Jag pluggade aldrig vidare gick aldrig färdigt gymnasiet heller jag började att jobba istället.
Så här i efterhand så inser jag att de var ett fucked-up move skulle jag idag vilja utbilda mig till något annat så är jag körd, visst jag skulle kunna läsa om allt men nä.
Förutom det så tog det ett bra tag innan jag fick kommit upp i en bra lön, vilket har sina skäll förvisso skall du ha hög lön så är en vidare utbildning ett måste.
Orkar du inte läsa vidare då kan man strunta i det men gör klart gymnasiet åtminstone för de har du stor väldigt stor nytta av senare i livet förmodligen.

Själv har jag inte kommit så värst långt på min resa men de gör väl kanske inte så värst mycket heller egentligen jag trivs ju med mitt jobb och vet ändå inte riktigt vad jag skulle göra om jag pensionerade mig, de ligger förvisso kanske 10 år bort kanske lite mer än så.

Trevlig sommar.

Nu är jag bara i början av min ekonomiska resa, men jag väljer att kommentera ändå!

Jag har studerat i 5,5 år totalt på universitet med studieskuld på 280,000 kr som mest.
Hade jag knegat den tiden hade jag kunnat arbeta halvtid nu och låta avkastningen sköta resten. Jag har tänkt på det flera gånger att det hade varit gött att ha börjat arbeta efter studenten, dock var studietiden på universitetet den bästa tiden i mitt liv, så hade jag fått leva om allt igen hade jag gjort precis samma sak. Som student är du i princip fri. Du kan själv bestämma över din tid för det mesta, bara du sköter dina uppgifter så att du får in CSN. Att hoppa över en föreläsning och ta sovmorgon istället, eller att gå och träna mitt på dagen på gymmet för att du känner dig stark just då är inget problem. Du träffar vänner oftare och mer spontant istället för att behöva planera in helgerna flera veckor i förväg. Du har dina måsten, men du bestämmer betydligt mer hur/när du vill utföra dem. Lärarna bryr sig inte om hur du gör eller lägger sig i om du går på föreläsningarna eller inte, bara du gör det (lilla) obligatoriska och gör det väl.

Jag tror en anledning till din bild av att det är fler akademiker som eftersträvar att få bestämma över sin tid mer är på grund av att de fått uppleva detta förut (under studenttiden). Det har inte de som börjar arbeta direkt efter studenten på samma sätt. På gymnasiet är det 75% närvaro eller dylikt som gäller (för att inte få 0/IG/F i betyg). Även om gymnasiet i sig inte är skolplikt så är det i praktiken att du "måste" vara där varje vardag en viss tid. Börjar du sen knega direkt efter det är det nog lätt att fastna i 8-17-jobb och vara nöjd med att du tjänar pengar.

/Arbetsplanen

Ca 5.5år högskola (blev ej riktigt klar då jag började jobba).
Träffade min fruga under denna period och är nu gift, har hus o 3 barn (i ganska tät följd) hon har varit hemma med dem. Samt började hon plugga så vi har inte haft två löner på dessa 11år vi varit tillsammans.

Studietiden var en mycket rolig och lärorik tid, inget jag ångrar men jag var också ganska trött på slutet o det var skönt o börja tjäna pengar.

Jag jobbade 2år innan jag pluggade vidare, för mig var det helt rätt då jag tog reda på vad jag verkligen ville.
Vet man att det är FIRE man vill uppnå hade jag nog tipsat att läsa till elektriker, rörmokare, verktygsmakare eller annat yrke med ganska hög lön och kort/ingen extra utbildning. Samt hade jag tipsat om att läsa på många olika investeringsböcker med mål att förvalta pengarna själv med något som passar dig, (undersök hur folk blir rika idag och välj en av de metoderna som passar) personligen leta jag runt en hel del och var extra intresserad av att hyra ut fastigheter samt aktier men det föll på aktier med som mål att slå index, men för de som ej orkar med den extra "utbildningen" föreslår jag indexfonder med låga avgifter eller typ lysa. Samt läsa på om att vara ekonomisk finns många bra bloggar på ämnet (FIRE rörelsen tycker jag har hittat mycket bra kring att vara ekonomisk men generellt snöat in lite väl mycket på hur man skall investera sitt kapital, jag ser den biten mer som ett alternativ av många)

Hej, jag har läst din blogg i flera år men detta är första gången jag kommenterar.

