Blog Archive
Sparsamma, snåla och slarviga personer
Jag hörde tidigare veckan på ett avsnitt av podcasten Värvet där komikern och skådespelaren David Sundin intervjuades. Intervjun var mycket trevlig och intressant och handlade en del om Davids ekonomiska sinne och jag hoppas få anledning att återkomma till den inom kort på annat sätt. Men det som fick mig att tänka lite och skriva detta inlägg var programledaren Kristoffer Triumfs påstående i början av podden att det är väldigt sympatiskt med folk som har dålig koll på pengar. Givetvis tog jag detta som ett personangrepp och tolkade det som att Kristoffer skrek rakt in i mina poddhörlurar att jag är en osympatisk och jobbig jävel som håller på och krånglar och byter fond beroende på vilken som har lägst avgift.
På sätt och vis tror jag att jag förstår vad han är ute efter. Det kan kännas lite skönt med någon som bjuder hej vilt på krogen och gör onödiga inköp och får leva på knäckebröd de sista dagarna i månaden men ändå tar livet med glatt humör med inställningen att pengar är ingen stor grej, det löser sig alltid. Medan snålhet av någon som redan har mer pengar än man hinner göra av med under resten av livet sällan uppfattas som en positiv egenskap. Tittar vi ett steg djupare och tänker lite så tror jag dock inte riktigt denna spontana bild som många har stämmer. Min egen erfarenhet är att slarviga personer skapar betydligt mycket mer både bekymmer och kostnader för omgivningen än den väldigt sparsamma personen.
Att vara sparsam är nämligen sällan något som påverkar omgivningen. Då 99% av de beslut man tar kopplat till sin ekonomi bara rör en själv och den närmste familjen (som vi får hoppas delar synen på ekonomi). Att man cyklar till jobbet, har matlåda och bor i en liten lägenhet är sällan något som stör kollegor och vänner. För miljö, hälsa och därmed samhället i stort är det till och med positivt. Är man däremot slarvig med pengar är risken väldigt stor att både familj och vänner drabbas på olika sätt.
Undantaget som jag ser det är om man är väldigt sparsam och samtidigt väldigt egoistisk. Det vill säga försöker sko sig på andras bekostnad. Men då är det snarare egoismen och att man är knäpp som är problemet, inte sparsamheten. Låt mig ta några fiktiva exempel, som faktiskt alla är baserade på sanna historier.
Person 1. Snål och egoistisk.
- Satte i system att bjuda på första ölen på krogen när priset var lägre för att sen påminna om att det var den andras tur att bjuda tillbaka när öl-priset gått upp efter kl 22.
- Tar det dyraste på hela menyn när jobbet betalar på sommaravslutningen. Det gäller att passa på när det är gratis. Succén är total när han lyckas norpa åt sig kvittot från kollegans garderobsavgift, chefen märker aldrig om han lämnar in ett kvitto för utlägget både den här och nästa månad på reseräkning. Garderob på jobbaktivitet måste ju ingå och för jobbet blir ju kostnaden rätt eftersom kollegan inte kommer kunna lämna in något kvitto.
- Bokar medvetet den dyrare flygresan med jobbet eftersom det är med det bolag som ger bonuspoäng på det privata Eurobonus-kortet.
Person 2. Oekonomisk och givmild
- Tänkte inte ens tanken på att han blev utnyttjad av person 1 när han fick en billig öl och skulle betala tillbaka med en dyr öl. Kom till och med på att han hellre ville ha en drink för 120 kr än en öl för 65 kr när det var dags att bjuda tillbaka och beställde glatt två drinkar. Tyvärr fanns det ingen täckning på kortet för 240 kr vilket gjorde att person 3 fick dra sitt kort där i baren. Ett lån som lätt glöms bort, inte av snålhet utan helt enkelt för att 240 kr hit eller dit inte är någon stor grej. Sånt jämnar ju ut sig.
- Tittar inte ens på priserna i menyn under sommaravslutningen med jobbet utan råkar ta det dyraste av ren slump, då det låter godast. Tar också en fördrink och ber bartenderns sätta upp det på maten utan att stämma av med chefen. En efterrätt ska vi väl ha tycker han, äter dock bara upp halva. Eftersom han agerar likadant när han är ute och betalar själv reagerar han inte chefens och kollegornas blickar.
- Bokar om till ett tidigare flyg när mötet på tjänsteresan blev klart tidigare än planerat. Det kostar visserligen arbetsgivaren 800 kr extra att boka om, men det är ju skönare att komma hem än att sitta på en flygplats i Helsingfors.
Person 3. Sparsam men i övrigt rätt normal
-Tycker det är enklast om var och en betalar din egen dricka på krogen. Så kan man enkelt göra en bedömning om livet blir bättre av ytterligare en öl efter den första eller om det räcker med en ikväll, utan att någon annan drabbas av beslutet. Blir tyvärr indragen i person 1 och persons 2 krångel ändå.
- Tycker inte det är rimligt med 89 kr för en kula glass och 2 jordgubbar, oavsett vem som betalar och tackar nej till efterrätt på sommaravslutningen med jobbet.
