
Taggar
Fullbevakade bolag
- Se fullbevakad bolagspresentation
NFO Drives utvecklar och tillverkar frekvensomriktare för störningsfri styrning av elmotorer för energieffektivisering av ventilation- och pumpanläggningar samt maskiner. NFO Drives patenterade teknik kan ge energibesparingar på upp till 70 procent utan att ge störningar på omgivande teknisk utrustning.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Fastator är Sveriges enda börsnoterade investmentbolag specialiserat på fastighetssektorn. Bolaget investerar i entreprenörsdrivna företag med koppling till fastighetsbranschen. Genom ett aktivt ägarskap, där Fastator bidrar med kapital, fastighetsexpertis och kompetens i frågor som rör finansiering, hjälper bolaget företag att nå sin fulla tillväxtpotential. Fastator investerar i både noterade och onoterade bolag med en ägarandel om i regel lägst 10 och högst 50 procent. I regel investerar bolaget minst 50 MSEK per investering.
- Se fullbevakad bolagspresentation
Atrium Ljungberg är ett av Sveriges största börsnoterade fastighetsbolag som äger, utvecklar och förvaltar fastigheter. Bolaget fokuserar på att utveckla attraktiva stadsmiljöer med blandat innehåll såsom kontor, handel, boende, service, kultur och utbildning. På så sätt skapar Atrium Ljungberg platser där det är attraktivt för människor att vara idag och i morgon. Bolaget är positionerat i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala och har idag ett fastighetsvärde på 40 miljarder kronor.

Jag fick en fråga som nästan känns lite pinsam att svara på. Frågan löd: "Är du stolt över vad du lyckats med, det vill säga sluta jobba innan du fyllde 40?"
Rolig men svår fråga, då jag inte riktigt tänkt på det så tidigare. Men när jag tvingade mig själv att ta frågan på allvar och tänka lite så kan jag nog säga att jag är stolt över att jag vågat tänka självständigt och designa livet på ett sätt som jag själv trivs med trots att det ligger utanför "det normala". Det är enligt mig egentligen mycket viktigare och något jag är mycket mer solt över än att lyckas spara mycket pengar, få en bra avkastning eller ha råd att sluta jobba i en viss ålder.
Att spara 70-80% av lönen är i sig inte så mycket att vara stolt över. Det kan de flesta klara om man går in för det genom att få ett någorlunda välbetalt jobb och håller nere kostnaderna. Men att komma på att man ska spara 80% av lönen när ingen man känner gör det tycker jag är en lite större prestation och att redan vid 25 ta beslut som jag har nytta av vid 40. För att vara tydlig så tycker jag inte någon ska vara avundsjuk på vad jag uppnått. För de allra flesta människor hade det säkert inte passat och då hade det bara varit idiotiskt att göra som jag gjort.
För mig kommer det alltid vara mer imponerande med den:
- Som kommer på att den vill ha 0 eller 10 barn och ser till att fixa det, istället för att skaffa 2 barn för att det är ju vad alla andra har.
- Som lever ett helt liv utan bil eller köper en Ferrari istället för att köpa en Volvo eftersom farsan hade Volov.
- Som kommer på att den ska sluta jobba vid 30 och sen flytta till Åre och åka skidor efter det eller jobba till 80 och bli rikast i Sverige, istället för att jobba till 67 på ett jobb man hatar och sen klaga över låg pension.
Men för att återigen vara tydlig så är det utmärkt att ha 2 barn, köra Volvo och jobba till 67 om det är aktiva val och det man verkligen vill göra med sitt liv. Min känsla är dock att många inte alltid tar aktiva beslut utan bara hänger med strömmen, som leder in i ett ekorrhjul av medelvägar som kanske inte är självvalt.
Hoppas det gick att förstå. Och håller ni i så fall med?
Jag håller helt med!
