Sparsamma, snåla och slarviga personer

Jag hörde tidigare veckan på ett avsnitt av podcasten Värvet där komikern och skådespelaren David Sundin intervjuades. Intervjun var mycket trevlig och intressant och handlade en del om Davids ekonomiska sinne och jag hoppas få anledning att återkomma till den inom kort på annat sätt. Men det som fick mig att tänka lite och skriva detta inlägg var programledaren Kristoffer Triumfs påstående i början av podden att det är väldigt sympatiskt med folk som har dålig koll på pengar. Givetvis tog jag detta som ett personangrepp och tolkade det som att Kristoffer skrek rakt in i mina poddhörlurar att jag är en osympatisk och jobbig jävel som håller på och krånglar och byter fond beroende på vilken som har lägst avgift.

På sätt och vis tror jag att jag förstår vad han är ute efter. Det kan kännas lite skönt med någon som bjuder hej vilt på krogen och gör onödiga inköp och får leva på knäckebröd de sista dagarna i månaden men ändå tar livet med glatt humör med inställningen att pengar är ingen stor grej, det löser sig alltid. Medan snålhet av någon som redan har mer pengar än man hinner göra av med under resten av livet sällan uppfattas som en positiv egenskap. Tittar vi ett steg djupare och tänker lite så tror jag dock inte riktigt denna spontana bild som många har stämmer. Min egen erfarenhet är att slarviga personer skapar betydligt mycket mer både bekymmer och kostnader för omgivningen än den väldigt sparsamma personen.

Att vara sparsam är nämligen sällan något som påverkar omgivningen. Då 99% av de beslut man tar kopplat till sin ekonomi bara rör en själv och den närmste familjen (som vi får hoppas delar synen på ekonomi). Att man cyklar till jobbet, har matlåda och bor i en liten lägenhet är sällan något som stör kollegor och vänner. För miljö, hälsa och därmed samhället i stort är det till och med positivt. Är man däremot slarvig med pengar är risken väldigt stor att både familj och vänner drabbas på olika sätt.

Undantaget som jag ser det är om man är väldigt sparsam och samtidigt väldigt egoistisk. Det vill säga försöker sko sig på andras bekostnad. Men då är det snarare egoismen och att man är knäpp som är problemet, inte sparsamheten. Låt mig ta några fiktiva exempel, som faktiskt alla är baserade på sanna historier.

Person 1. Snål och egoistisk.
- Satte i system att bjuda på första ölen på krogen när priset var lägre för att sen påminna om att det var den andras tur att bjuda tillbaka när öl-priset gått upp efter kl 22.

- Tar det dyraste på hela menyn när jobbet betalar på sommaravslutningen. Det gäller att passa på när det är gratis. Succén är total när han lyckas norpa åt sig kvittot från kollegans garderobsavgift, chefen märker aldrig om han lämnar in ett kvitto för utlägget både den här och nästa månad på reseräkning. Garderob på jobbaktivitet måste ju ingå och för jobbet blir ju kostnaden rätt eftersom kollegan inte kommer kunna lämna in något kvitto.

- Bokar medvetet den dyrare flygresan med jobbet eftersom det är med det bolag som ger bonuspoäng på det privata Eurobonus-kortet.

Person 2. Oekonomisk och givmild
- Tänkte inte ens tanken på att han blev utnyttjad av person 1 när han fick en billig öl och skulle betala tillbaka med en dyr öl. Kom till och med på att han hellre ville ha en drink för 120 kr än en öl för 65 kr när det var dags att bjuda tillbaka och beställde glatt två drinkar. Tyvärr fanns det ingen täckning på kortet för 240 kr vilket gjorde att person 3 fick dra sitt kort där i baren. Ett lån som lätt glöms bort, inte av snålhet utan helt enkelt för att 240 kr hit eller dit inte är någon stor grej. Sånt jämnar ju ut sig.

- Tittar inte ens på priserna i menyn under sommaravslutningen med jobbet utan råkar ta det dyraste av ren slump, då det låter godast. Tar också en fördrink och ber bartenderns sätta upp det på maten utan att stämma av med chefen. En efterrätt ska vi väl ha tycker han, äter dock bara upp halva. Eftersom han agerar likadant när han är ute och betalar själv reagerar han inte chefens och kollegornas blickar. 

- Bokar om till ett tidigare flyg när mötet på tjänsteresan blev klart tidigare än planerat. Det kostar visserligen arbetsgivaren 800 kr extra att boka om, men det är ju skönare att komma hem än att sitta på en flygplats i Helsingfors.

Person 3. Sparsam men i övrigt rätt normal
-Tycker det är enklast om var och en betalar din egen dricka på krogen. Så kan man enkelt göra en bedömning om livet blir bättre av ytterligare en öl efter den första eller om det räcker med en ikväll, utan att någon annan drabbas av beslutet. Blir tyvärr indragen i person 1 och persons 2 krångel ändå.

- Tycker inte det är rimligt med 89 kr för en kula glass och 2 jordgubbar, oavsett vem som betalar och tackar nej till efterrätt på sommaravslutningen med jobbet.

- Passar på att jobba på flygplatsen i väntan på ordinarie bokade planet och kan gå hem lite tidigare på fredag istället. Inser att det inte är några problem att klara sig fram till han kommit hem och säger att han inte är hungrig när flygvärdinnan erbjuder en macka för 65 kr. Gött med traktamentet rakt in i portföljen.

Håller ni med om mina reflektioner och känner igen några situationer från person 1, person 2 och person 3? Kanske har ni några egna exempel på hur dessa tre fiktiva personer skulle agera i olika situationer? 

MVH
Person 3