- Passar på att jobba på flygplatsen i väntan på ordinarie bokade planet och kan gå hem lite tidigare på fredag istället. Inser att det inte är några problem att klara sig fram till han kommit hem och säger att han inte är hungrig när flygvärdinnan erbjuder en macka för 65 kr. Gött med traktamentet rakt in i portföljen.
Håller ni med om mina reflektioner och känner igen några situationer från person 1, person 2 och person 3? Kanske har ni några egna exempel på hur dessa tre fiktiva personer skulle agera i olika situationer?
MVH
Person 3
Tänker på att "snål" är väl egentligen en egenskap som andra tilldelar personen, oftast iaf. Person 1 ser sig själv kanske mer som sparsam och målinriktad beroende på anledningen till snålheten. Person 3 kanske avböjer utelunch med kollegorna, som när de går ut pratar bakom ryggen och tycker personen är snål som inte vill lägga 100kr på en lunch ute, när det är löning och allt. Poängen jag nog vill komma till att perspektiven kan vara väldigt olika på samma situation och beteende.
Så är det absolut. Bra poäng. Skillnaden är enligt mig väldigt stor mellan att vara snål mot sig själv eller mot andra. Men tror det är vanligt att man pratar nedlåtande även om person 3, även om det inte borde vara deras problem hur han lever sitt liv.
Visst har Flow FI ovan en poäng att det beror på perspektiv. Men det kan också vara så att personen som tycker person 1 är snål inte har förmågan att inse att person 1 faktiskt är en givmild person som ger till andra, bara på ett sätt som kanske inte är i reda pengar.
Exempel från verkligheten är att MI30 var väldigt generös med sina erfarenheter och tankar när jag träffade honom på FFF releasefest.
/A
Bra poäng studenten A. Olika sorters givmildhet rankas nog olika också hos olika personer. Vanligt är väl pengar och materiella saker lika med givmildhet för många. Medans närvaro, stödjande och omhändertagande rankas lägre. Att bjuda på en middag hemma som man lagt ner halva dagen på att förbereda slår inte lika högt som att tex få en biobiljett hos många. Misstänker att det finns någon parallell där till yrken också då "mjuka" yrken som hemtjänst, vård osv oftast har lägre lön. Ett tillägg till exemplen ovan är att tex person 2 kanske inte ser någon skillnad i beteende hos person 1 eller 3.
Jo... ExPerson 3 här, fått betala otaliga gånger i min ungdom för andra på krogen utan pengar. Slutade dock tidigt med det. Och är person 4 idag.
Har en person i min närhet som lyckas med konststycket att vara givmild och egoistisk samtidigt, så den varianten finns också.
Exempelvis: bjuder sina nära och kära på resor och fina middagar. Snålar aldrig på något. Samtidigt: allt ska ske på hans villkor. Vill aldrig kompromissa eller göra någon en tjänst om det blir det minsta obekvämt för honom själv.
Studenten A och Fjodor: Ja bra poänger. Breddar man det utanför att handla om bara pengar blir det lite mer komplext.
Jag är fascinerad över att så många har så usel självinsikt när det gäller sig själva och sånt som kostar pengar. Jag deltog i en middag för inte så länge sedan med ett gäng bekanta jag inte träffar så ofta. Lång middag, ganska många öl och annat. När det var dags att betala kom de fram till att alla hade beställt så olika så det var bättre att alla betalar sin egen del. Helt OK, inga konstigheter. Alla gick noga igenom det de hade ätit och druckit. Allt räknades ihop. Servitrisen säger lite försiktigt att det saknas sju öl. Trots att alla som stått för ölkonsumtionen är tvärsäkra på vad de druckit. Tiden går, allt löses till slut genom att alla lägger lite extra för man vill bara därifrån efter en dryg halvtimmes dividerande.
Jag frågade efteråt en bekant som brukar vara med men som inte var det denna kväll och hade sade att det är likadant vid varenda middag och det är samma två tre personer som dricker mest men som konstant och tvärsäkert underskattar sin egen konsumtion. De är egentligen inte speciellt snåla, de har bara total noll koll på sig själva. Som vuxna barn.
Min bekant har slutat vara med för att han är trött på att ständigt betala lite mer för andra. Gör nog likadant, men ger det en middag till, de är ju trots allt kul att umgås med..
Ack så bekanta situationer ovan. I min ungdom umgicks jag väldigt mycket med en person2, det var resor, utekvällar och festande. Det var alltid samma visa, pengarna hos person2 var alltid slut och när det väl kom in lön brändes den blixtsnabbt. "Det jämnar ut sig" var tanken, och det gjorde det naturligtvis aldrig, det började bli mycket pengar jag betalade. För komma runt detta fick jag till slut fejka att jag också var en peson2. Inför resan fick vi ta gemensamt lån av en släkting till mig som absolut skulle betalas tillbaka den 25:e, och det gjordes också alltid. Pengarna kom såklart inte från någon släkting utan från mig :)
Vem är person 4? Har också fått min beskärda del av jobbiga personer och orkar knappt umgås med dem. Jobbiga är väl att vissa fortsätter kontakta mig. Är väl person 3 närmast tror jag, men alltid varit generös och sånt.
