligt lägre för er. Siffrorna bygger nog på att föräldrarna inte är intresserade av att effektivisera ekonomin. Hur mycket pengar spenderar ett barnlöst par enligt Swedbank eller vem som nu hävdar att ett barn kostar 1.5 mkr? Ta era månatliga kostnader och dela med den siffran . Multiplicera sedan med 1.5 miljoner så har du kanske en bättre uppskattning över vad det hade kostat er.

Jag har också barn och upplever likt Mr D att mitt liv blivit billigare. Visst har föräldraledigheten lett till inkomstförlust i kronor, men det är ju pengar jag fått utan att jobba! Miljonären får ju inte ut några hundra tusen för att vara hemma och umgås med någon han älskar, så jag tycker som FIRE-planerare att det det är en försmak av vad som komma skall och inte bör räknas som en förlust. Vad gäller kostnader: Vi äter ute betydligt mer sällan sedan vi fick barn och reskontot är obefintligt. Däremot har klädkontot gått upp allt som barnet växer och även en del under amning och graviditet. Men det är på det stora hela mindre ökade kostnader än de minskade pga att vi är låsta vid hemmet. Jag och min sambo sparar mer nu än vad vi gjorde innan vi fick barn. Därtill så håller jag med AvL i hens resonemang om att det inte behöver vara så dyrt. Vi har en liten bil, bor fortfarande litet och överöser inte barnet med prylar. De måste nog inte vara så dyra som de ofta i praktiken är pga dåliga beslut av föräldrarna. 

Jag är rik nu men är det något som skänker mig glädje i livet så är det mina barn. Och är det något jag ångrar i livet så är det att vi inte försökte få fler (bland annat för att vi inte trodde att vi skulle "ha råd").  Men jag respekterar att det finns olika sätt att se på saker och ting. 

Det finns en del saker som jag vill påstå är onödigt om man är av sorten som blir orolig ekonomiskt gällande barn.

-Bilen.   Om man nöjer sig med ett till två barn så ser jag personligen ingen anledning till att köpa en större bil.  En kombi är vettigt, men måste man vräka på i en stor kombi med dyr skatt och försäkring?   Nej,  vi har idag en mellankombi (att jämföra med en volvo v50) som drar 0,5 milen och skatten ligger på 1100 om året.  Fullt duglig i utrymmet för ett till två barn.  Om man måste ha med hela hushållet vid resor så finns takboxar att tillgå.   Att tillägga så fick min bil full pott i krocktestet.  Då jag måste pendla köpte jag denne ekonomiska bil och sparade jämfört med en volvo s70 19000 kr per år. (skruvar allt själv som är en viktig detalj, om det kommer något)

- Boende.    När jag köpte villan på 95 kvm så fick jag dryga kommentarer om att det var minsann inte stort, det kommer kännas trångt med mera. Men det är inte litet heller då källaren inte räknas in som går att inreda med ett extra sovrum och vi har gym i ett annat rum idag.  Varför lägga 1 miljon mer för 100 kvm mer när vi är mycket nöjda med en totalrenoverad villa för 1,1 miljon.  Vår unge får ju 1 fint eget rum =)   Att tillägga att mina driftkostnader är mycket mindre än de med 100kvm mer. Och alla ändringar och smårenoveringar, trädgårdsarbeten gör jag helt själv.  Lejer inga arbeten överhuvudtaget,  vilket sparar mycket pengar.

-Resor. Självklart får ungen följa med på bilresor och mindre turer inom norden när den är liten.   Men anser att ett barn som inte kommer att minnas resan, och behöva flyga flera timmar inte känns nödvändigt.  Som en annan skrev, familjebandet är bara bra att stärka med barnvakt.  Barnet kommer inte att lida för det.

Vi har en påväg och är inte ett dugg oroliga för ekonomin.  Det är vad man gör det till.   Våra utgifter kommer inte att öka nämnvärt. Främst har vi lagt lite pengar på kläder säng och skötbord.  De andra stora utgifterna slipper vi pga vissa omständigheter =)

Någon som har en verklig kalkyl på vad barnet kostar första året, åren tills de börjar äta fast föda?  

Litar nämligen inte på de där kalkylerna som swedbank har, de tror att gemene man gör av med en förmögenhet varje månad.

