Som 22 årig universitetsstudent ligger prioriteringen på långsiktiga investeringar. Inte pensionsspar, men 20+ års sikt. Enligt min tanke så får sparandet till bostaden lägga på is ett tag till förmån för portföljen. Följer gärna Buffets riktlinje på att max 10% av totala portföljen ska gå till bostadsköpet. Dock avviker jag från andra i min ålderskull. Det vanligaste man hör är spara till lägenheten, eller spar minimalt (CSN går +-0). Ytterligare en stor majoritet räds för riskerna med aktier. "Allt man läser är negativa börsfall". En del spar därför i fonder men vet inte vad eller hur. Kunskapen om privatekonomi hos unga blir bättre, men frågorna behandlas stundtals med tabu.

Vid 20-25 år var mina inkomster så låga så att det inte skulle göra någon större skillnad på mitt pensionsparande. Skulle snarare säga till personer i den åldern att ta vara på tiden för man är bara ung en gång.

Som 22 årig ekonomistuderande har jag haft turen att inse vad undret räntä på ränta kan göra. Jag har sparat i tre år och jag sparar med en väldigt lång tidshorisont, 40år eller längre.

Eftersom tidshorisonten är så lång håller jag helt med dig att det gäller att ta en högre risk, däremot håller jag inte alls med dig om att köpa enskilda aktier. Det finns så mycket forskning som bevisar att det inte lönar sig. Själv tar jag högre risk genom att investera i ETF:r som har en låg förvaltningskostnad och som är viktade mot lågt värderade och små bolag. Nu är det bara att vänta och låta snöbollen ta fart. :)

Jag jobbade på bank i slutet av 80-talet då det blev populärt att pensionsspara privat. ”Spara 200 kr/månad i Livia och gå i pension vid 55”. Det gjorde jag och den summan är nu dryga 300.000:- så den räcker inte långt :)

Nä, mellan 20 och 25 ska man göra saker med pengarna

Minns att jag då jag var typ 20 år så jobbade jag extra i en butik med en lön på kanske 100 kr netto i timmen.

Tyckte det inte var så superbra lön men minns att jag faktiskt tänkte att om jag placerade dessa pengar så skulle de dubblats några gånger och motsvarar en hög timpenning som 40 åring.

Sparade en del redan då men inser smärtsamt nog att mina ”smarta” affärer de första 20 åren varit Varit rätt kassa.

Brände varenda krona jag tjänade när jag var mellan 20-25 år. Jättedumt, visste inte bättre då, men kul hade jag.

Jag har köpt aktier för en mindre del av min lön sedan jag fick mitt första sommarjobb i tjugoårsåldern och sedan ökat sparkvoten i takt med att min lön vuxit.

Året jag fyllde 30 nådde hade jag 1 miljon i aktier och hade en lågt belånad bostadsrätt i Göteborg.

Så absolut, att börja spara tidigt ger resultat!

Som 20-25 åring sparade jag ganska mycket, fast var lite väl försiktig. Trodde det skulle bli en krasch pga alla skulder i världen när greklandskrisen var aktuell.

Nu ska det bli intressant när skulderna i världen är ännu större och man kan undra hur det ska gå nu med all skuldsättning.

Som nuvarande 28-åring kan jag tycka att jag var dum som slösade en stor del av mitt första år med ett riktigt jobb. Hade å andra sidan kul och det är svårt att ersätta och jag ångrar mig egentligen inte, men en mellanväg hade varit bra såhär i efterhand. Köpte på mig grejer jag inte behöver eller vill ha längre.

Nu har jag en sparkvot på ca 30%, planerar att hålla den konstant eller öka den i takt med eventuella löneförhöjningar. Satsar bara på företag med stabil och bra och helst ökande utdelning, ingenting i fonder då jag tycker det är meckigt att det tar tid. Kanske blir nån ETF på sikt men först ska jag ”bygga klart” portföljen.

Har alltid haft ett intresse för börsen i och med att min pappa alltid investerat under min uppväxt. Det hjälpte mig till en lägenhet i Göteborg och förhoppningsvis kan jag göra samma sak för mina framtida barn. Prioriterar alltså väldigt långt sparande så att mina barn kan göra samma sak och få en bra start på bostadsmarknaden primärt. Och kanske att jag själv ska kunna gå ner i tid helt eller delvis ett bra tag innan 67.

Hur stor del av ditt investerade kapital skulle du säga är värdeökning?