Långsiktighet
Jag fick ett önskemål om att skriva ett inlägg om långsiktighet/passivitet i sitt aktiesparande. Ett ämne som jag själv verkligen brinner för, inte minst för att jag märker hur mycket lugnare jag känner mig och bättre jag mår av att ha en långsiktig inställning till mina innehav.
Om vi börjar med den psykologiska aspekten så är den helt baserat på mina egna erfarenheter. När börsen tidigare i år gick ner så vår portfölj minskade med nästan 3 miljoner kronor i värde på en månad påverkade det mig väldigt lite rent känslomässigt. Faktiskt till och med mindre än när jag tidigare i livet köpt en aktie för 20 000 kr där jag hoppats kunna sälja för 25 000 kr om några månader, men aktien istället gick ner 10% på kort tid. Då kändes det verkligen som jag förlorat 2 000 kr medan de 3 miljonerna aldrig kändes som förlorade pengar. Men här är man så klart olika och ska man vara mycket mer aktiv i sin handel får man ju lära sig att ta både vinster och förluster utan att påverkas känslomässigt.
Vi går istället över till den ekonomiska fördel som jag ser med långsiktighet. Jag kommer ihåg när bloggaren Lundaluppen skrev ett genialt inlägg i frågan för 7 år sen (som för övrigt tog mig ungefär 3 timmar att hitta då jag envisades med att stava Casino med C i mina sökningar). Detta inlägg öppnade ögonen på mig och jag tror det var ungefär här som min nya strategi började växa fram. En strategi som innebär att jag sen 2015 i stort sett inte har sålt en enda aktie. Läs inlägget här innan du går vidare.
Vi svenska privatparare betalar flera hundra miljoner i courtage varje kvartal. Pengar som alltså ska dras bort från vår totala avkastning räknat som grupp. Visst några kommer lyckas med sin kortsiktiga handel så courtaget betalar sig många gånger om, men det bygger på att någon annan misslyckas med sin kortsiktiga handel. Vi vet också att den genomsnittliga privatspararen de flesta år får en avkastning sämre än index. Det finns till och med en studie från Fidelity som visar att de av deras kunder med bäst avkastning var de som tappat bort sitt lösenord, glömt att de hade ett konto eller dött.
Är det då lönlöst att försöka vara aktiv, hänga med i marknaden och försöka slå index? Nej det tror jag absolut inte. Men jag tycker även det hänger ihop med ambitionsnivån. Kan man nöja sig med en avkastning i nivå med index vilket gör att man kommer klara sig på den bättre halvan av alla investerare behöver man inte göra någonting (mer än att köpa en indexfond och sen glömma bort inloggningen). Tycker man index förväntade avkastning om 6-10% om året är för lite och vill sikta högre måste man nog inse att man på något sätt måste aktivera sig, men då finns också risken att aktiviteten gör att man lyckas sämre än vad man hade gjort som helt passiv.
Jag avslutar med ett citat från Warren Buffetts framträdande i lördags kväll "I´m not saying this is the right time to buy stocks. But I hope that really everybody will buy stocks with the idea they´re bying partnerships in business and the won´t look at them as chips to move around".
Skulle vara kul att höra hur ni läsare tänker kring långsiktighet, passivitet och att köpa och sälja aktier som en hobby.