Tänker på att "snål" är väl egentligen en egenskap som andra tilldelar personen, oftast iaf. Person 1 ser sig själv kanske mer som sparsam och målinriktad beroende på anledningen till snålheten. Person 3 kanske avböjer utelunch med kollegorna, som när de går ut pratar bakom ryggen och tycker personen är snål som inte vill lägga 100kr på en lunch ute, när det är löning och allt. Poängen jag nog vill komma till att perspektiven kan vara väldigt olika på samma situation och beteende.

Visst har Flow FI ovan en poäng att det beror på perspektiv. Men det kan också vara så att personen som tycker person 1 är snål inte har förmågan att inse att person 1 faktiskt är en givmild person som ger till andra, bara på ett sätt som kanske inte är i reda pengar.

Exempel från verkligheten är att MI30 var väldigt generös med sina erfarenheter och tankar när jag träffade honom på FFF releasefest.
/A

Bra poäng studenten A. Olika sorters givmildhet rankas nog olika också hos olika personer. Vanligt är väl pengar och materiella saker lika med givmildhet för många. Medans närvaro, stödjande och omhändertagande rankas lägre. Att bjuda på en middag hemma som man lagt ner halva dagen på att förbereda slår inte lika högt som att tex få en biobiljett hos många. Misstänker att det finns någon parallell där till yrken också då "mjuka" yrken som hemtjänst, vård osv oftast har lägre lön. Ett tillägg till exemplen ovan är att tex person 2 kanske inte ser någon skillnad i beteende hos person 1 eller 3.

Jo... ExPerson 3 här, fått betala otaliga gånger i min ungdom för andra på krogen utan pengar. Slutade dock tidigt med det. Och är person 4 idag.

Har en person i min närhet som lyckas med konststycket att vara givmild och egoistisk samtidigt, så den varianten finns också.

Exempelvis: bjuder sina nära och kära på resor och fina middagar. Snålar aldrig på något. Samtidigt: allt ska ske på hans villkor. Vill aldrig kompromissa eller göra någon en tjänst om det blir det minsta obekvämt för honom själv.

Jag är fascinerad över att så många har så usel självinsikt när det gäller sig själva och sånt som kostar pengar. Jag deltog i en middag för inte så länge sedan med ett gäng bekanta jag inte träffar så ofta. Lång middag, ganska många öl och annat. När det var dags att betala kom de fram till att alla hade beställt så olika så det var bättre att alla betalar sin egen del. Helt OK, inga konstigheter. Alla gick noga igenom det de hade ätit och druckit. Allt räknades ihop. Servitrisen säger lite försiktigt att det saknas sju öl. Trots att alla som stått för ölkonsumtionen är tvärsäkra på vad de druckit. Tiden går, allt löses till slut genom att alla lägger lite extra för man vill bara därifrån efter en dryg halvtimmes dividerande.

Jag frågade efteråt en bekant som brukar vara med men som inte var det denna kväll och hade sade att det är likadant vid varenda middag och det är samma två tre personer som dricker mest men som konstant och tvärsäkert underskattar sin egen konsumtion. De är egentligen inte speciellt snåla, de har bara total noll koll på sig själva. Som vuxna barn.

Min bekant har slutat vara med för att han är trött på att ständigt betala lite mer för andra. Gör nog likadant, men ger det en middag till, de är ju trots allt kul att umgås med..

Ack så bekanta situationer ovan. I min ungdom umgicks jag väldigt mycket med en person2, det var resor, utekvällar och festande. Det var alltid samma visa, pengarna hos person2 var alltid slut och när det väl kom in lön brändes den blixtsnabbt. "Det jämnar ut sig" var tanken, och det gjorde det naturligtvis aldrig, det började bli mycket pengar jag betalade. För komma runt detta fick jag till slut fejka att jag också var en peson2. Inför resan fick vi ta gemensamt lån av en släkting till mig som absolut skulle betalas tillbaka den 25:e, och det gjordes också alltid. Pengarna kom såklart inte från någon släkting utan från mig :)

Vem är person 4? Har också fått min beskärda del av jobbiga personer och orkar knappt umgås med dem. Jobbiga är väl att vissa fortsätter kontakta mig. Är väl person 3 närmast tror jag, men alltid varit generös och sånt.