Inga barn här heller och kommer inte skaffa. Kul inlägg, gillade det. Känns livsfarligt att prata om socialt för man brukar få mycket motargument. Tror nog barn är väldigt berikande, livets mening på något vis, men det passar inte alla och blir mer pengar över.
Tänker också att barnet måste ha någonstans att bo så småningom.
Så det kanske man också ska ta med i kalkylen.
Många försörjer även barnen, eller hjälper till med lån långt över de blivit 35 år.
Sen, å andra sidan, om barnen bor hemma långt över 20 års åldern, har en ok inkomst (fast för låg för att få lån + ingen handpenning), skulle de kunna betala en rätt bra hyra.
Erfarenhetsmässigt vill nog de flesta man pratar med lämna efter sig något. 

"P (ej registrerad)

Mycket intressant inlägg, som flera påpekat ett ämne som är lite tabu att diskutera nästan.

Personligen tycker jag att mycket som kommer till barn inte går att mäta i hårda siffror och pengar. Sen är det ju otroligt viktigt som förälder att ha en bra budget osv, men till syvende och sist så tror jag att det hänger på vad man värderar i livet.

Jag hade aldrig planerat att skaffa barn, jag ville leva mitt liv helt själv och göra det jag ville utan snoriga skrikiga barn. Nu har jag barn och skulle inte byta ut det för allt i världen. Inget skänker mig mer glädje än att kunna lägga pengar på mina barn, vilket ju också är en aspekt av det hela. Pengar och dess värde är inte enbart siffror, livsvärde och lycka går inte att mäta i pengar.

Hur som helst mycket bra artikel och intressant ämne som öppnar upp för en diskussion.

Intressant inlägg trots tabuakigt ämne. Alla sociala aspekter är nog riktigt farligt att ens diskutera när man pratar om ekonomi. Vad kostade det för din mamma och pappa att föda dig och få din uppväxt att bli så lycklig och bra som möjligt? Skulle du födas och kunna skriva detta inlägg om din mamma valde att göra abort pga. ekonomiska skäl?  Hur mycket pengar kunde jag sparat om jag helt undvikt att ha vänner, familj och annat? 

När du säger att du och din fru har bestämt er att inte skaffa barn och detta är inte utifrån ett ekonomisk beslut, tror jag inte det stämmer till 100 % med tanke på att ni ändå "räknat" på hur mycket det kan kosta att ha barn. Jag respekterar alla folks val, och tyckte inte man ska skämmas att säga att man inte velat skaffa barn pga. ekonomiska skäl. Våga stå på er, ni är trots anonyma och inget är fel.

Det mesta jag läst ser jag bara negativa saker med barn. Vad finns det för positiva saker med barn?

Jag menar inget illa, men jag tycker att man kan tänka på båda sidor av spelplanen. Vad är bra och vad är dåligt?

Vänliga hälsningar

Assetsa

Mycket intressant inlägg Miljonären. Gillar när du tar upp ämnen vilka kan uppfattas som smått konstroversiella inom sparande och kostnader.  

I lunchrummet har jag hört argumentet att det inte är speciellt dyrt att äta lunch ute eller köpa med sig mat från salladsbaren för minst 80 kr per lunch. De som säger detta menar att det beror på hur man värderar sin tid. De som köper lunch ute säger sig värdera tiden det tar att laga middagen till ca 200 kr/h. Enligt dem gör att de får samma kostnad för den som tar med sig matlåda på jobbet. Bullshit tänker jag, varje sparad krona räknas. 

Spännade inlägg - och kommentarer! - om ett lite tabubelagt ämne! 

Vi har 2 barn och jag tycker inte de i och för sig kostar så mycket. Jag kan förvånas över hur hela samhället stödjer att ha barn: föräldrapeng, löneutfyllnad vid föräldraledighet (föräldraledigheten är t o m semestergrundande!!), dagis till nära nog cymbolisk kostnad. Min förra arbetsgivare fyllde till och med upp till 100% då jag vabade. Rätt att gå ned i tid. Detta måste vara värdsklass, sett ur familjens synvinkel.

Jag kan tycka det är en mkt rolig grej med "snålmånader" samtidigt som detta känns svårt då man har barn. Detta gör också att jag själv känner behov av at bygga in än mer buffertar och kuddar än annars.

