Behandla inte symptomen - gå till roten

Det är ett tämligen lättbegånget misstag att snarare fokusera på och behandla symptomen än roten till ett visst utfall, produkt eller dylikt. Följden av detta är sällan konstruktiv, eller produktiv – snarare tvärtom. Radikal ärlighet samt ödmjukhet har varit och fortsätter vara en viktig faktor för långsiktigt lyckade investeringar.

Dissekera analysprocessen
De senaste två till två och ett halvt åren har fått många investerare att se tidigare blå avkastningssiffror i portföljen förbytas till röda sådana. I vissa fall är aktiefallen befogade, i andra saknas en fundamental orsak. Beträffande de förstnämnda är det lätt hänt att som investerare antingen oreflekterat sälja av och därefter glömma, eller att strutsa och låtsats som att det regnar. Båda tillvägagångssätten är allt annat än bra, för de leder inte till en processutveckling. Rakt motsatt är de destruktiva.

Att vara öppen och radikalt ärlig inför och mot sig själv, sin analysprocess samt dess resultat är något som upptar en hög kognitiv ansträngning. Att se att de tidigare insatserna samt besluten har lett till något negativt är förenat med en obehagskänsla – något hjärnan skyr likt pesten. Varför? Det kostar energi, energi som hjärnan är hårdkodad sedan tiotusentals år tillbaka att spara på. Bättre då att snabbt, smidigt och framför allt enkelt göra sig av med dem. Daniel Kahnemans ”system 1” och ”system 2” är ständigt närvarande, såväl i vårt vardagliga liv som i den investerarkostym vi iklär oss.

Åtgärden kan till en början upplevas som befriande, men långsiktigt är den förödande, för hur kan lärande och utveckling ske om inte de tidigare dåliga, men också bra, investeringarna och de föregående analyserna dissekeras och analyseras? Risken är påtagligt stor att definitionen på idioti, att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat, manifesteras.   

Våga ta hjälp
Att utvecklas på eget bevåg är fullt möjligt, men det är mycket svårare jämfört med att ha en eller ett par djävulsadvokater samt bollplank att både diskutera med och söka hjälp av. Det kan kännas som jobbigt, som att du visar dig som svag, men detta är bara inbillning och, även det, en rest från en sedan länge förfluten tid då platsen i flocken var essentiell för vår överlevnad. 

Buffett och Munger är erkända för sin relation och sitt samarbete, men jag tror det är osannolikt att framstående investerare såsom George Soros, sir John Templeton, Peter Lynch med flera inte hade en, eller ett par nära som de (sam)verkade tillsammans med. Genom en radikal och öppenhjärtig relation tillika fortlöpande diskussion hjälpte de varandra att bli bättre investerare och uppnådde därmed, på totalen, bättre resultat.

Säkert kände dessa av en sorts aversion till en början. ”Tänk om de andra ser hur lite jag kan? Tänk om de tycker jag är värdelös? Tänk om jag blir exkluderad?”. Ja, tänk om, men låt oss vända på det - invertera. Tänk om de faktiskt såg potentialen i varandra och att samtliga hade en vinst att göra, såväl relationellt som rent avkastningsmässigt? Jag vill tro det. Om inte torde till exempel Buffett och Munger sedan länge gått skilda vägar.
 

Tid är lika med utveckling och lyckade utfall
Det vanligaste misstaget jag ser människor göra är att snarare hantera sina problem som engångsföreteelser än att använda dem för att diagnostisera hur deras analysprocess fungerar i syfte att förbättra den. En grundlig och noggrann diagnos, även om den är mer tidskrävande, kommer att ge enorma utdelningar i framtiden. Om detta är jag övertygad och för att lyckas krävs en vet- och kunskap om hur hjärnan fungerar, såsom att den skyr allt vad ansträngning heter och vad är jobbigare än att erkänna misstag för sig själv, misstag som det finns en ansvarig för, nämligen du själv?

Ett stående mål hos mig är att vara prestigelös; ödmjuk inför mig själv, mina kunskaper men också okunskaper. Prestigelöshet och ödmjukhet minskar risken för hybris och naiva beslut som ofta visar sig förödande givet att Fru Fortuna inte är på ett gott humör.

Att fråga sig själv vad syftet och målet är kommer hjälpa dig att positionera ut ett mål. Därefter måste vägen dit markeras ut, men var medveten om att vägen till destinationen sällan är rak. Emellertid ska snedstegen och felvalen vid vägkorsningar inte ses som ett misslyckande, utan som en möjlighet till utveckling. Dynamisk mindset, GRIT och så vidare må vara modeord som sedan länge passerat sitt bäst-före-datum, men detta till trots är de lika gällande idag som de var igår.

Är syftet att avkasta så mycket som möjligt? Att uppnå en viss summa? Att skapa sig en guldkant på tillvaron, såväl nu som efter pensionsålder uppnåtts? Oavsett syftet och målet torde alla ha som gemensamt att vägen dit ska vara så friktionslös som möjligt och vad om inte samverkan och samarbete möjliggör detta? 

Öppna portföljen, dissekera innehaven och analysera din egen investeringsprocess. Identifiera roten till var, när och varför vissa investeringar gått fel, men också bra, och dra lärdom. Och – var inte rädd att göra det tillsammans med andra. Inte bara ökar sannolikheten för bättre utfall, utan också torde en fruktbar och ömsesidig vänskap växa fram. Dante hade sin Vergilius, Cicero sin Tiro och Don Quijote sin Sancho Panza. Växelvis var de varandras stöttepelare. Win Win!