Behov av buffert

Jag har fått två kommentarer på de senaste blogginläggen som jag delvis har besvarat i kommentarsfältet men som jag tänkte kunde få lite mer utrymme i form av två egna blogginlägg. Den ena frågan rör behovet av buffert som jag tänkte börja med i dagens inlägg. Den andra frågan rör om det är rimligt att ta högre risk i början av sitt sparande då de faktiska beloppen är mindre, den frågan tänkte jag återkomma till imorgon.

Så först till frågan kring buffert. Jag har berört den tidigare några gånger då jag själv tänkt mycket på det under de senaste åren. Frågeställaren ifrågasätter det råd man alltid får kring buffert som är att först spara ihop till en buffert och sen när den är på plats börja bygga en långsiktig portfölj i form av aktier eller aktiefonder. Det håller jag med om är ett standardråd som man mer eller mindre alltid läser. Frågeställaren undrar om det inte är bättre att börja bygga portfölj direkt, om pengarna mot förmodan skulle behövas kan man väl sälja lite fonder.

Om vi börjar med rådet man brukar läsa så varierar rekommenderad storlek på bufferten främst beroende på boendesituation.  Dvs om man bor hemma hos föräldrarna (minimalt behov av buffert), i hyresrätt (lågt behov av buffert), bostadsrätt (medelstort behov av buffert) eller hus (störst behov av buffert). Andra saker som kan påverka behovet är barn, bil, anställningsform etc. Ibland pratar man om buffertens storlek som antal månadslöner men oftare som antalet månaders förbrukning av pengar. 

Något som däremot sällan berörs är sparkvotens påverkan på behovet av buffert. I mitt fall så hade jag under många år fått för mig att 50 000 kr i buffert var bra att ha. Trots att jag inte riktigt vet vad som skulle kunna kosta 50 000 kr helt plötsligt, men visst säg att kylen, frysen, spisen och förhållandet pajade samma månad så kanske. När jag sparade som mest och varje månad sparade över 20 000 kr var dock aldrig nya pengar för oväntade utgifter speciellt långt borta. Det hade troligtvis varit bättre att låna ihop 50 000 kr, även om räntan skulle bli hög (vilket den inte behöver bli med tex ett portföljlån) som betalas tillbaka de två kommande månaderna än att sitta med pengar på ett sparkonto år ut och år in i väntan på något som troligtvis aldrig kommer hända. Om bufferten ska finnas där hela livet så är det så lång period att även en mindre summa blir ett stort värde. Ett helt vuxenliv (50 år) med 50 000 kr blir ändå över 1 miljon med rimlig börsavkastning.

Personligen är jag inte så säker på att taktiken att sälja fonder eller aktier om bufferten skulle behövas är det bästa. Här tror jag faktiskt det är bra att ha en mental spärr mot att ta ut pengar ur portföljen (innan man nått sitt mål och då ta ut i kontrollerad och planerad takt). Så väljer man att ha låg eller ingen buffert så bör man ha andra lösningar redo för kortsiktiga behov av pengar än att sälja av. Tycker jag.

Sen är det så klart ett väldigt litet problem i sammanhanget att jag suttit med 50 000 kr i buffert under några år. Jag har i så fall betalat av CSN för fort och haft för låg belåning på mina bostäder med samma logik om missad avkastning. Jag kommer dessutom ligga med betydligt större buffert än 50 000 nu i framtiden då inflödet av nya pengar är så mycket mindre och jag vill ha ett års framförhållning på eventuellt minskade utdelningar. Även det kostar i missad avkastning, men ger tillbaka i form av god nattsömn.