Miljonären, du har skrivt om tid och upplägg av dagen och med glimten i ögat jämfört dig (eller typ ditt alter ego) med en person med barn som dessutom inte snålar/sparar. 

Här kännar jag själv den stora skillanden. Tiden. Snarare än den ekonomiska. 

5 miljoner?? Miljonären kanske borde börja extraknäcka som forskare ? Men regeringen bör hemligstämpla alla hans revolutionerande resultat då redan låga födelsetal torde sjunka ytterligare efter dylika rapporter.

Snålmiljonären, blir ju något sådant om du investerat pengarna istället ..

Inte orkat räkna på det, men kolla på någon ränta på ränta modul. Finns en del man kan fylla i på nätet.

Jag tror det blir dyrare jag. För barnet eller kanske barnen ska ha någonstans att bo med. Beror kanske på_var_ man bor, men även om man bor i Värmland där jag antar det finns hyresrätter (?), vill kanske barnet studera t ex läkare, och då känner man sig kanske tvungen sponsra en bostadsrätt i en storstad.

Nu vet jag bara hur andra gjort runt mig som har barn. Det är inte sådär superlyxigt ekonomiskt för dem själva alltid. De som har rejält med pengar hjälper barnen ekonomiskt tills de är i min ålder (hualigen). Samt de som inga pengar har får belåna huset för att vissa barnen ska ha råd o bo. Blir mycket om man har tre barn, samt kanske omöjligt t o m. Sen vet jag vissa som bor hemma tills de är över 30 år! Inget fel med det, blir väl billigt med kollektiv, men verkar svårt ibland att säga tack o hej när barnet är 18-20, för att sen flytta vill solkusten och spela golf på pensionens glada dagar..

Själv har jag inte fått ett öre nästan hemifrån, så hör inte till den där bli försörjd tills jag är 35 år ligan. Kan bli lite förvånad ibland hur bortskämda vissa "ungar" är..

Bra inlägg om ett ämne som inte tas upp ofta. Jag har kommit upp i åren och har 4 barn. Håller med alla som skriver att den beräknade kostnaden 1,5 milj/barn är på tok för hög.

Vi hade inget vanligt jobb när barnen var små och mycket låg inkomst. Mycket hänger på att planera och inte vara intresserad av att köpa onödiga saker. Barnen har fått ärva både kläder, skidor, skridskor mm av varandra, så det har inte kostat mycket utslaget på antal år och barn. När barnen började högstadiet fick de själva ansvara för sin personliga budget för kläder mm. Barnbidraget sparades inte till barnen utan användes till familjens uppehälle. Om man bor kvar hemma efter gymnasiet och har jobb betalade barnet för sig hemma. Tiden på universitetet betalade de helt och hållet själva med studentboende och studielån. Jag tycker inte man behöver en stor vräkig bil eller lyxigt hus för att klara sig. Om man är händig och kan laga saker själv sparar man också mycket.

Vårt eget sparande började när barnen flyttat hemifrån och vi hade vanliga jobb. Det gör ingenting eftersom vi var hemma med barnen mycket när de var små och hade en "frihetstid" då. Man hinner spara väldigt mycket pengar även om man börjar först efter 50 års ålder.

Jag är så otroligt glad över mina barn, inte minst nu när de är vuxna och har egna barn. Det är en fantastisk lycka att se dem växa upp och att ha fått fostra dem till bra, självständiga människor. De har också fått stor förståelse för ekonomi, kanske genom att de själva fick ta ansvar tidigt. Jag känner också att det är en stor trygghet att ha barn när man blir gammal och skröplig och behöver hjälp att få rätt vård mm. Jag skulle inte vilja åldras utan barn när jag kanske inte själv kan föra min talan på bästa sätt.

Appropå barn och tabu så känns det som att det finns saker som också är tabu. Det pratas nästan enbart om hur fantastiskt det är att ha barn.

Innan jag fick barn var jag extremt positiv och aldrig på dåligt humör. Nuförtiden är på dåligt humör flera gånger dagligen och när barnet var mindre och jag inte fick sova 8+ timmar oavbrutet per natt var det ännu värre. Skrik, gråt eller gnäll från mitt eget barn under så lite som 10 sekunder får mig på riktigt dåligt humör i minst 10 minuter. Samtidigt ger jag inte med mig av gnäll, så det kan dra ut på tiden vilket gör mig på dåligt humör i minst en timma senare.

