5 Nov, 2020

Välgörenhet

Jag såg en fråga igår på Twitter som fick många kommentarer. Den handlade om ifall man gav några pengar till välgörenhet. Mitt svar med följande kommenter för mig att tänka lite.

Jag erkänner villigt att jag varit dålig på att ge pengar till välgörenhet. Däremot har jag jobbat en del ideellt på olika sätt och bidragit med andra saker än rena pengar. Något jag tänker mig göra mer av i framtiden. Men visst ligger det lite i kommentareren ovan om att det inte är så stor uppoffring att ge bort pengar efter att man dött. Frågan blir då om det viktiga är att bidra med pengar som kan göra skillnad (där mer pengar rimligtvis gör större skillnad) eller att visa sin goda vilja. Låt mig börja med bakgrunden och hur vi lagt upp det hela.

När jag och min fru gifte oss för några år sedan passade vi även på att skriva ett nytt testamente (vi hade ett tidigare där vi angav att vi skulle ärva varandra redan som sambos, vilket jag lärde mig efter att ha sett ett TV-program om Stieg Larssons arv). Även nu som gifta ärver vi varandra men efter att den sista av oss två dör (eller om vi dör samtidigt i en olycka) så kommer 100% av våra pengar fördelas mellan jämnt mellan fyra olika välgörenhetsorganisationer. Vi har som bekant inga barn och våra föräldrar och syskon har pengar så de klarar sig. Det betyder att om vi båda dör i en bilolycka imorgon skulle fyra olika välgörenhetsorganisationer få drygt 3 miljoner kronor var.

Då till frågan om det är mindre värt att ge bort pengar efter man dött. Eftersom det kan anses vara en mindre uppoffring.

Allt annat lika kommer det ju trots allt vara så att varje krona som inte ges bort idag kommer få växa till sig med avkastning under många år till. Och under förutsättning att man inte ökar sin konsumtion i takt med minskad välgörenhet så kommer inte pengarna försvinna. Så vill man hjälpa med så mycket pengar som möjligt är det svårt att argumentera mot att det bästa vore att avsätta det man tänker ge bort idag och investera det under väldigt många år och sen ge bort en betydligt större summa i framtiden om avkastningen på investeringen lyckas slå inflationen. Förutsatt att man tror att det kan finnas behov av välgörenhet även i framtiden.

För oss är det inget mål att dö med så mycket pengar som möjligt på kontot. Men samtidigt har jag väldigt svårt att se ett scenario framför mig där vi skulle ha mindre än 10 miljoner i dagens penningvärde i tillgångar när vi dör.

Valet av organisationer kommer vi se över löpande under resans gång. Så att det alltid står organisationer i testamentet som känns relevanta vid det aktuella tillfället. Skulle vi av någon anledning börja komma upp i summor på 40-50 miljoner eller mer i dagens penningvärde kan det kanske vara aktuellt att titta på att starta någon stiftelse som kan ge bort pengar årligen tex motsvarande aktieutdelningen. Men på mindre summor känns det lite för krångligt.

Tycker ni jag tänker fel? Kanske är detta bara att sätt att intala mig själv att jag inte är en snål egoist?

TradeVenue
TradeVenue är en samlingsplats för investerare och noterade bolag. Vårt fokus är att främst uppmärksamma små- och medelstora bolag men ni finner givetvis även information om de största bolagen i Sverige. På denna hemsida kan ni ta del av aktietips, läsa uppdragsanalyser, blogginlägg och massvis av aktuella börsnyheter.