"jag är stolt över att jag vågat tänka självständigt och designa livet på ett sätt som jag själv trivs med trots att det ligger utanför "det normala"". Jag kan inte beskriva det bättre själv. I hela mitt liv har jag försökt fatta beslut som gör att jag kan få mer egentid att göra vad jag vill, som är uteaktiviteter helst i kombination med sol och värme. Tagit semester och åkt till värmen före och efter skolornas olika lov. Köpt ett hus åt mej själv för att kunna vara ute mera. 2017 nådde jag nivån för att kunna sluta att jobba om jag ville och bo i ett varmare land under vintern. I mars 2020 var det äntligen dags att sätta planen i verket. Tyvärr ställdes alla flygplan in då vi fick en pandemi på halsen. Nya tag vintern 2021/2022. En relevant självkritik är att jag sparade på fel sätt de första tio åren av arbetslivet. Sparade det som blev över varje månad istället för tvärt om. Som tur är har jag aldrig varit en slösa. Däremot har jag unnat mej en sportig bil några gånger i livet.
Det mesta håller jag med dock inte i punkten att det är relativt enkelt att spara 70-80% lönen är man i fel eller en sen generation är det oehört svårt att komma undan billigt gällande boende och att hyra är inte billigt heller. Nu syftar jag på att de flesta unga varken har föräldrar som kan hjälpa till vid köp av boende eller stå med på lånet för att underlätta eller deläga bostaden.
Alla nya krav minst 15% kontant insats , amorteringskrav 2%, beroende på belåning såklart, men vem kan hosta upp de pengarna från redan tufft utgångsläge? (tar tid att spara till den) syftar främst på attraktiva städer där jobb och mer eller mindre allt finns, reglering kring lån av mer än 4,5ggr brutto inkomst med ytterligare 1 % och den extremt låga räntepolitiken har gjort att priserna rusat väldigt mycket på kort tid, lättare för de som redan bor och är i marknaden att flytta när de nyligen tog bort ränteuppskovet vid försäljning av bostad. Värt att nämna att alla inte kan bo hemma heller eller sugna på bo kollektivt även om dessa såklart gör bördan mindre.
Inlägget är inte kritik utan mer nyans från ett perspektiv där man inte redan är i marknaden samt en yngre generation som ännu ej kommit in i marknaden. Kan låta som en klagomur men tyvärr ser läget svårt ut för många unga.
Mvh Anonym-m
tack för spännande inlägg! Jag tycker själv det finns anledning att vara både stolt och tacksam för att uppnå detta! Stolt för att det ändå kräver både tanke, uthållighet och modet att gå sin egen väg. Tacksam för (lite kopplat till vad anonym-m skrev) för att i en miljö / generation där detta går att göra utan att det är enorm svårt, egentligen.
Anonym-m: Absolut jag jämförde främst med mina jämngamla kamrater som haft liknande förutsättningar som mig.
Sen tror jag det hade gått att spara mycket om jag var född 1996 och just fått första jobbet i Stockholm. Dvs var i liknande situation som när jag inledde resan. Boende är dyrare i inköp nu men räntan är lägre och reallönerna högre och det går fortfarande att köpa något mindre längre ut på pendeltågslinjen. Men visst det blir som du säger lite ond cirkel när man ska spara ihop till kontantinsats om man hänvisas till dyrare boende under tiden. Så förstår din kommentar och erkänner att jag uttryckte mig lite väl svepande om hur lätt det är att spara 70-80% av lönen.
Köpte själv för 6-7 år sedan första huset, vi fick ingen hjälp och Hade således ej råd med sthlm bostadsrätt eller liknande (detta köptes strax efter att jag börja jobba efter mina studier var avslutade).
Fick bli ca 26min med bil från mitt jobb i utkanten ev en mindre ort, handpenningen löstes genom ett blanco lån (total kostnad för den mindre villan en bit under 1miljon). Sen hade vi en ca 10k bil för pendlingen.
Har bytt hus efter ca 3år med viss Värde uppgång i första huset framst genom kostnadseffektiva renoveringar/förbättringar
Då köptes ett hus för ca dubbla pengen mot tidigare dock utan blanco lån. Nu skulle vi säkert kunna byta igen till 6-7m villan utan blanco för handpenningen tack vare Värde uppgången och kostnadseffektiva renoveringar/investeringar i huset (solceller bland annat) men vi väljer att bo mindre och billigare.
Ingen rättighet att köpa i mitten av sthlm för flera miljoner som nyexad, man tävlar då mot välbärgade och ofta högt utbildade personer som lagt mycket mera tid än en nyexad på att nå dit där dem är idag.