Det jag tror många gör misstaget är att inte vara generösa tillbaka för de förstår inte hur mycket de kan tjäna på det. Samt glöm aldrig tacka för saker man får, tjänster någon gör. Det är så enkelt att visa lite artighet och smörja någon till fler gentjänster :) Är själv total sucker för det..
Många verkar glömma bort sånt med, och då blir det bara mindre och mindre kul att hjälpa dem eller bjuda på saker. Ett exempel "Tack snälla att du hjälpte mig med kontakt X/jobbet/tjänsten och bjöd på mat och övernattning, det var verkligen snällt och hoppas kunna återgälda det vid tillfälle".
Jag vet att många (de flesta?) i Sverige vill dela exakt på notan och betala för sina egna öl på krogen, och jag förstår att det blir mest rättvis då, och att det ligger i omgångens natur att det är lite orättvist, och att alkoholpriser i Sverige uppmuntrar inte till att köpa omgångar direkt, men kanske pga min uppväxt i England så tycker jag ändå att omgångar är så mysigt och rätt helt enkelt. Det bygger naturligtvis på att alla är med på det (men man behöver inte köper öl för exakt samma pris som den andra).
Jag vet du gillar lite överdrivna jämförelser :) så en naturlig fullföljandet av person 3s resonemang skulle vara att om ni bjuder hem folk på middag så ska de ta med egna mat eller får en faktura efteråt för maten de åt :) Eller person 3 kanske inte bjuder hem folk på middag?
Jag kategoriserade mig själv som kategori 3 och jag har faktiskt inga problem med att dela notan rakt av om man är en grupp och det bara diffar på 50 kr eller så beroende på om någon drack en öl extra eller råkade ta en lite dyrare rätt. Bjuda hem någon på middag är heller inget problem (med resa och en flaska vin i present) tror jag till och med det går ungefär jämnt upp mellan att bli bjuden eller bjuda många gånger rent ekonomiskt.
Gillar däremot inte att dela notan om man har helt olika syn på vad som är prisvärt (person 2) elker om man medvetet utnyttjar situationen (person 1).
Mi30; jag tycker din moraliska kompass är tydlig och lyser igenom ofta då du berättar om ditt agerade och även i typ personerna.
Jag skulle önska att jag var en 3.a men får medge att då ett företag bjuder så passar jag på att välja rätter jag inte skull valt om jag betalat själv och kan till om med fundera på hur mycket jag ätit för och lite med skräckblandad förtjusning konstatera att "oj, xyz kr, tur att jag inte behöver betala själv, höhö"....
Det kan jag nog med Kermit även om jag inte är så förtjust i restaurangmat egentligen, men när chefen betalar försöker jag anpassa till hans syn på vad som är ekonomisk rimligt.
Jag: Ska vi testa det där nya ramenstället, verkar supernice?
Person A: Visst!
Person B: Nej, jag har inte råd eftersom Försäkringskassan krånglar med min sjukförsäkring :’(
Person C: Nej, jag vill inte ha den trivsamma upplevelsen med dig eftersom alla mina pengar ska gå till mitt mål att bli ekonomiskt oberoende.
Är det inte ganska givet att den sparsamma person C är tråkigare att ha som vän här?
Frågan är om C är tråkigare att ha som vän än D som inte tycker om ramen. Även om viljan att spara pengar sticker mer i ögonen än en viss smak för mat.
Dvs man behöver inte göra allt ihop med alla vänner. A och C kanske kan ta med B på en stärkande promenad vilket brukar vara bra om man är sjukskriven.
Intressant ämne!
Känner verkligen igen det du skriver om de olika karaktärerna. Jag är person 3 utan tvekan, men alla vänner runt mig är person 2. Det har gjort att jag ”tvingats” bli mer åt det hållet för att inte verka snål.
Måste bara ta ett exempel på en händelse här om kvällen. Var ute på krogen med ett kompisgäng, cirka 10 pers. Där en person beställer in 10 drinkar med en gång, alla får vars en och alla blir glada. Innan jag ens hunnit dricka upp min första drink står det redan en till framför mig, och en shot. Tyckte egentligen inte ens om drinken och beställer aldrig shots själv.
När det var dags att betala så skulle vi givetvis dela på notan, alla hade ju druckit detsamma, som en person bestämt åt alla. Detta är något jag bara inte förstår vitsen med. Varför ska någon annan beställa åt mig?? Hade väldigt gärna lagt de 400kr på något annat än två trötta drinkar o en äcklig shot. Hade jag beställt själv hade jag:
1.Druckit något jag själv gillar. 2.Druckit i min egen takt. 3.Betalat mindre.
@Ddgghjkklllö
Person A och du är ju lika tråkig sett från person cs perspektiv
Person C: ska vi börja ta med matlådor till jobbet och på så sätt få mer tid över till att varva ner på lunchen och samtidigt spara massor med pengar som vi kan använda till roligare saker än att fylla magsäcken en regnig tisdag?
Du: nä jag vill att det ska vara dyrt att bli mätt. Det är mycket mer värt för mig att äta dyra luncher än att ha ledig tid att spendera på roliga saker.