Jag håller helt med!

"jag är stolt över att jag vågat tänka självständigt och designa livet på ett sätt som jag själv trivs med trots att det ligger utanför "det normala"". Jag kan inte beskriva det bättre själv. I hela mitt liv har jag försökt fatta beslut som gör att jag kan få mer egentid att göra vad jag vill, som är uteaktiviteter helst i kombination med sol och värme. Tagit semester och åkt till värmen före och efter skolornas olika lov. Köpt ett hus åt mej själv för att kunna vara ute mera. 2017 nådde jag nivån för att kunna sluta att jobba om jag ville och bo i ett varmare land under vintern. I mars 2020 var det äntligen dags att sätta planen i verket. Tyvärr ställdes alla flygplan in då vi fick en pandemi på halsen. Nya tag vintern 2021/2022. En relevant självkritik är att jag sparade på fel sätt de första tio åren av arbetslivet. Sparade det som blev över varje månad istället för tvärt om. Som tur är har jag aldrig varit en slösa. Däremot har jag unnat mej en sportig bil några gånger i livet.

Det mesta håller jag med dock inte i punkten att det är relativt enkelt att spara 70-80% lönen är man i fel eller en sen generation är det oehört svårt att komma undan billigt gällande boende och att hyra är inte billigt heller. Nu syftar jag på att de flesta unga varken har föräldrar som kan hjälpa till vid köp av boende eller stå med på lånet för att underlätta eller deläga bostaden.

Alla nya krav minst 15% kontant insats , amorteringskrav 2%, beroende på belåning såklart, men vem kan hosta upp de pengarna från redan tufft utgångsläge? (tar tid att spara till den) syftar främst på attraktiva städer där jobb och mer eller mindre allt finns, reglering kring lån av mer än 4,5ggr brutto inkomst med ytterligare 1 % och den extremt låga räntepolitiken har gjort att priserna rusat väldigt mycket på kort tid, lättare för de som redan bor och är i marknaden att flytta när de nyligen tog bort ränteuppskovet vid försäljning av bostad. Värt att nämna att alla inte kan bo hemma heller eller sugna på bo kollektivt även om dessa såklart gör bördan mindre.

Inlägget är inte kritik utan mer nyans från ett perspektiv där man inte redan är i marknaden samt en yngre generation som ännu ej kommit in i marknaden. Kan låta som en klagomur men tyvärr ser läget svårt ut för många unga.

Mvh Anonym-m

tack för spännande inlägg! Jag tycker själv det finns anledning att vara både stolt och tacksam för att uppnå detta! Stolt för att det ändå kräver både tanke, uthållighet och modet att gå sin egen väg. Tacksam för (lite kopplat till vad anonym-m skrev) för att i en miljö / generation där detta går att göra utan att det är enorm svårt, egentligen.

Köpte själv för 6-7 år sedan första huset, vi fick ingen hjälp och Hade således ej råd med sthlm bostadsrätt eller liknande (detta köptes strax efter att jag börja jobba efter mina studier var avslutade).

Fick bli ca 26min med bil från mitt jobb i utkanten ev en mindre ort, handpenningen löstes genom ett blanco lån (total kostnad för den mindre villan en bit under 1miljon). Sen hade vi en ca 10k bil för pendlingen.

Har bytt hus efter ca 3år med viss Värde uppgång i första huset framst genom kostnadseffektiva renoveringar/förbättringar
Då köptes ett hus för ca dubbla pengen mot tidigare dock utan blanco lån. Nu skulle vi säkert kunna byta igen till 6-7m villan utan blanco för handpenningen tack vare Värde uppgången och kostnadseffektiva renoveringar/investeringar i huset (solceller bland annat) men vi väljer att bo mindre och billigare.

Ingen rättighet att köpa i mitten av sthlm för flera miljoner som nyexad, man tävlar då mot välbärgade och ofta högt utbildade personer som lagt mycket mera tid än en nyexad på att nå dit där dem är idag.

Mm 80% är inte helt lätt. Jag sparar själv 79% sedan några år tillbaka (gör av med 7k i månaden och investerar 27k). Jag har ett välbetalt jobb men hade haft svårt att minska mina kostnader nästan något alls som jag ser det. Hade såklart kunnat komma ner nån 1000-lapp om jag bara åt grytor och aldrig köpte något överhuvudtaget, men då hade jag nog börjar tycka att det kändes lite arbetsamt.
Min poäng är att kosta det runt 6-7k i månaden är ganska lågt och svårt ett komma under och hög lön (typ 47-60k) tar ett tag att få, så lite svårt är det ändå och kräver en del mental omställning och kanske till och med uppoffring beroende på vem du är.

Miljonär innan 30: Jag tycker att du ska vara grymt stolt. Du har gjort det omöjliga möjligt!

Bra och direkt formulerat JMF! Håller med!

Jag är också nöjd med min insats. Jag köpte en fastighet för ett antal år sedan. Ingen jag kände gjorde något sådant. Jag hade ingen hjälp med pengar och ingen att fråga. Räntan var på 5% och åt upp det mesta av intäkten. Värmen gick sönder efter 2 månader, vilket var rätt tufft när jag precis hade gjort slut på alla pengar jag hade. Jag sålde mitt älskade hus för att kunna köpa fastigheten. Ja, det var många uppoffringar under många år. Nu har jag en passiv inkomst som tickar på varje månad och behöver inte längre jobba för att leva. Det är jag stolt över att jag klarat av helt på egen hand.

Det börjar likna amerikanska bruksanvisningar med sida upp och sida ner med beskrivning om hur apparaten inte ska användas. Här i bloggposter och på andra ställen breder det ut sig ett tröttsamt återkommande "för att vara tydlig", "jag menar inte..", "det ska inte tolkas bokstavligt", "inte alla", "obs, ironi", "man skulle skämtsamt kunna säga att...", "generaliseringar innebär ińte att varje individ..."
Osv, osv i nästan all oändlighet ( inte oändliheten, för det skulle innebära att all energi i hela universum som någonsin existerat och kommer att existera skulle åtgå just till detta och ingenting annat skulle existera. Phuu, att någon orkar hålla på...)

Det är lite som pekar på att "friskrivningsnoja" skulle minska. Är det den allt minskande läsförståelsen och ökade fantasitolkandet i brist därpå som gör att skribenter anser sig behöva genomgå dessa saltomortaler varje gång några ord nedtecknas?

Är ekonomiskt fri bara något för dem som har börjat spara 70 - 80 % av sin lön tidigt, har ett välbetalt jobb och låga fasta omkostnader? Många människor i vårt avlånga land kommer aldrig någonsin att kunna spara 70 - 80 % av sin lön. En del av oss kallar lönen för bidrag till uppehället. Läste i någon kommentar ovan 7 000 kr i kostnader och 27 000 kr i sparande. Många har inte ens 27 000 kr i lön brutto. Jo jag sparar, jag kommer inte att bli ekonomiskt fri orsaken är ointressant. Om jag har en grymt bra månad så kommer jag upp i 20 % sparande. När jag skriver bidrag till uppehället så pratar jag inte om just bidrag utan om den lön som många inom t ex vård och omsorg får varje månad.