Fredagsintervju - Med Anders "Onkel Tom" Gustafsson

Att intervjua en person som har en egen blogg inom ett liknande område som min egen kanske kan verka meningslöst. Då den personen har alla möjligheter att berätta det den anser intressant där, och ni som är intresserade av personen i fråga kan läsa på dennes blogg istället för här på min. Men ibland uppstår frågor för mig när jag läser andra bloggar som jag vill fördjupa mig i. En sån sak var att jag för några veckor sen fattade det som att som bloggaren Onkel Tom ska lämna det fria livet och börja igen. Riktigt sjuk grej om du frågar mig! Jag har å andra sidan aldrig riktigt fattat den här grejen med att ta sabbatsår istället för att jobba på tills man är fri på riktigt.

Tanken med fredagsintervjuerna är att så många olika synvinklar som möjligt ska få komma till tals och vad passar då bättre än någon som provat ett par år utanför arbetslivet och nu ska börja jobba igen. Nu kör vi.

Berätta lite kort om dig själv för de som kanske inte inte hittat till din blogg

Jag är en man som börjar bli lite, väldigt lite, medelålders. Överbetald och underpresterande, när jag faktiskt arbetar vill säga. Överviktig och underdånig. Och så är jag något helt otroligt tråkig.

Jag vill få ut mycket av livet och utmanar mig gärna. Jag längtar egentligen inte efter lugn och stillhet utan sätter en ära i att våra långt fram i stridens hetta och ser mig själv mer som krigare än officer. Men jag älskar strategi, abstraktion och idéer. Det gör att jag är en orgie i motsägelser och som person passar jag inte in någonstans, eller så gör jag det överallt. 

Jag bor just nu väldigt enkelt på en liten gård i Småland med min sambo, fyra barn, ett 20-tal höns, tre gäss, tio vaktlar, fem kaniner och en katt. Alla är vi oförsäkrade!

Min senaste, inte sista, arbetsdag gjorde jag dagen innan midsommarafton 2017. 

När började ni spara pengar och hur såg er liv ut vad gäller allmän livsstil och månatliga kostnader innan ni började spara? 

Vi hade levt ett väldigt aktivt liv innan vi började mattas kring 2012-2013. Verkligheten med hus, husvagn, fyra barn, jobb, fritidssysselsättningar, resande med mera kom ifatt oss och vi insåg att vi behövde förenkla vårt liv. Då räckte inte pengarna till knappt. Utöver våra aktiviteter så köpte vi massor av tjänster för att hinna med och för att kunna underhålla det vi ägde. Och så krävde det fantastiska livet att vi unnade oss massor.

Jag och min sambo sa mer eller mindre unisont att "vi är klara med det här". Men då, i beslutet, tänkte vi oss främst en förenkling av livet. Inte självklart att vi skulle spara som vi kom att göra eller sluta jobba. 

Sedan blev sparandet ett ganska naturligt nästa steg. Alltsammans skyndades på av att jag kände att jag dog den klassiska kontorsdöden någonstans där 2014. 

Och hur mycket började ni spara varje månad när ni ställde om livet?

Ungefär 50% av lönen efter skatt jobbade vi oss ned till efter något halvår. Det är helt livsförändrande att leva ett halvår, eller år, och spara halva lönen. Det bygger på något helt otroligt med pengar och för varje månad man jobbar kan man vara ledig en. Det ändrar perspektiven. 

Kan du sätta fingret lite ytterligare på vad det var som fick er att ta steget och ställa om livet så kapitalt?

Jag har intresserat mig massor för den här frågan i mitt egna skrivande och tankarna kring ekonomisk frihet. När man gör en så stor förändring som vi gjort så sker det sällan utan att det finns ett antal viktiga komponenter på plats. Det handlar om att kunna ta makten över sitt liv och börja styra det. På finare språk pratar man om egenmakt, på engelska empowerment. Egenmakt är inte självklart att uppleva eller att ha. Det är dels personliga egenskaper som avgör förmågan att förändra och styra livet men det finns också en rad externa faktorer som påverkar oss i en viss situation eller fas i livet. 

Egenmakten kan förstärkas om man har något som driver och skapar behov av förändring. Vanligt är att man råkar ut för en traumatisk händelse, så som en uppsägning eller sjukdom, eller upplever någon form av stark upplevelse som formar en tydlig vision eller frälsning. En viss "sense of urgency" hjälper också till rejält. 