Efter gymnasiet om man gått ett verkstad eller industri program så finns möjligheten på många företag som riktar sig mot stora industrier som tex pappersbruk, stålverk och liknande att i princip jobba över hur mycket man vill. Jag vet av egen erfarenhet, jobbade själv så i ca 12 år efter skolan. Tyvärr hade jag jobbat i 7 år innan jag och frugan kom på det här med fire... Om vi var medvetna om det tidigare hade vi varit längre på vägen nu, men ser ändå ut att kunna sluta jobba vid 40-45.

Som anekdot här så har frugan 4år högskola och jobbar inom vården, dagtid, och hon har samma lön som mig som nu jobbar dagtid i en verkstad. Så i det fallet har ju inte utbildningen gett någon utdelning direkt.

Jag tror mycket handlar om omständigheterna på arbetsplatserna du jobbar på, samt vad för utbildning du hade läst.

Tack för en bra blogg!

Ingen eftergymnasial utbildning här, men som ovanstående började jag min karriär inom industri/verkstad med möjlighet till mycket och ganska bra betalt övertidsarbete, traktamente mm. Så mellan ca 21-30 års ålder hade jag ca 35-40k netto. Är väldigt glad att jag kom på idén med hårt jobb och sparande i såpass ung ålder. Nu har ju dock löneutvecklingen avstannat lite för mig, men mitt kapital från ungdomens slit jobbar på fint istället

Tillägg till mitt inlägg 08:12
Min sambo har studerat 3 år efter gymnasiet men har ändå ungefär samma bruttolön som jag har nettolön idag. Iofs också tack vare traktamenten och nån timme övertid. Men inte alls i samma omfattning som i yngre år, så tycker man det är värt att jobba lite fler timmar eller resa runt på jobb är det helt klart ett alternativ om man inte trivs med något akademiskt yrke

Hej. Jag valde att läsa vidare på universitetet, inte för att jag hade en tanke på tidig pension utan för att jag ville arbeta inom det område som utbildningen lade grunden till.

Nu är jag 46 år och har uppnått FI-delen men tvekar betydligt inför RE-delen. Mitt mål med sparandet har aldrig varit så tydligt som det verkar ha varit för dig. Jag ville helt enkelt inte tappa köpkraft på mina sparade pengar så det blev till att skicka in dem i fonder och trygga stabila aktier. Inget jag ångrar idag naturligtvis men jag är lite avundsjuk på dig och andra som har så tydliga mål och en självkännedom som gör att man faktiskt vågar ta klivet ut i det okända.

Jag tror att personligheten är lite annorlunda hos de som väljer att plugga vidare jämfört med de som inte gör det. Det tror jag spelar större roll än lönen. Hantverkare tjänar väldigt bra och även t.ex. barnskötare tjänar inte speciellt dåligt. Akademiker är tränande i att tänka mer långsiktigt (spara/investera för framtiden) så det är nog därför att det är vanligare bland dessa att sträva mot FIRE, är min teori. Om jag skulle råda en ung människa idag så skulle jag rekommendera en KY-utbildning, de verkar leta snabbt till bra jobb.

Lätt för oss Nordbor! Antar att detta är en no-brainer för t.ex. amerikaner, som betalar hutlösa summor för högskoleexamina. För oss tror jag inte det gör någon större skillnad. Dessutom är det stor skillnad mellan utbildning och utbildning, "arbetar"jobb och "arbetar"jobb, med tanke på lön och annat.

Annars en riktigt trevlig text!

Har pluggat på universitet i sex år, är jurist och civilekonom. Efter plugget gick jag in på en bruttolön om 40k/mån. Efter fyra år har jag dubblat lönen till 80K/mån. Är 33 år gammal, bor i Stockholm och jobbar med skatt och värdepapper.

Utan mina utbildningar hade jag varit körd i min bransch, de hade inte ens läst mitt CV. Så skulle säga att i min bransch är utbildning ett måste.

När jag pratar med vänner som inte har universitetsutbildning så märker man att de inte förstår varför man pluggar. Själva pluggandet i sig är inte alltid jätteroligt men alla nya vänner och kontakter är guld värda idag. Universitetstiden var överlägset den bästa tiden i mitt liv. Man träffar likasinnade människor samtidigt som varje dag är en fest, bästa livet.

Jag gick inte klart gymnasiet, utan tog ett sabbatsår efter 1:an och kom aldrig tillbaka.
Detta var i början av 80-talet men hade fördelen att hamna inom IT och därmed har min lön/löneutveckling har varit helt ok.

Jag har lyckats spara tillräckligt för att kunna lägga av att jobba sedan ganska många år, men trivs så pass bra att jag nog knåpar vidare till pensionen om 10 år (som det känns nu).