Mm 80% är inte helt lätt. Jag sparar själv 79% sedan några år tillbaka (gör av med 7k i månaden och investerar 27k). Jag har ett välbetalt jobb men hade haft svårt att minska mina kostnader nästan något alls som jag ser det. Hade såklart kunnat komma ner nån 1000-lapp om jag bara åt grytor och aldrig köpte något överhuvudtaget, men då hade jag nog börjar tycka att det kändes lite arbetsamt.
Min poäng är att kosta det runt 6-7k i månaden är ganska lågt och svårt ett komma under och hög lön (typ 47-60k) tar ett tag att få, så lite svårt är det ändå och kräver en del mental omställning och kanske till och med uppoffring beroende på vem du är.
79% är riktigt bra. Och lika väl som att utvärdera vad som skulle krävas för att nå 80% kan man utvärdera vilka möjligheter det skulle innebära om man nöjde sig med 70%. Finns inget som säger att 80% måste vara bättre än 70%.
Miljonär innan 30: Jag tycker att du ska vara grymt stolt. Du har gjort det omöjliga möjligt!
Bra och direkt formulerat JMF! Håller med!
Jag är också nöjd med min insats. Jag köpte en fastighet för ett antal år sedan. Ingen jag kände gjorde något sådant. Jag hade ingen hjälp med pengar och ingen att fråga. Räntan var på 5% och åt upp det mesta av intäkten. Värmen gick sönder efter 2 månader, vilket var rätt tufft när jag precis hade gjort slut på alla pengar jag hade. Jag sålde mitt älskade hus för att kunna köpa fastigheten. Ja, det var många uppoffringar under många år. Nu har jag en passiv inkomst som tickar på varje månad och behöver inte längre jobba för att leva. Det är jag stolt över att jag klarat av helt på egen hand.
asd: Snyggt och mycket större insats än att som jag månadsspara på börsen där det är väldigt enkelt att avbryta sparandet men en knapptryckning. Dvs minimal risk i mitt fall.
Det börjar likna amerikanska bruksanvisningar med sida upp och sida ner med beskrivning om hur apparaten inte ska användas. Här i bloggposter och på andra ställen breder det ut sig ett tröttsamt återkommande "för att vara tydlig", "jag menar inte..", "det ska inte tolkas bokstavligt", "inte alla", "obs, ironi", "man skulle skämtsamt kunna säga att...", "generaliseringar innebär ińte att varje individ..."
Osv, osv i nästan all oändlighet ( inte oändliheten, för det skulle innebära att all energi i hela universum som någonsin existerat och kommer att existera skulle åtgå just till detta och ingenting annat skulle existera. Phuu, att någon orkar hålla på...)
Det är lite som pekar på att "friskrivningsnoja" skulle minska. Är det den allt minskande läsförståelsen och ökade fantasitolkandet i brist därpå som gör att skribenter anser sig behöva genomgå dessa saltomortaler varje gång några ord nedtecknas?
Jag var helt enkelt rädd för att låta skrytsam.
Ogillar nämligen när andra berättar om hur fantastiska deras liv är. Framförallt när jag vet att ingen i omgivningen är speciellt imponerad/avundsjuk.
Är ekonomiskt fri bara något för dem som har börjat spara 70 - 80 % av sin lön tidigt, har ett välbetalt jobb och låga fasta omkostnader? Många människor i vårt avlånga land kommer aldrig någonsin att kunna spara 70 - 80 % av sin lön. En del av oss kallar lönen för bidrag till uppehället. Läste i någon kommentar ovan 7 000 kr i kostnader och 27 000 kr i sparande. Många har inte ens 27 000 kr i lön brutto. Jo jag sparar, jag kommer inte att bli ekonomiskt fri orsaken är ointressant. Om jag har en grymt bra månad så kommer jag upp i 20 % sparande. När jag skriver bidrag till uppehället så pratar jag inte om just bidrag utan om den lön som många inom t ex vård och omsorg får varje månad.
Ekonomiskt fri innan man fyller 40 (som frågan handlade om) är tyvärr bara för de som kan spara väldigt stor del av lönen. Men 10-20% sparkvot ger en väldigt bra trygghet och blir mycket pengar på lång sikt.