I det avseendet hade vi nästan en perfekt storm när vi gjorde våra förändringar. Vi hade ledsnat på livet vi levde. Vi hade gjort en första förändring genom en flytt in till stan och enklare boende. Vi hade blivit uppfyllda av det "enkla livet" (vår vision) och genom det fått vår frälsning. Så ledsnade jag på att jobba vilket, för mig där och då, var en stor grej. Jag var mitt jobb och det blev mitt "trauma".  

Det är många som drömmer om att leva i ekonomisk frihet men inte så jättemånga i "bloggosfären" som ännu tagit steget. Ni gjorde lite av ett mellanting med ett par sabbatsår redan efter några års sparande där ni fick chansen att prova på ett liv utan lönearbete. Hur ser du på det fria livet utan jobb såhär med 2 års erfarenhet? Tycker du det är värt att leva billigt och spara för att kunna få leva friare och slippa jobba men samtidigt behöva leva rätt billigt resten av livet för att få ihop det?

Njej. Jag tycker frågan är felformulerad eller ... Jag vet inte vad. Det finns många som vill bli ekonomiskt fri i bemärkelsen rika. Men rika är ju inte självklart lyckliga. Sedan är det många som vill bli rika för att de vill slippa ekorrhjul, dåliga arbetsplatser, storstäder, pendling och dagislämningar. Istället vill de ha mer tid med familjen, njuta av livet, och ha det allmänt underbart. Men frågan är om det är en flykt från eller resa till? Och kräver det bättre livet verkligen att man först jobbar sig rik? 

Ekonomi är en viktig fråga, förstå mig rätt, men jag är inte säker på att alla frågor och tankar kring frihet, jobb, personlig utveckling, utmaningar, sociala kontakter, sammanhang och ambition går att fånga i ekonomiska termer. Jag tror det är för snävt. Ser vi bara till ekonomin så hade vi inte behövt jobba, åtminstone inte i någon större omfattning, mer. 

För mig finns det några centrala frågeställningar kring det jag upplevt här i friheten. 1) Det jag kom hit för att göra har jag i viss utsträckning gjort. Tankarna kring framtiden här är inte lika självklara eller tydliga. Jag har också hämtat rejält med kraft och energi. 2) När jag studerat har jag lärt mig nytt. Både inom nya områden - psykologi - och mina klassiska ingenjörsområden - programmering, kravhantering mm - och jag har trivts med det jag gjort. Den resa jag varit på, och till viss del fortfarande är, där jag söker ett liv som är mer belönande och som fungerar bättre, bottnar inte i att jag som person varit på fel plats yrkesmässigt. Det är en insikt jag haft hela tiden och den har förstärkts. Jag vet också hur jag kan utvecklas vidare i mitt yrkesliv numera. 

Men absolut viktigast är faktorn för mig, som gör att en återgång till det fria livet ligger långt bort, är att jag trots att jag är ledig arbetar. Och det är då jag trivs bäst. Jag skriver, jobbar med webb-sidor, programmerar, filmar, pluggar, skriver rapporter, håller på med projekt hemma osv. Men jag gör det oavlönat och utan att riktigt hitta ett sammanhang där arbetet landar. Det är inte jag och så kommer inte jag fortsätta mitt liv.

Det jag säger här är inte FIRE-politiskt korrekt. Det är inte heller i linje med det jag själv predikat för ett par år sedan. Tanken är att vi som ekonomiskt fria ska kunna göra det vi vill. Med rätt mindset så definierar vi också våra mål så att de blir "lagom" utmanande och intressanta. Starta en blogg. Skriv en bok. Renovera hemma. Det spelar väl ingen roll om någon läser det du gör. Eller om renoveringen tar tid. Njut av resan!

Men vad händer om man vill att människor ska läsa det man gör? Eller om man vill göra lite mer omfattande research? Få stöd i formandet av boken och jobba igenom språket?  Om man läst psykologi och vill använda det man lärt sig. Vad gör man då? 

Friheten i sig levererar. Jag rekommenderar alla som kan att köpa sig tid för sina pengar. Att jobba för att bli friare, ekonomiskt och i tanken är det bästa jag gjort i mitt vuxna liv. Men att hitta ett sammanhang utanför arbetslivet, givet den jag är och de förutsättningar jag har, kan vara minst lika utmanande som det är att forma ett bra liv inom ramen för det "vanliga". 

Hela FIRE-rörelsen är full av märkliga sanningar som kan ifrågasättas när det kommer till frågeställningar kring lönearbete, fritidssysselsättning, intjäning, entreprenörskap och jag har inte hittat något här som tilltalar mig tillräckligt för att fortsätta leva livet utanför lönearbetet.  