Det jag tror många gör misstaget är att inte vara generösa tillbaka för de förstår inte hur mycket de kan tjäna på det. Samt glöm aldrig tacka för saker man får, tjänster någon gör. Det är så enkelt att visa lite artighet och smörja någon till fler gentjänster :) Är själv total sucker för det..

Många verkar glömma bort sånt med, och då blir det bara mindre och mindre kul att hjälpa dem eller bjuda på saker. Ett exempel "Tack snälla att du hjälpte mig med kontakt X/jobbet/tjänsten och bjöd på mat och övernattning, det var verkligen snällt och hoppas kunna återgälda det vid tillfälle".

Jag vet att många (de flesta?) i Sverige vill dela exakt på notan och betala för sina egna öl på krogen, och jag förstår att det blir mest rättvis då, och att det ligger i omgångens natur att det är lite orättvist, och att alkoholpriser i Sverige uppmuntrar inte till att köpa omgångar direkt, men kanske pga min uppväxt i England så tycker jag ändå att omgångar är så mysigt och rätt helt enkelt. Det bygger naturligtvis på att alla är med på det (men man behöver inte köper öl för exakt samma pris som den andra).

Jag vet du gillar lite överdrivna jämförelser :) så en naturlig fullföljandet av person 3s resonemang skulle vara att om ni bjuder hem folk på middag så ska de ta med egna mat eller får en faktura efteråt för maten de åt :) Eller person 3 kanske inte bjuder hem folk på middag?

Mi30; jag tycker din moraliska kompass är tydlig och lyser igenom ofta då du berättar om ditt agerade och även i typ personerna.

Jag skulle önska att jag var en 3.a men får medge att då ett företag bjuder så passar jag på att välja rätter jag inte skull valt om jag betalat själv och kan till om med fundera på hur mycket jag ätit för och lite med skräckblandad förtjusning konstatera att "oj, xyz kr, tur att jag inte behöver betala själv, höhö"....

Det kan jag nog med Kermit även om jag inte är så förtjust i restaurangmat egentligen, men när chefen betalar försöker jag anpassa till hans syn på vad som är ekonomisk rimligt.

Jag: Ska vi testa det där nya ramenstället, verkar supernice?
Person A: Visst!
Person B: Nej, jag har inte råd eftersom Försäkringskassan krånglar med min sjukförsäkring :’(
Person C: Nej, jag vill inte ha den trivsamma upplevelsen med dig eftersom alla mina pengar ska gå till mitt mål att bli ekonomiskt oberoende.

Är det inte ganska givet att den sparsamma person C är tråkigare att ha som vän här?

Intressant ämne!
Känner verkligen igen det du skriver om de olika karaktärerna. Jag är person 3 utan tvekan, men alla vänner runt mig är person 2. Det har gjort att jag ”tvingats” bli mer åt det hållet för att inte verka snål.

Måste bara ta ett exempel på en händelse här om kvällen. Var ute på krogen med ett kompisgäng, cirka 10 pers. Där en person beställer in 10 drinkar med en gång, alla får vars en och alla blir glada. Innan jag ens hunnit dricka upp min första drink står det redan en till framför mig, och en shot. Tyckte egentligen inte ens om drinken och beställer aldrig shots själv.

När det var dags att betala så skulle vi givetvis dela på notan, alla hade ju druckit detsamma, som en person bestämt åt alla. Detta är något jag bara inte förstår vitsen med. Varför ska någon annan beställa åt mig?? Hade väldigt gärna lagt de 400kr på något annat än två trötta drinkar o en äcklig shot. Hade jag beställt själv hade jag:
1.Druckit något jag själv gillar. 2.Druckit i min egen takt. 3.Betalat mindre.

@Ddgghjkklllö
Person A och du är ju lika tråkig sett från person cs perspektiv

Person C: ska vi börja ta med matlådor till jobbet och på så sätt få mer tid över till att varva ner på lunchen och samtidigt spara massor med pengar som vi kan använda till roligare saker än att fylla magsäcken en regnig tisdag?

Du: nä jag vill att det ska vara dyrt att bli mätt. Det är mycket mer värt för mig att äta dyra luncher än att ha ledig tid att spendera på roliga saker.