För mig har sparandet inte varit någon direkt uppoffring och jag har heller aldrig satt upp "sluta jobba" som ett mål.
Kanske mer "f*ck you" pengar som någon kallade det. Ledsnar jag på att arbeta så har jag möjligheten att sluta, vill jag köpa något så finns möjligheten/finanserna. Bara det känns bra, tycker jag :-).

Gjorde inget under nedgången och det kändes initialt jobbigt, nu ser det ju hyfsat ut igen men ligger såklart fortfarande back i år. Jag tröstar mig med att om jag hade sålt så hade jag inte köpt in mig i tid till uppgången som kom...så det blev väl sett till idag lite plus/minus noll ändå.

Läste 5-6 år på universitet efter sabbatsåret efter gymnasiet var avklarat, så tappade 6-7 års inkomst där. Däremot händer det "oväntade" saker med en när man pluggar: Man träffar likasinnade, man skaffar en kompetens som förhoppningsvis efterfrågas de kommande 40 åren, beroende på vad man studerar så ingår det viss analytisk förmåga samt att man lär sig leva på en ganska knapp budget.

Efter plugget är det dags att börja jobba och inte sällan får akademiker en ganska bra lön. Man har skjutit upp livet lite och om man träffar en partner har kanske även denne gjort det och karriären får stå före exempelvis att skaffa barn, bil osv. ett tag. Detta ger en bra grund att stå på. Vidare är det antagligen lättare för en ingenjör att byta yrke än det är för en elektriker, men jag har noll insyn i elektrikerbranschen så det är en gissning. Om man dessutom har en högre lön är det troligtvis lättare att ha en högre sparkvot utan att behöva tumma alltför mycket på levandet. Jag tror utan att ha siffror att akademiker i större utsträckning söker sig mot FIRE, eller i alla fall FI-delen, än personer som gick direkt ut i arbetslivet efter/under gymnasiet.

Vill avsluta med att säga att jag är imponerad av din resa och jag har under ett halvår läst din blogg flera år bakåt i tiden. Under de senaste 4 åren hade jag tröttnat på allt vad börsen heter och investerade bara sporadiskt i förhoppningsbolag innan det gick upp för mig att utdelningsinvesteringar antagligen är en bättre väg framåt. Så för ett år sedan bytte jag strategi och har legat på en stabil sparkvot, stadigt fått utdelningar trots denna vår och hoppas på FI en vacker dag. RE får komma den dag jag tröttnar på att arbeta.

Jag har pluggat i 5.5 år och tycker som någon skrev att pluggtiden får en att känna på FIRE-livsstilen lite. Jag hade mycket ledig tid och kände dessutom att jag ägde min tid när jag pluggade.

En insikt jag fick under pluggtiden var att jag ändå mår bra av att ha lite struktur och måsten. Att ha 0 krav och enbart jobba med det "man tycker är roligt" fungerar inte för mig för jag har inte den disciplinen. Jag vänder bara på dygnet och känner mig dålig för att jag slösar bort min tid.

Däremot tycker jag att heltidsarbete är lite för mycket krav. Jag vill bestämma över min tid lite mer än så.

Så jag har kommit fram till att jag vill deltidsjobba i framtiden. Jag tror man blir effektivare på sin lediga tid om man jobbar några dagar i veckan också.

Hade jag inte haft den lediga tiden som plugget innebar hade jag kanske romantiserat att vara heltidsledig och jobbat järnet i massor av år för att sedan bli lite besviken. Så även om jag missade 5.5 år av inkomster och har massa studieskulder så tror jag att jag sparat in några år på att inse att jag ändå vill deltidsjobba.

Studerat 5 år (master) till civilingenjör.
Viktigare än lönen för mig har varit att få jobba med det jag velat. Kommer säkert att bli svårt att sluta arbeta pga detta även när jag och min fru inte längre behöver jobba, men det är ju ett lyxproblem att ha.

Hej. Hur hade du investerat om du var i min sits? Jag driver eget aktiebolag med passiva inkomster på 2 miljoner i månaden, och det kommer rulla på så i ca 5 år till och sen dala en del men fortsätta på ca 500k i månaden i ytterligare 5 år och sen stanna av helt om 10 år (jag vet att det är så det kommer gå). Skulle du lägga allt i indexfonder, eller köpa i enskilda bolag, eller låta bli att investera då det inte behövs mer pengar ändå och onödigt att ta risken då?

Jag valde att plugga till Civilingenjör i datorteknik direkt efter gymnasiet, inte för att jag hade några planer vad jag ville jobba med eller vad jag skulle få för inkomster, utan för att det var det som verkade roligast. Sedan tog jag examen när jag var 24 år och började jobba med en ingångslön på 23 tusen i månaden. Nu är jag 39 och har haft en rätt jämn och linjär löneökning och ligger på 52 tusen i månaden nu.