Jag har ju sagt och skrivit en del saker under åren som provocerat. Mitt beslut att inte köpa ekoägg kostade mig nog nästan halva följarskaran vid ett tillfälle. Att jag la podden bakom betalvägg kostade mig några av mina främsta följare. För att inte tala om det jag skrivit om försäkringar! Men synpunkterna på möjligheterna i det fria livet är trots det högt på listan över det som provocerat mest. Det kostar på att ifrågasätta en livsstil som marknadsförs hårt så vi kan nog räkna med en del synpunkter på avsnittet ovan. 

Så hur ser planen ut framåt?

Fokus just nu är på att komma igång med det "normala Svenssonlivet" igen. Vi har jobb och någon form av idé om var vi ska bo. Längre än så har vi inte kommit kring det praktiska. 

Jag kommer jobba som alla andra och vi kommer nog öka vår levnadsstandard/konsumtion något. Inledningsvis vill vi nog bygga om lite här på gården, köpa nya möbler, kläder och resa lite mer. Sedan kommer jag intressera mig mer för entreprenörskap och förmögenhetsbyggande.   

Jag kan knappt tänka mig något värre för egen del än att gå tillbaka till Svenssonlivet när man väl fått smaka på det fria livet.Med facit i hand. Hade det varit ett bättre alternativ att göra ett par år till i yrkeslivet med stort sparande och låta pengarna ni tidigare sparat ihop få jobba ostört några år till för att kunna ta ut fler år i frihet lite senare än vad ni gjorde?

Nej, med facit i hand hade det varit en usel idé. Dels för att det fungerat väldigt dåligt med barnens skolgång. Dels för att jag inte är säker på att det löst några problem. Vi satt med foten i kläm i våra liv som de såg ut där och då. Dels för att våra tankar om framtiden inte självklart handlar om ett liv utan jobb. Idag känns det som ett väldigt snävt perspektiv som jag är glad för att jag inte la mer tid på att "vänta in" någon magisk frihet. Vi är ju trots allt mångmiljonärer och kan leva bra på cirka 20 - 25 kkr per månad här nere. Hade jag haft mer pengar hade jag investerat mer i gården. Men det hade inte varit något annat än konsumtion och egentligen inte ändrat något fundamentalt. Vi saknar inget avgörande här.

Med det sagt så skulle vi kunna gjort en massa saker annorlunda. Dels skulle vi kunnat fattat andra beslut kring vår livssituation än vi gjorde. Som att vi istället för att jobba på och spara bytt jobb, karriärer, omskolat oss, ... Dels skulle vi kunna gjort saker annorlunda när vi väl blev fria. Jag hade rätt mycket jag ville göra här, som jag gjort, men jag kunde satsat hårdare på entreprenörsskapet, för att nämna något exempel. Nu var vi också väldigt otydliga på om vi skulle jobba med tvåårshorisont eller med "resten av livet" som perspektiv. Vi kunde varit tydligare där vilket varit bra för oss i vissa beslutssituationer.

Att spara mycket och leva billigt med flera barn i familjen är något som ibland diskuteras. Hur ser du på att barnen ofrivilligt dras in i detta och kanske får lägre månadspeng eller äldre telefon än kompisarna bara för att föräldrarna inte vill behöva jobba?

Barnen är det stora vinnarna i den omställning vi gjort. I synnerhet de äldsta vet det. Det är på så många plan. Fikan när de kommer hem från skolan. Då vi sitter och pratar. Kvällen som är ganska lugn, jag och min sambo har ju inte massa måsten då, som gör att vi kan titta på Robinson och prata om gruppdynamik och ledarskap tillsammans. Känslan av att vara i en familj med djur, planer och idéer. 

Men barnen förstår också att vi ändrat inställning vad gäller risk, förändring och framtid. De förstår att livet inte handlar om mobilen. Det är något vi försökt säga till dem, men ord biter dåligt. När vi gör så blir effekten en helt annan. Vi vuxna och de två äldsta barnen mäter inte längre livet utifrån mobiltelefonsmodell. Eller kläder. Eller bil ... De yngsta grabbarna förstår inte ens frågeställningen.

Nu pratar vi mer om vilka utmaningar vi står inför. Vad som är och vad som ska bli spännande och kul. 

Vi har lärt oss massor under vår resa så här långt. Jag rekommenderar ingen att vänta med den kunskapsinhämtningen utan ta chansen ni också!

----
Jag vill passa på att rekommendera er att ladda hem Anders e-bok som här helt gratis här.
Samt kolla in hans filmer på Youtube som ni hittar här