Även om jag tycker att jag är en bra förälder, så tycker jag att väldigt dålig på att vara förälder då det kräver en sådan enorm mängd energi från mig och verkligen totalt har förändrat min personlighet. Att gå till jobbet varje dag är något jag gillar, både för att jag gillar mitt jobb, men också för att det ger mig välbehövlig vila från att vara förälder.

Men som andra säger finns det fördelar med att ha barn och skulle jag göra valet om jag skulle skaffa barn idag med allt jag vet hade beslutet blivit det samma. Det finns både mycket positivt och mycket negativt men det positiva väger över för min del även om det pratas väldigt lite om det negativa. Eller är det bara jag som upplever så mycket negativt?

Gus, tack för din öppenhet! Tycker det är viktigt att prata om alla aspekter. Självklart finns det både fördelar och nackdelar att ha barn. Vore konstigt annars. Precis som det finns fördelar, nackdelar med att ha vänner, relationer, soommarhus på landet, resa utomlands, husdjur, vad som.

Vet ämnet är uberkänsligt och Gud nåde om man råkar säga fel när det gäller barn. Som kvinna kan man också bli utsatt för enorm påtryckning från omgivningen. Både om man skaffar barn eller inte skaffar barn. 

Normen är heterofamiljen. Barn. Leva som alla andra. Om man går emot det får man kritik oftast på ena eller andra sättet. 

Tycker det är starkt av dig att vara öppen, du är säkert en bättre förälder pga det än de som inte är, vilket du kommer kunna förmedla till dina fina barn. 

Nu vill inte jag heller skaffa barn...

Är det bara jag som tycker att det låter lite? Kostnad för barn i Stockholms exklusiva närförorter innefattar en helt annan garderob än Swedbank räknat med, exklusiva fritidsaktiviteter - tänk slalom, ridning etc, barnflicka om båda föräldrarna jobbar, dyra semesterrresor, kanske privatskola... 

Nope Anna, ska ungarna hänga med det gänget är nog 1,5 miljoner i underkant. Glöm inte den lilla 1:an inom tullarna, Vasastan, Djurgården, Norrmalm eller Östermalm (troligen Östermalm).
Fast i dessa barns fall är nog en 1:a för liten, snarare en liten tvåa med eldstad nära strandvägen för 5 mille mer rimligt. Sen shoppingkonto och veckopeng av mamma och pappa. Man måste hålla stilen!

"Med samma mängd fritid och personliga levnadsomkostnader". Vilken jävla fritid! Med barn är man i tjänst dygnet runt.

Tror i alla fall det blir billigast att leva en eller två, bunkra, leva billigt än att skaffa sig familj om man nu ska nå målet pensionera sig tidigt, leva på utdelning. Är väl det hela bloggen går ut på, eftersom det är en ekonomiblogg. Lättare att äta nudlar själv eller med sin partner..
Bästa och billigaste borde vara kollektiv. Alt  hyra ut 1-2 rum. Sen gemensam bil (om man inte kan cykla och dra kassarna på en vagn) för storhandling någon i veckan.
Samt stor kyl/frys.
Flexibiliteten att inte ha  barn gör att man kan jobba dag/natt, ha flera jobb, man behöver inte så mycket nöjen runt..
Semester är ju upp till en själv.
Japanerna jobbar mer än vi..

Något få tänker på är att barn utgör en oförutsägbar belastning på förhållandet. Jag vet. För mitt förhållande gick sönder när vi fick barn. Och jag begriper inte ens varför, tjejen blev som förändrad efteråt, från noggrann till slarvig, från sparsam till slösaktig. Nåja, det spelar ingen roll längre.

Saken är nu den att vår separation påverkar hela min framtida ekonomi. Från ett gemensamt ekonomiskt boende, måste vi nu skaffa varsitt. Dessutom ett boende stort nog för ett barn, som framöver vill ha eget rum. Så nu töms min spargris till fullo, vilket jag inte räknat med innan.