Så med en sådan utveckling lönar sig det antagligen att studera istället för att jobba direkt på ett ställe utan desto större löneutveckling. Men å andra sidan har vi några på jobbet som inte har pluggat på universitet, utan börjat jobba hos oss direkt efter gymnasiet, då de var grymma programmerare redan då. I sådana fall kan man både börja jobba tidigt och få till en rejäl löneutveckling.

Det är nog svårt att göra någon generell beräkning, utan jag håller med om att det viktigaste är att göra något man tycker om. Om det blir några år på universitet eller jobb direkt efter gymnasiet spelar mindre roll om man trivs med det man gör.

Intressant ämne då jag pluggar just nu, har läst 3 år (kandidat) och har 2 år kvar (master). Lite väl hårt att säga att jag ångrar mig men kommer nog rekomendera mina (framtida) barn att läsa något mer praktiskt än teoretiskt. Om man gör det på gymnasiet eller efteråt spelar nog mindre roll då lön är så individuellt men praktisk kunskap är alltid värdefullt både för arbetsgivaren och i eget företag.

Jag har pluggat 5 år juridik (juristexamen + master). Även om jag har missat flera års arbetsinkomst under tiden jag studerade så är jag nöjd med mitt val. Jag får jobba med något jag tycker är intressant, ansvarstagande och utvecklande (känner inte att jag sitter av timmarna på jobbet bara för att få lön). Möjligheten till att göra karriär och hög lön är också större än inom många jobb man kan få direkt efter gymnasiet så hade jag fått göra om valet om utbildning hade jag ändå tagit en universitetsutbildning. Jag har alltid varit sparsam och hade tack vare det en kontantinsats till lgh redan när jag var färdigpluggad så jag känner inte att jag missat så mycket ekonomiskt ändå. Direkt när jag började jobba heltid började jag spara till en utdelningsportfölj för framtiden och pension. Har fortsatt spendera ungefär lika mycket pengar som jag gjorde som student. Har insett att saker inte har så stort värde för mig. Planen är FI, men kanske inte RE än på länge för jag gillar att jobba. Mina val inom utbildning och ekonomi gör att jag har en frihet att välja vad jag vill göra med mitt liv, vilket är en skön känsla redan som 26-åring.

Jag spenderade 9 år på universitetet och fick med mig både en civilingenjörsexamen och en doktorshatt. Under grundutbildningen tog jag i princip inga lån (ca 40kSEK totalt), utan kände snarare stolthet i att minimera kostnader och att leva billigt. Inte helt utan inspiration från den här bloggen!

Som doktorand tjänade jag dock ca 28kSEK/mån och kände mig väldigt underbetald (med tanke på all tid som jag hade lagt på studier) vilket var tufft mentalt. Trots den låga lönen så ville jag inte tumma på sparandet, vilket innebar att jag fortsatte att snåla. På 4 år lyckades jag spara ihop ca 1,2MSEK. Mycket tack vare att börsen gick bra under de åren.

När jag disputerade fick jag en ingångslön på 45kSEK/mån. Jag insåg rätt snabbt att en viktig färdighet som jag hade fått med sig som doktorand var att ta ansvar för mitt jobb. På universitetet är det ingen annan som driver ditt projekt vidare åt dig. Det resulterade i att jag fick rätt höga löneförhöjningar. Efter första lönerevisionen fick jag 52kSEK/mån, och ett halvår senare blev jag befordrad och fick 57kSEK/mån. Nu är jag 30 år (och har jobbat 3 år efter disputation) och har 115kSEK/mån. Jag har inget personalansvar men jag har ett visst teknikansvar.

I efterhand känner jag att jag har fått bra hävstång på min utbildning (och jag tror att jag kan fortsätta att få stora löneökningar några år till). Men innan jag fick upp lönen så kände jag att jag var på väg att bli lite bitter över att jag hade jobbat så mycket under så många år utan att det syntes i plånboken. Att utbilda sig så länge är lite av ett riskprojekt. Det finns många som är disputerade inom teknik och vetenskap (vilket är en lång och ganska tuff utbildning) och som bara tjänar 40-50kSEK/mån.

Värt att nämna är att många under 25 inte får tjänstepension. tex kollektivare under IF Metall.

Ett annat tips är att våga testa på utbildningen man är nyfiken på, sök och läs första kursen. Man måste inte läsa klart hela utbildningen bara för att man kommit in. Det är inte ett misslyckande att hoppa av/kugga. Är man ung ska man våga testa lite nytt. Det är så man hittar rätt:)