6, 5, 4, 3 och 1
Jag är inte mycket för firande och att uppmärksamma personliga tillfällen från mitt eget liv, men desto mer när det gäller andra. Som jag skrev tidigare i år, i samband med min 40-årsdag, har mitt modus operandi i ”… flera år hört av mig till nära och kära och använt ursäkten att ”vi tar firandet i sommar, då vi kan sitta ute och kanske grilla och ha en skön sommarkväll”. Såklart har detta gjorts med den bakomliggande tanken att den där kvällen aldrig kommer att realiseras.”
Fylla år är ett sorts jubileum, medan att minnas studenten är ett annat. Ytterligare en jubileumshändelse som jag nu i dagarna blev mig uppmärksammad på är att det är 6, 5, 4, 3 respektive 1 år sedan som jag släppte mina böcker. Rörande exakt släppdatum är det förlaget som bestämmer och jag har aldrig lagt mig i det mer än att jag gärna inte ser att de släpper boken under april-juni, då lärarlivet är som mest krävande med dels nationella prov och kompletteringar för elever mellan två betyg, dels kursavslut i respektive kurs, samt att jag gärna ser att boken släpps en onsdag – allt för att sprida läran om lillördagens förträfflighet…
För min senaste bok, Vem Är Warren: Börskrascher, Riskhantering och Kapital (här är utlåtanden, recensioner med mera samlade), var släppdatumet lillördagen den 26 mars för ett år sedan, det vill säga 2025. Gällande övriga har det varierat mellan lillördag och fredag, men mer ofta än sällan har förstnämnda varit legio. Förstå mig rätt, för världen går inte under och jag skulle inte ha gråtit blod om förlaget sagt att ”nej du, vi släpper den en måndag”, för det finns andra saker att vara mer engagerad i tillika om.
Nåväl… tiden går snabbt á ”oj, vad de växer – de var ju knappt till midjan på mig för ett år sedan” alternativt ”vad säger du? Är hon gravid? Det var ju knappt senare än igår som hon satt och drack jordgubbssaft och åt kanelbulle här ute i trädgården medan vi läste Emil i Lönneberga högt” och detta är något som man gör bäst i att acceptera och förlika sig med så snart som möjligt, för oavsett hur mycket man vill återuppleva ett visst år; en viss ålder lär det inte realiseras förrän den tekniken har lanserats först om… ja, när?
Även om den tekniken skulle bli oss tillgänglig idag och att det inte skulle kosta såväl hela kapitalet som en njure och mer därtill, är jag tveksam om jag hade valt att resa tillbaka för att återuppleva en viss ålder, ty ofta är minnena mer härligare och vackrare än hur det egentligen var. Det är förvisso äpplen och päron, men mina minnen av Super Marios Bros. 3 och Zelda: A Link to the Past är mycket mer rika, underbara med mera än de känslor som jag upplever när jag spelar dem på mitt Switch 2 idag. Samma är det med sommaren 1994, där minnena är lika roliga och härliga som få andra ting, men skulle jag åka tillbaka till denna tid skulle jag nog bli varse att det också fanns dagar och perioder med regn, rastlöshet och leda.
Med detta blir övergången till mitt uppmärksammade av boksläppsjubileerna något mindre träffande. Eller, egentligen inte, då jag inledde med att nämna hur jag sällan just vill uppmärksamma dessa och därmed ställer du såklart frågan: ”men varför skriver du detta inlägg?”. Och det är en bra fråga och svaret är något banalt, nämligen att det från min sida inte rör sig om ett jubileum, utan enbart ett konstaterande – inte bara om släppen i sig, utan också om ett minne av alla de otaliga timmars läsning och skrivande som ligger bakom varje bokstav, ord och mening. Krävande? Ja, men ack så utvecklande och berikande.
Till dig som har köpt en eller flera av mina böcker och därmed stöttat mig vill jag å det ödmjukaste tacka. För dig som kanske är intresserad kör förlaget just nu den sista spurten av årets bokrea.