Så det blir några svettiga år i hamsterhjulet innan jag återigen är tillbaka där jag befann mig, fram tills helt nyligen. Nåja, den första miljonen är ju roligast att spara och investera ihop eller hur?! Och barnet har faktiskt varit värt denna, ekonomiska, uppoffring för mig, för hjärnans pespektiv har skiftat på det mest otroliga sätt, och potentialen i livsupplevelser framöver är fantastisk. Men någon moppe det får hon inte!

Tack för en bra blogg, och fortsätt ta ut svängarna i dina inlägg!

Intressanta kommentarer från de flesta, men också mycket fördomar från en del!

Ja, barn kostar! Men det gör till exempel högskoleutbildning också (i form av minskad livsinkomst), ändå väljer folk både barn och att utbilda sig. De flesta som kommenterat verkar bara tänka de första åren (blöjor och vaknätter) men ju äldre de blir desto... mer annorlunda blir kostnaderna. Nej, ett barn behöver inte ha dyra fritidsaktiviteter, men tänker du säga till ditt barn att den inte får följa med på Gothia cup med sitt fotbollslag? Bara för att spara pengar? Visst det är ren pest att stå i idrottsklubbens cafeteria en tidig söndagmorgon, men tar man första passet så har man resten av dagen ledig. Som du kanske ändå sov bort när du var barnlös.

OK, vi är överens om kostnaderna - förutom pengarna är det sömnbrist, grinig och irriterad jämt, får inte bestämma sin fritid själv längre... you name it. Finns det någon "inkomst" då? Ja för egen del har jag fått en större umgängeskrets med människor som inte har samma intressen som jag har, vi bara råkar ha barnen på samma dagis. Ganska kul att lära känna dem faktiskt, det blir mycket stimulerande diskussioner emellanåt. Jag har provat på nya fritidsaktiviteter. jag har fått betalda ledarskapsutbildningar då jag aktiverat mig i barnens föreningar. Jag har åkt på utflykter till ställen jag aldrig skulle kommit på själv. Jag har fått en uppfräschning av mina kunskaper både i historia, geografi (mycket nya länder sen jag gick i skolan) och trafikregler (rondellkörning till exempel har ändrats sen jag tog körkort).

Ju äldre de blir desto både lättare och svårare blir det. Man kan få en roligare resa nånstans tillsammans med ett barn när den är 12 år än när den är 2 (även om resan kostar mer av olika skäl). Men man måste inte åka varje lov, eller ens varje år. Man måste förklara livet och döden när älsklingshunden eller farfar dör. För varje år som går blir det svårare att hjälpa dem med läxorna....särskilt om de väljer att läsa ett språk som ingen av oss föräldrar behärskar. Rätt vad det är har de exakta krav på vilka kläder som duger och det är inte sånt som föräldrarna köper. Detta oberoende om de bor i de mest välbärgade områdena eller i fattigkvarteren (de går ändå allihopa till det stora shoppingcentret och skaffar likadana kläder från samma affär).

Och då har vi ännu inte nämnt det senaste valfläsket, de där extra lediga dagarna till barnfamiljer, med en enda stavelse. Ingen jag känner, vare sig de är barnfria eller har massor av barn, vill ha denna extra ledighet. Den slår fel, det är bara dumt, de pengarna kan användas bättre. Dessutom är barnen lediga 14 veckor per år + några extra dagar, så det räcker ändå inte långt. Och det ökar diskrimineringen i arbetslivet (jaha, har du barn? Dig har vi nog inte råd att anställa).

Ja man blir jättetrött på dem emellanåt! Ja det är jättekul! Ja de krånglar till livet. Ja det kostar i tid, pengar och energi. Men hur mycket kan man absolut inte veta, det är alldeles för mycket variabler att hålla reda på.

Jag är så glad att jag sluppit skaffa barn, är fortfarande rätt ung och undviker att starta förhållanden med killar som vill ha dem. Att ha mycket pengar över till roligare och mer berikande saker är underbart.

Jag har 4 barn, är 30+ och har ändå fixat miljonär innan 30. Pensionär får vi dock skjuta på till 45 år. Utan mina släktingars pengar alltså.

Jag väljer 45 för att jag tycker det känns säkrare med 10 M istället för 5 M. Barnen är halvvägs vuxna nu och kommer dra in 20k i mån styck om de går yrkesprogram och inte såsar på nån högskola år ut och år in... Räkna på den avkastningen!

:)