Plugga eller börja jobba direkt

Jag fick ett önskemål på mailen kring ett inlägg om alternativet att gå en yrkesförberadande utbildning på gymnasiet för att direkt kunna börja jobba jämfört med att plugga vidare på universitet och högskola. Frågeställaren menade att om målet är tidig pension hinner man inte jobba så många år så lönen hinner inte sticka iväg på riktigt ens för akademikern där den fina löneökningen kanske kommer efter 40 när man får mer seniora roller.

Personen som ställde frågan hade själv ingen akademisk utbildning och kände sig ensam i sin dröm om tidig pensionering och ekonomisk frihet på sin arbetsplats. Och det stämmer med min erfarenhet, när jag tittar på de jag känner till som byggt upp ett kapital via sparande att det är en övervikt för personer med universitetsutbildning.

Nu tycker jag inte detta är en matematisk fråga där man kan räkna ut det bästa alternativet. Men jag gjorde ett snabbt exempel på två personer som lever billigt och vill bygga upp ett kapital på 4,4 miljoner för att kunna leva på 14 500 kr i månaden enligt 4% regeln.

Jag har inte gjort någon djupare analys av en rimlig löneutveckling så ta det för vad det är. Ett påhittat och väldigt grovt exempel. Jag har räknat helt utan inflation och samma kostnad genom hela perioden, förutom lite lägre kostnad för studenten som bor i korridor. Akademikern jobbade lite under studietiden och tog inget studielån, mest för att det skulle bli för jobbigt att räkna med. Som ni ser blir det så gott som dött lopp och båda får ihop sina 4,4 miljoner vid 38 års ålder. 

Att jag inte gjort någon mer seriös uträkning med exakt lönestatistik för olika yrkesgrupper är inte bara av lathet. Jag tycker nämligen inte detta är någon fråga som en 15 åring som ska välja gymnasieprogram eller 18 åring som funderar på att plugga vidare ska avgöra genom att räkna ut rimlig pensionsålder. 

Att försöka räkna ut vid vilken ålder man kan sluta jobba vid olika alternativ påminner lite om ett tankesätt som många jämnåriga med mig hade på gymnasiet när vi pratade om att göra lumpen. Jag kommer ihåg en kille i min klass som sa att han tyckte det skulle vara både kul och lärorikt att göra lumpen, men han gjorde ändå allt för att slippa på mönstringen eftersom lumpen skulle göra att han "förlorade ett helt år". Ett helt bakvänt sätt att tänka tycker jag. Det spelar enligt mig ingen roll om man har pluggat klart när man är 23 eller 24 eller om man kan sluta jobba när man är 39 eller 40. Det intressanta är hur bra liv man levt totalt sett. Att fylla ett år med något kul och lärorikt kan aldrig vara ett förlorat år. För mig personligen gav både lumpen och studierna kompisar/kontakter och kunskaper jag kommer ha nytta av hela livet.

När jag väl var igång och jobbade längtade jag till den dagen mitt kapital skulle möjliggöra att jag kunde styra min tid helt själv. Så på sätt och vis var det lite av en kamp mot klockan. Men jag ser mer på det hela som att det krävdes 13 års heltidsarbete för mig att jobba ihop ett kapital tillräckligt stort för att känna mig fri. Jag ångrar inte alls att jag gjorde lumpen, pluggade och reste en del innan jag var 24 år. Att plocka bort ett år där för att jag skulle kunnat börja jobba ett år tidigare och däremed sluta jobba ett år tidigare ser jag ingen poäng med. Även om jag ska erkänna att jag någon gång snuddat vid tanken att det hade varit fint att ha en lön redan 2002-2004 för att kunna köpa billiga aktier på botten efter IT-kraschen.

Det skulle vara kul att höra hur de av er läsare som siktar mot (eller redan uppnått) tidig pension tänker i dessa frågor. Har ni pluggat vidare efter gymnasiet eller inte och vad tycker ni såhär i efterhand om ert val?